Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Lundbergs Internatskola och lägenheter

Lundsbergs internatskola ligger i Värmland. Visste du om att Sveriges egentliga nationalsång är låten Ack du sköna Värmland

Denna sång sjunger man alltid vid skolavslutningar på Lundbergs internatskola som ligger i Värmland. Hertigen av Värmland är prins Carl Philip och han har även varit elev på Lundsbergs internatskola. Lundbergs internatskola stängdes av när flera elever inte vågade gå i den skolan. Inte för att det spökade utan för att de äldre eleverna inte var så trevliga mot de yngre eleverna.

Har du också gått på Lundbergs och nu vill ha en egen bostad?

Då kan du faktiskt kolla upp mäklararvode bostadsrätt så att du kan få en egen bostad efter studenten på Lundsbergs. 

Vet ej riktigt vem som är hertig eller hertiginna av Småland. I Småland har du Tranås som är nära sjön.  Mitt emellan Linköping och Jönköping och bredvid en av Sveriges största och finaste insjöar med 365 öar. Kanske skulle du vilja bo i Tranås för där finns det massor av fina lägenheter du kan flytta in i. Du kan ansöka om att få hyra lägenheter i Tranås och bo på en av de 365 öarna som finns. Globalt sett är Grekland rikast på öar. För hela landet består nämligen av öar.

Detta visste du inte om Tranås

År 1345 hette Tranås Tranuaas och två a uttalas som ett svensk å. Sedan tog man bort alla bokstavskombinationer med två aa och ersatte med bara ett å.  År 1407 så testamenterade  riddaren Karl Magnusson (Örnfot) Tranås till Vadstena kloster.

Kungligheter har konfirmerats i anslutning till Tranås

Det var i Vadstena kloster som prinsessan Madeleine konfirmerades. När hon skulle konfirmeras så rustade de upp hela området med flera hundra tusen kronor för att på så sätt ta emot kungafamiljen. Ceremonin leddes av Vadstenas kyrkoherde Kjell Karlsson och Hans Rhodin.

 

Att vara sin egen trygghet

Att vara sin egen trygghet

Ju längre tiden går desto mer inser jag att den enda jag kan förlita mig på och räkna med är jag själv. Jag väntar inte  på att något utifrån ska komma och göra livet fantastiskt. Det har aldrig fungerat så för mig och med tiden har jag insett att det nog är så det kommer fortsätta.

Jag tar det lilla jag har och gör det bästa av det. Fick lust att göra det lite vintermysigt här hemma. Även om det handlar om de billigaste lamporna och slingorna från Ikea så inger de precis samma mysiga känsla som vilka dyra varianter som helst.

Vad vill jag säga med detta? Jag vet inte riktigt. Kanske passar här ett ordspråk som jag gillar:

Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Blev skickad till akuten

Blev skickad till akuten

Det började efter covidvaccinet som jag tog förra måndagen (den 8/11). Jag började få yrsel, känna mig illamående och väldigt väldigt trött. Inget konstigt tänkte jag då jag hade hört att det var vanligt att bli sjuk under något dygn efter någon av sprutorna. Jag försökte vila mycket för att bli frisk så snabbt som möjligt.

Tji fick jag. Yrseln och illamåendet gick inte över. Jag ringde till sjukvårdsrådgivningen som rådde mig att avvakta till veckan efter.

Dagarna gick och mitt mående oförändrat. På tisdagen började jag känna mig ännu sämre och var i stort sett sängliggande hela eftermiddagen och kvällen. Jag beslöt mig då för att boka tid på vårdcentralen morgonen efter. Jag fick en snabb tid och blev skjutsad av en god vän. Jag hade inte kunnat köra bil sedan vaccinationen på grund av framförallt yrseln.

På vårdcentralen kunde man inte hitta någon infektion eller liknande som påverkade mitt mående och därför misstänkte man en trombos (propp). De skickade mig direkt till akuten där de gjorde EKG och en massa andra tester. Men man hittade absolut ingenting och uteslöt också proppar, vilket kändes som en enorm lättnad för mig.

Många tester togs med hjälp av denna infart
Vilar med kraftig yrsel

Diagnosen blev en ovanligt utdragen vaccinbiverkning troligen till följd av en redan ansträngd livssituation med nedsatt återhämtningsförmåga. Man sjukskrev mig en vecka framåt och bokade direkt in en uppföljningstid på vårdcentralen.

Jag är så lättad över att det inte var något farligt och att det går att vila bort symtomen. Jag är också tacksam över den otroligt bra vården jag fick och det fina bemötande som jag inte alls hade räknat med.

Hur mår jag nu då? Igårkväll började jag så smått känna mig lite bättre och idag är yrseln betydligt mildare än tidigare och jag tror mig till och med orka ta itu med ett ärende. Men jag ska givetvis fortsätta att ta det lugnt för att det inte ska komma något bakslag.

 

Ha det gott där ute så hörs vi snart igen!

Vaccinationskrämpor – Håll till godo med lite högläsning!

Hej!

Jag vill bara meddela att jag efter min vaccination i måndags blivit dålig med kraftig yrsel och trötthet vilket har gjort att jag knappt har orkat jobba och självklart inte heller blogga.

Tills jag får orken tillbaka kommer här ytterligare ett utdrag ur min kommande roman.

Som flera av er vet kommer jag att ge ut min egen roman som handlar om min kamp för min bror som blivit kolossalt sviken av samhället trots att han hade laglig rätt att skyddas från att utnyttjas på grund av sin funktionsnedsättning. Jag högläser här det kapitel som heter “Tomhet” och det handlar om mina ambivalenta känslor när stormen tagit slut; när kampen är förlorad och jag behöver välja om jag ska resa mig upp igen eller falla ned i ett avgrundsdjupt hål.

Klicka här för att lyssna på kapitlet “Tomhet”

 

Jag hoppas att jag snart piggnar till så att jag orkar blogga mer igen.  Håll tummarna!

En kreativ karantän i väntan på testresultat

En kreativ karantän i väntan på testresultat

Hej!

Hur mår ni där ute? Det är många sjuka nu och så är även jag. Ännu ingen feber, men värk i kroppen och halsen. Eftersom en kompis som jag träffade i veckan testade positivt för Corona igår bokade även jag en tid för test. Nu inväntar jag svar. Hoppas på negativt svar så att vi kan hitta på lite saker under höstlovet, men just nu utgår jag från att det kommer bli positivt då jag känner av halsen väldigt mycket, vilket jag inte brukar annars när jag är sjuk.

Vid testcentralen i väntan på min tur

Det blir alltså inget halloween-firande för oss men lite halloween-känsla har vi ändå lyckats få till. Barnen har nämligen fått dille på att snodda så kallade loom bands och några armband och halsband fick gå i halloween-färger.

Vilmer tycker att det är så skönt att få pilla med sina armband i skolan. Han säger själv att det gör att han kan fokusera bättre på lektionerna. Jag blir så rörd när jag hör hur barnen hittar sina egna strategier för att underlätta skoldagarna. Fantastiskt!

5000 snoddar
De viktiga S:en för att fästa banden

I längsta laget
Vilmer har även tagit hem lite halloweenpyssel från syslöjden

Till middag lagade jag en köttfärssås som jag blev tipsad om av en vän. Grabbarna brukar inte gilla köttfärssås baserad på tomatsås, men denna är baserad på grädde och crème fraiche med basilika och tomat. Hos Vilmer gick det hem, men Oscar åt bara några tuggor. Jag tror att misstaget jag gjorde var att kalla det för “köttfärssås”. Oscar utgick då från att det skulle smaka som tidigare och hade nog den inställningen när han åt. Det gäller att välja sina ord rätt om man vill att barnen ska äta ordentligt. Det har jag lärt mig genom åren!

Barnvänlig köttfärssås?

Nu ska vi fortsätta vår “kreativa karantän” och gör några fler armband och kanske till och med några halsband. Jag har även hunnit upptäcka att snoddarna tål tvätt i maskinen, vilket passar bra nu när vi behöver vara extra renliga.

Jag vill passa på att önska er alla en skräckinjagande halloween!!

 

Poolhäng

Sponsrat inlägg i samarbete med poolgiganten

Pool till barnen

Om vi skulle kunna ha en pool hemma så skulle jag verkligen vilja ha det. Det skulle vara så kul för barnen att kunna bada när de vill på sommaren.

Att simma och bada är bra för barnen. Det är bra att få vattenvana och att barnen lär sig simma. Det är också en väldigt bra aktivitet då barnen får använda hela kroppen och träna på att koordinera sina rörelser.

Simmärken

Man kan ta många olika simmärken och det är ett bra sätt att uppmuntra sina barn att simma mer. Ju fler märken de lyckas ta, desto duktigare blir de att simma. Barnen blir också så stolta när de lyckas ta ett simmärke och det är så kul att se deras stolta miner och glädjen av ett nytt märke.

Det är viktigt att göra någonting kul av simningen!

Poolhäng tillsammans

Att bada och simma är också en rolig aktivitet man kan göra tillsammans  med sina barn. Telefoner, plattor, datorer och annan elektronik kan inte vara i poolen och det gör att man kan fokusera på här och nu. Vi har så många störningsmoment i vår vardag, men i poolen kan vi fokusera helt på varandra och det är så härligt!

Vilken pool ska man ha?

Det finns fler olika typer av pooler har jag förstått. Om jag byggde en pool så skulle vi ha en pool ovan mark. Den verkar smidig och på bilder jag har sett blir det väldigt snyggt.

En stor och fin trall runt poolen så har vi skapat vårt egna poolområde. Jag skulle vilja ha så pass stor trall runtom så att vi kan ha solstolar och bord där. Då kan jag ligga i solstolen och titta på när barnen leker i poolen. Det är viktigt att alltid ha koll på sina barn när de badar. Lämna aldrig barnen obevakade vid poolen.

Poolsäsong

Man kan tycka att poolsäsongen är kort här i Sverige. Men om man tänker efter så är den ändå ganska lång. Har man en uppvärmd pool så kan man faktiskt börja bada redan i maj och beroende på hur fin höst vi har kan man säkert använda poolen hela september och kanske vissa år en bit in i oktober. Det är nästan halva året och väl värt att investera i tycker jag!

Så om du har plats och råd att investera i en pool, gör det!

Oktober är här – årets mysigaste månad

Då var oktober här i all sin prakt. Färgernas månad. Det är så vackert med höstfärgerna tycker jag. De ger en så mysig känsla inombords. För mig innebär nämligen oktober väldigt mycket mys. Man plockar fram doftljusen och tänder upp mysbelysningen. När man efter en lång arbetsdag tänder doftljusen och sätter sig med en varm filt omkring sig i soffan känns livet rätt bra. Håller ni inte med?

I år passade det extra bra att jag och min väninna gjorde en shoppingrunda sista helgen i september. Då köpte jag ett helt underbart doftljus i favoritfärgen pastellila. Jag blev sugen på att köpa på mig fler, men jag hejdade mig och tänkte att jag ju måste använda upp de jag har först.

Har det hänt något nytt sedan senaste inlägget? Nej, inte något särskilt mer än att jag har bestämt mig för att börja motionssimma tillsammans med en vän. Hon frågade om jag ville följa med henne och simma förra helgen och jag tackade ja eftersom jag inte hade något annat för mig då och barnen var hos sin pappa. Jag fick mersmak och skaffade mig ett egen kort som räcker terminen ut och lite till. Tanken är att vi ska åka och simma åtminstone varannan helg.

Jobbmässigt känner jag mig väldigt stolt då jag testade att mer aktivt börja arbeta enligt en metodik jag verkligen tror på, men då krävs det att man jobbar mer en-till-en. Det kräver tid, men jag tänker att man i gengäld får tillbaka tiden i form av bättre resultat och snabbare utveckling.  Detta kommer jag definitivt hålla fast vid och finjustera så småningom. Jag kommer dock inte att gå in på detaljer här då det är väldigt yrkesspecifikt för läraryrket, men om någon är intresserad av att veta mer kan man alltid höra av sig.

 

Hur har oktober börjat för er?

 

/ Carolin

 

 

 

Världens största tvillingregister – vår tur att delta i studien

Världens största tvillingregister – vår tur att delta i studien

Hej alla fina läsare!

Jag hoppas ni har det bra och jag kan tänka mig att ni, liksom vi, är mitt inne i den vanliga vardagslunken med jobb, skola och fritidsaktiviteter. Här är det mer än fullt upp, men det känns ändå ganska skönt att alla rutiner är igång igen. Tyvärr fick vi snabbt planera om höstens fritidsaktivitet parkour då platserna blev fulla snabbare än väntat och trots att jag försökte boka platser samma dag som bokningen öppnade fanns där inte en enda plats kvar. Jag vet inte om de andra föräldrarna steg upp kl. 00:01 för att boka in sina barn. Det kanske är så det går till nu för tiden? I vilket fall har grabbarna bestämt sig för att spela innebandy istället, vilket de testade i våras och tyckte var ganska kul.

I veckan låg ett brev i brevlådan från Karolinska institutet. Det är grabbarnas tur att delta i studien CATSS, vilken är världens största tvillingstudie på barn och unga vuxna i Sverige. Svenska tvillingregistret innehåller i stort sett alla enäggs- och tvåäggstvillingar födda i Sverige sedan år 1886. Detta register har gjort det möjligt att genomföra flera vetenskapliga studier som inte hade varit genomförbara annars.  Flera av dessa studier har dessutom varit banbrytande när det gäller att titta på genetiska- och miljömässiga faktorer för flera sjukdomar, bland andra hjärt- och kärlsjukdomar. Hur häftigt är inte det?

Vi har genomfört webbenkäten och inväntar ett testkit som ska komma i brevlådan inom någon vecka. Som bonus kommer vi också få veta om grabbarna är enäggs- eller tvåäggstvillingar. Jag har ingen aning och är så trött på att inte kunna ge ett tydligt svar på frågor om det. Men nu får vi äntligen snart veta!

För övrigt vill jag tipsa om nyttig snabbmat som är helt perfekt för de dagar då man jobbar hemifrån. Det är en rotfruktsmix som man bara häller ut på en plåt, ringlar över en skvätt olivolja och in i ugnen i ungefär 20 minuter. Fantastiskt gott, nyttigt och smidigt!

Jag älskar smidigheten i att ugnsbaka mat. Det är ju så smidigt att låta maten sköta sig själv inne i ugnen. Då kan man passa på och göra annat under tiden, vilket är guld värt när tiden inte alltid räcker till.

Smidig, nyttig och god

 

Nu ska vi ut och njuta av solen medan den fortfarande lyser. Snart är hösten här!

Må väl så hörs vi snart igen.

Klädskaparen Mikaela Lastre inspirerar!

Samarbete med Wheelwear.blog

Ny modeblogg att följa!

Jag har hittat en helt fantastisk modeblogg som drivs av klädskaparen Mikaela Lastre. Hon skapar inte vilka kläder som helst utan kläder anpassade till personer som är rullstolsburna. Idéen växte fram efter att hennes man som är förlamad från midjan och nedåt sällan hittade kläder i vanliga klädbutiker som satt så där riktigt bra och bekvämt som man vill att de ska göra – även om man är rullstolsburen.

Mikaela kom därför på idéen att själv skapa ett klädmärke med fokus på bekvämlighet och passform för rullstolsburna. Klädmärket heter Wheelwear och visionen med varumärket är helt enkelt att det ska finnas kläder för alla. Ingen ska behöva känna sig diskriminerad för att man exempelvis sitter i rullstol.

Mikaela vill att hennes klädkollektion ska finnas ute i butik inom ett års tid även om det kommer krävas en hel del hårt jobb.

Fantastiskt tycker jag och detta fick mig att intressera mig för att dels läsa hennes blogg men också att sprida idéen och budskapet som jag starkt tror på. Kläder för alla!

Herrkollektionen Human

Just nu är Mikaela aktuell med herrkollektionen Human och du kan förhandsboka den på hennes webbutik www.wheelwear.se

Mikaela åker också runt till olika skolor, föreningar och organisationer och visar upp kollektionen. Arbetar du på någon skola, förening eller annat och vill att Mikaela ska komma till er? Då kan du skicka ett mail till info@wheelwear.se med din förfrågan.

Bloggen

Förutom att skapa sitt eget klädmärke driver Mikaela en blogg på www.wheelwear.blog. Där delar hon med sig av sin vardag och sitt liv men också av sin resa mot visionen att det ska finnas kläder för alla. Följ hennes blogg på www.wheelwear.blog. Det kommer definitivt jag att fortsätta göra!

Trevlig helg vill jag passa på att önska er kära läsare ♡  Vad har just du för helgplaner?

En helg av olycka – hjärnskakning på Kolmården och R.I.P Nala

En helg av olycka – hjärnskakning på Kolmården och  R.I.P Nala

Den här helgen skulle jag helst vilja radera ur tidslinjen. Vi hade planerat för en massa skoj. På fredagen Kolmården och på lördagen kalas på Yoump.

Vi börjar i kronologisk ordning. Fredagen startade med att barnen kom hit från sin pappa och vi förberedde oss för att åka till Kolmården efter lunch. Där skulle vi möta upp vänner som bjudit med oss på sina årskort. Ett specialerbjudande just den veckan.

Besöket startade bra. Karusellerna lockade mer än djuren och barnen ville direkt till Vikingaskeppet. Vi åkte tillsammans första åket (O och V hade inte åkt den innan och jag ville sitta bredvid första gången), men de älskade upplevelsen och fick mersmak. De åkte ett par gånger till och sedan tog vi en paus för glass och dricka. Jag gav som förslag att åka Delfinexpressen åtminstone en gång innan de skulle fortsätta åka skeppet. Förslaget dissades och snabbt sprang de tillbaka till skeppet. De åkte ett par gånger och allt var frid och fröjd. Det var drygt en halvtimme kvar tills vi skulle äta mat på tacorestaurangen och jag upplyste barnen om att de fick åka skeppet en sista gång innan vi skulle äta. Efter åket var barnen så exalterade att de sprang ut från karusellen och ville hinna snabbt till kön för att åka en gång till. Precis vid utgångspassagen såg jag hur Oscar försvann från min åsyn. Jag skyndade mig fram och såg hur en man hade fångat upp Oscar som illskrek. Jag närmade mig och såg hur blod forsade från hans panna och hur ett hål format sig varifrån blodet kom. Jag blev iskall i kroppen och brast själv ut i gråt. Mannen såg min reaktion och tog fram en servett ur sin ficka som han höll mot Oscars panna för att stoppa den värsta blödningen. Jag sprang fram mot närmaste servering och bad dem kalla på sjukvårdspersonal. Efter en stund anlände en sjukvårdare som stoppade den värsta blödningen och tejpade så gott det gick. Han trodde att Oscar hade fått en lätt hjärnskakning och vi var tvungna att åka till akuten direkt. Självaste parkchefen skjutsade oss till vår bil på parkeringen.

Det var högt söktryck på akuten och vi fick vänta ungefär två timmar. När vi väl kom in gick det snabbt. Det blev tre stygn och lugna lekar “på ordination”. Oscar var jätteduktig och lugn även om han fick rejält ont när läkaren la lokalbedövningen.

Vid 23-tiden var vi hemma igen och vi var utmattade av trötthet. V tyckte synd om sin bror och ville ligga bredvid honom i sängen en stund. Han klappade Oscar på huvudet och man verkligen såg att Vilmer genuint brydde sig och led med sin bror. Om jag minns rätt kom även Nala och anslöt till myset.

På lördagsmorgonen gick vi upp tidigt då barnen skulle ha kalas på Yoump. Typiskt då Oscar inte fick hoppa. Men vi bet ihop och tänkte att det skulle bli roligt ändå. Vi skulle ju trots allt vara i kalasrummet under den sista timmen. Vi åt frukost, duschade och klädde på oss. Ungefär en kvart innan vi skulle åka hörde vi flera enorma skrik och såg hur Nala hasade sig fram mot köket. Vi förstod att något var fel och observerade henne allihop. I köket föll hon platt på golvet intill köksbordet. Jag gick fram och kände på henne. Hon hyperventilerade och hela bakdelen kändes slapp. Jag testade att lyfta den men det kändes som att lyfta en blöt trasa. Hon var helt slapp i kroppen och gav ingen respons på att kvickna till. Vi förstod att det var allvarligt och ringde jourveterinären. Vi tog ett snabbt beslut att dela på oss. Eric åkte med Nala till veterinären medan vi åkte till kalaset. Där var ju gäster som väntade och barnen hade sett fram emot den här dagen så länge. Dessutom fick enbart en person komma in på kliniken på grund av corona. Jag fanns dock tillgänglig på telefonen hela tiden och talade med veterinären som berättade att Nala var i ett extremt dåligt tillstånd och att jag nu behövde besluta om hon skulle få somna in direkt eller läggas in på intensivvård. Jag frågade förstås hur stora chanserna till överlevnad var för henne och fick då till svar att chansen var mycket mycket liten men att chansen ändå fanns där. Jag svarade att jag ville ge henne en chans och se om hon skulle ge någon som helst respons. Under några timmar fick hon alltså intensivvård och vi bestämde att höras senare på eftermiddagen för att planera vidare.

Redan i bilen på vägen hem från kalaset ringde veterinären igen. Jag bad honom återkomma efter ca 10 minuter då jag inte ville att barnen skulle höra genom bilens högtalare. Med snabba hjärtslag körde jag den sista biten hem och efter att vi stigit in genom dörren dröjde det bara någon minut innan veterinären ringde igen. Jag stängde in mig i köket och var beredd på att få höra det värsta. Och så blev det. Han berättade att hennes tillstånd var oförändrat och att en natt med ytterligare intensivvård skulle innebära en minimal, eller i stort sett obefintlig chans till förbättring. Han var tydlig med att hans råd i detta läge var att låta henne somna in. Det fanns också en risk att hon led. Jag beslutade att det så måste bli och han erbjöd sig att ringa upp om ytterligare en timme för att jag skulle få en möjlighet att informera övriga familjen.

Barnen blev ledsna men förstod att det viktiga nu var att Nala skulle få somna in på ett så värdigt sätt som möjligt. Vi gick ut för att plocka blommor att ha med oss till henne. När vi hade plockat en liten bukett ringde veterinären och jag sa att vi ville komma upp direkt och ta farväl av henne.

Vi hade hoppats få vara vid hennes sida när hon tog sina sista andetag men på vägen ringde veterinären och berättade att Nala hade börjat andas väldigt tungt och att det mest humana vore att ge henne sprutan direkt. Jag var tydlig med att de skulle ge henne sprutan direkt men att vi ändå ville komma och ta farväl av henne genom att se henne och lägga blommorna vid hennes sida.

Det blev en mycket fin stund. De ledde in oss i ett rum där vi först fick sitta ned och samtala med veterinären i lugn och ro. Han förklarade att allt tydde på att det var en plötslig hjärnblödning hon hade fått. Efter samtalet skulle han gå och hämta henne.

Han öppnade dörren och kom in med henne inlindad i en rosa filt. Han la henne på bädden och vi klappade henne försiktigt. Barnen strödde blommorna runtomkring henne. Vi grät hejdlöst och höll om varandra och Nala. Jag försökte läsa texten om regnbågsbron för barnen men det gick inget vidare då jag hulkade och grät emellan vartenda ord. Efter en stund gick vi fram till henne en sista gång och tog farväl. Stunden var så fin och vi ville lämna rummet i ett ögonblick som kändes rätt. Jag spelade “Immortality” och därefter lämnade vi rummet. Fortfarande i chocktillstånd närmade vi oss bilen och vi frågade varandra frågor som inte gick att svara på.

Nu orkar jag inte skriva mer. Det gör ont.

Blandade bilder från helgen:

Vikingaskeppet

Drickpaus

Kalas på Yoump
Presentöppning

 

 

 

Farväl älskade Nala

Nala som kattunge
Till startsidan