Som flera av er vet kommer jag att ge ut min egen roman som handlar om min kamp för min bror som blivit kolossalt sviken av samhället trots att han hade laglig rätt att skyddas från att utnyttjas på grund av sin funktionsnedsättning.
Romanen är nu i slutfasen och planen är att ge ut den någon gång under hösten 2022.
Så här när våren annalkas och vi går mot ljusare och skönare tider vill jag dela med mig av ett utdrag ur romanen som handlar om just ljusa stunder och om vikten av hopp och längtan.
Jag vill bara meddela att jag efter min vaccination i måndags blivit dålig med kraftig yrsel och trötthet vilket har gjort att jag knappt har orkat jobba och självklart inte heller blogga.
Tills jag får orken tillbaka kommer här ytterligare ett utdrag ur min kommande roman.
Som flera av er vet kommer jag att ge ut min egen roman som handlar om min kamp för min bror som blivit kolossalt sviken av samhället trots att han hade laglig rätt att skyddas från att utnyttjas på grund av sin funktionsnedsättning. Jag högläser här det kapitel som heter “Tomhet” och det handlar om mina ambivalenta känslor när stormen tagit slut; när kampen är förlorad och jag behöver välja om jag ska resa mig upp igen eller falla ned i ett avgrundsdjupt hål.
Som flera av er vet kommer jag att ge ut min egen roman som handlar om min kamp för min bror som blivit kolossalt sviken av samhället trots att han hade laglig rätt att skyddas från att utnyttjas på grund av sin funktionsnedsättning.
Kapitlet
Det kapitel som ni här ska få lyssna till handlar om slutet av kampen. Kampen är redan förlorad och jag och mina barn befinner oss i fara för våra liv. En situation som inte hade behövt uppstå om samhället och instanserna hade valt att lyssna på mig från början.
En viktig fråga
Här vill jag belysa hur fel det kan gå när samhällsinstanser väljer att lita på helt fel människor och hur de vaknar först när krisen är ett faktum. Ni vet, en groda som läggs i en kastrull vars vatten sakta värms upp gör inga försök att hoppa ur förrän det redan är försent. Ungefär så fungerar tyvärr det svenska skyddsnätet i skrivande stund. Det finns allt för många exempel på just detta. Jag tänker exempelvis på lilla hjärtat som hade levt idag om samhället hade lyssnat på rätt personer. Jag rekommenderar er alla att också läsa Melinda Jacobs bok Hon hette Esmeralda.
Nu är det viktigare än någonsin att vi tar del av alla dessa berättelser. Först då kan förändring ske.
Klicka på länken nedan för att lyssna på kapitlet “Två veckor under dödshot” från min bok:
Jag skriver på min bok. Det gör ont, men det måste göras. Det är nödvändigt.
Ett utdrag:
Mina första sex år, innan mamma hade lyckats skilja sig från vår pappa, präglades av våld, rädsla och flykt. Jag har antagligen förträngt väldigt mycket för att skona mig själv, precis så som naturen med all dess kraft försöker skydda oss från att gå sönder och samman. Men vissa saker går igenom, vissa saker fräter igenom den mur jag byggt upp och kvar där står jag och undrar varför? Varför gör man sitt egna kött och blod så fruktansvärt illa? Varför?
Idag är en känslosam dag. Min fina bror skulle ha fyllt 35 år. Detta är inte bara hans födelsedag utan också dagen då hans begravningsceremoni hölls i vackra Uppståndelsens kapell.
Det här är hans dag. Jag ska tända ett ljus i kyrkan och titta på hans fantastiska teckningar ♡
