Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Gör den smarta telefonen oss dumma?

Gör den smarta telefonen oss dumma?


 

I dagens Sverige har nästan varenda människa en egen smartphone, eller smarttelefon. Vi har den bredvid oss när vi sover eller i knät då vi sitter i soffan. Allt för att vara tillgängliga och redo för att ta emot meddelanden, uppdateringar och notiser.

Visst, det kan vara jättebra att kunna ta fram viktig information direkt när vi behöver den, till exempel om vi behöver veta vilken tid bussen går eller vilket telefonnummer vårdcentralen har. Det är ju också jättebra att direkt kunna meddela familj, släkt och vänner om man till exempel blir försenad eller behöver hjälp med något. Här är det inte fråga om snigelpost, utan på mindre än en sekund kan vi med hjälp av den smarta telefonen meddela oss. Vi sparar alltså enormt mycket tid tack vare dessa små apparater som glatt gör jobbet åt oss.

Men vad händer när de smarta telefonerna tar över och fängslar våra hjärnors uppmärksamhet? Hur mycket tid och kraft vinner vi egentligen på att hela tiden vara uppkopplade och redo att direkt ta del av nästkommande meddelande/uppdatering/notis? Hur mycket av vår uppmärksamhet stjäl egentligen den smarta telefonen då vi i själva verket borde vara fokuserade på något helt annat, exempelvis med att skriva en sådan här text? Vi kommer inte ifrån det. Uppmärksamheten blir hela tiden delad. Delar av den går oavkortat till vår smarta telefon.

Så, hur mycket tid och energi sparar vi egentligen? Jag vet inte. Det är säkert olika från person till person hur stor förmåga vi har att ”koppla bort” vår uppmärksamhet från den smarta telefonen och istället hålla fokus på den ”verkliga” uppgiften. Frågan är om våra barn och ungdomar är rustade att kunna hantera detta? Att ständigt vara tillgängliga och att ständigt kunna se vad kompisarna gör på sociala medier? Nej, jag tror inte det. Jag tror inte ens att många av oss vuxna kan hantera det.

Som konklusion vill jag säga att oavsett vad vi själva tycker om den snabba teknikutvecklingen måste vi inse att i takt med att teknik och samhälle förändras måste vi rusta oss för att kunna hantera nya problem och konsekvenser som uppstår på grund av densamma. Börjar det inte bli dags att införa ett nytt skolämne i hur man hanterar den smarta telefonen? Jag vet inte. Men säkert är att vi behöver göra något.

 

 

Att vara sin egen trygghet

Att vara sin egen trygghet

Ju längre tiden går desto mer inser jag att den enda jag kan förlita mig på och räkna med är jag själv. Jag väntar inte  på att något utifrån ska komma och göra livet fantastiskt. Det har aldrig fungerat så för mig och med tiden har jag insett att det nog är så det kommer fortsätta.

Jag tar det lilla jag har och gör det bästa av det. Fick lust att göra det lite vintermysigt här hemma. Även om det handlar om de billigaste lamporna och slingorna från Ikea så inger de precis samma mysiga känsla som vilka dyra varianter som helst.

Vad vill jag säga med detta? Jag vet inte riktigt. Kanske passar här ett ordspråk som jag gillar:

Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Vaccinationskrämpor – Håll till godo med lite högläsning!

Hej!

Jag vill bara meddela att jag efter min vaccination i måndags blivit dålig med kraftig yrsel och trötthet vilket har gjort att jag knappt har orkat jobba och självklart inte heller blogga.

Tills jag får orken tillbaka kommer här ytterligare ett utdrag ur min kommande roman.

Som flera av er vet kommer jag att ge ut min egen roman som handlar om min kamp för min bror som blivit kolossalt sviken av samhället trots att han hade laglig rätt att skyddas från att utnyttjas på grund av sin funktionsnedsättning. Jag högläser här det kapitel som heter “Tomhet” och det handlar om mina ambivalenta känslor när stormen tagit slut; när kampen är förlorad och jag behöver välja om jag ska resa mig upp igen eller falla ned i ett avgrundsdjupt hål.

Klicka här för att lyssna på kapitlet “Tomhet”

 

Jag hoppas att jag snart piggnar till så att jag orkar blogga mer igen.  Håll tummarna!

Låt Super-Charlie inspirera ditt barn!

Inspiration för både barn och vuxna

Den elfte boken i serien om Super-Charlie

Den här veckan fick vi hem ett signerat exemplar av Camilla Läckbergs nyaste barnbok i serien om Super-Charlie: Super-Charlie och rymdvalpen. Barnen blev självklart tokglada, men gladast blev nog jag då jag är ett stort fan av Camilla Läckberg. Då menar jag inte bara av hennes böcker utan även av henne som människa. Jag har nog sett varenda intervju av henne och jag blir lika inspirerad varje gång. Hon är en fantastisk förebild med sunda värderingar och ett driv som lätt smittar av sig.

För mig är det självklart att Läckbergs barnboksserie ska stå i vår bokhylla då jag vill att mina barn ska få möjligheten att inspireras och dra lärdom av det som Läckberg (enligt mig) förmedlar; nämligen att det bor en liten superhjälte i oss alla, och även i det lilla barnet bor en kompetens som vi måste våga lyfta, uppmuntra och erkänna. Jag tror genuint på att barn kan stärkas i sin utveckling om vi vuxna vågar låta dem vara små superhjältar ibland och låta deras förmågor stå i centrum. Vi måste våga byta roller ibland. Tänk på vad barnet kan lära dig och vad du kan dra för lärdom av ditt barn. Låt barnet visa och bara följ. Prova och se vad som händer!

Jag rekommenderar verkligen bokserien Super-Charlie till både barn och vuxna. Läckberg åskådliggör barnets kompetens på ett helt bedårande sätt och det lockar, i alla fall mig, till att våga prova nya saker där jag kanske inte alltid känner mig helt bekväm, men där mina barn kan få blomma ut och använda sina ”superkrafter”.

Super-Charlie och rymdvalpen är den elfte fristående boken om Super-Charlie. När Charlies familj adopterar en hundvalp upptäcker Charlie att den lilla valpen inte är som andra valpar och han inser snabbt att han har ett uppdrag att utföra. Till sin hjälp tar han lillasyster Polly och självklart sina superkrafter – som lämpligen kommer väl till pass.

Baksidan

Förutom en underbar och inspirerande historia får barnen njuta av Therese Vildefalls lockande illustrationer.

Vackra och livfulla illustrationer

 

Här kan du beställa ditt exemplar av Super-Charlie och rymdvalpen. Hela 10 % av intäkterna går till Barncancerfonden. Eftersom jag själv drabbades av en cancertumör i vänster öga när jag var 11 månader gammal blir jag extra glad av detta initiativ. Boken är märkt att passa barn mellan 3-6 år, men jag skulle säga att den för de flesta fungerar längre upp i åldrarna än så!

Kylan är här och “tortyrstunden” – med risk för att låta överdrivet dramatisk – är tillbaka

Kylan är här och “tortyrstunden” – med risk för att låta överdrivet dramatisk – är tillbaka

God kväll!

Den här morgonen var ovanligt tung att ta sig igenom. Det tror jag definitivt att fler än jag tyckte. Termometern visade minusgrader och jag kände mig tacksam över att jag hade varit förutseende och tagit upp alla vinterkläder från källaren redan någon vecka tidigare. Jag behövde också tänka på att komma iväg några minuter tidigare för att hinna skrapa bilen. Detta elände som präglar den svenska vintern. Med kallfrusna fingrar står man där och skrapar sin genomfrusna bil när man i sin dumdristighet har prioriterat bort sig själv och missat att ta på sig sina egna vantar mitt i allt tjat på barnen att klä sig varmt. Något som är väldigt impopulärt här hemma hos oss är att ta på sig vinterkläder. Helst skulle grabbarna vilja gå i shorts och t-shirt året om.

En viss tid varje morgon går alltså åt till tjat om just detta och jag är glad om jag åtminstone kommer ihåg att ta på mig min egen jacka. Jag vill inte låta allt för bitter. Jag märker faktiskt att det blir lite mindre tjat för varje år som går och det som tidigare tog en timme tar nu åtminstone bara en sisådär fem-tio minuter.

Tillbaka till skrapandet. Är det bara jag som känner en otroligt deprimerande känsla just när man står där och skrapar? Man har högst troligen haft en stressig morgon med pulspåslag, klockan närmar sig åtta (skolstart) och själv har man en hel arbetsdag framför sig och ja, ytterligare en “arbetsdag” när man kommer hem och ska fixa middag, disk och all annan markservice. Just den där stunden när man står där och skrapar. Den är riktigt grotesk. Håller ni inte med? Kalla fingrar, värkande armar och klockan som närmar sig skolstart. Jag får kalla kårar bara av att tänka på det.

Men, tack och lov lättar känslan ganska snabbt när man väl lämnat barnen på skolan och startat arbetsdagen. Kroppen har hunnit värmas upp igen och en kopp kaffe eller te har troligtvis intagits och helt plötsligt känns det lite mysigt med krispiga löv och eftermiddagens mörker som ger en rätten att tidigt på kvällen krypa upp under en filt och mysa framför Tv:n med barnen. Men just det där stunden av att skrapa bil på morgonen. Någon annan som skulle kunna gå så långt som att kalla detta för “tortyrstunden”? Eller kanske har du en helt annan tortyrstund på dygnet. Berätta gärna i en kommentar.

För övrigt har det inte hänt något nytt. Skola och jobb tar den största delen av tiden och grabbarna fortsätter gå på sin innebandy.

På jobbet har det varit intensiva dagar med betygsättning, planering av nya kursstarter och även två dagar på hotell för utvecklingsarbete. Det senare tog visserligen mycket tid i anspråk, men gav så otroligt mycket energi tillbaka då vi blev bortskämda med fina luncher och fikapauser tillsammans. Sådan avslappnad och högtidlig samvaro med kollegorna har man ju verkligen törstat efter sedan Corona-tiden.

Den här veckan är det nya kursstarter som gäller och till helgen blir det högtidligt igen då jag är bjuden till en barndomsväns dop för sina fina tvillingar.

Nu önskar jag god natt och skickar några extra varma kramar så här i kylan!

Högläser kapitlet “Två veckor under dödshot” ur min kommande roman baserad på en sann historia

Min bok

Som flera av er vet kommer jag att ge ut min egen roman som handlar om min kamp för min bror som blivit kolossalt sviken av samhället trots att han hade laglig rätt att skyddas från att utnyttjas på grund av sin funktionsnedsättning.

Kapitlet

Det kapitel som ni här ska få lyssna till handlar om slutet av kampen. Kampen är redan förlorad och jag och mina barn befinner oss i fara för våra liv. En situation som inte hade behövt uppstå om samhället och instanserna hade valt att lyssna på mig från början.

En viktig fråga 

Här vill jag belysa hur fel det kan gå när samhällsinstanser väljer att lita på helt fel människor och hur de vaknar först när krisen är ett faktum. Ni vet, en groda som läggs i en kastrull vars vatten sakta värms upp gör inga försök att hoppa ur förrän det redan är försent. Ungefär så fungerar tyvärr det svenska skyddsnätet i skrivande stund. Det finns allt för många exempel på just detta. Jag tänker exempelvis på lilla hjärtat som hade levt idag om samhället hade lyssnat på rätt personer. Jag rekommenderar er alla att också läsa Melinda Jacobs bok Hon hette Esmeralda.

Nu är det viktigare än någonsin att vi tar del av alla dessa berättelser. Först då kan förändring ske. 

Klicka på länken nedan för att lyssna på kapitlet “Två veckor under dödshot” från min bok:

Lyssna här

En hälsoblogg som går djupare

     Inlägget har skrivits i samarbete med malinblomquist.nu

En hälsoblogg som går djupare

Jag vill tipsa om en helt fantastisk blogg som jag börjat följa. Den skrivs av Malin Blomquist som gjort en helt fantastisk resa för att hitta sin väg till fysiskt och mentalt välmående.

Jag stötte först på henne genom hennes videor på Facebook och Youtube och jag fastnade direkt för innehållet som var så mycket mer än bara rena hälso- och träningstips.

Ett holistiskt tänk

Hon förespråkar vikten av ett holistiskt tänk när det gäller hälsa och vi får ta del av hennes egen historia som ung kvinna och extremt hälsosam när det gällde mat och träning och hur hon trots detta mådde väldigt dåligt. Detta gjorde att hon började leta efter en väg till äkta välmående och hon fann den holistiska vägen där andlig och själslig vård ses som minst lika viktig (om inte mer) som den fysiska/kroppsliga omvårdnaden.

Medverkan i TV

Malin har även öppet delat med sig av den period i livet då hon drabbades av en ätstörning och hur hon, just genom det holistiska tänket, övervann sjukdomen. År 2017 medverkade Malin och hennes dotter i morgonprogrammet ”Malou efter tio” där Malin berättade om hur hennes anorexi påverkade, inte bara henne själv, utan även hennes dotter.

Jag rekommenderar verkligen alla som är intresserade av personlig utveckling och välmående att följa hennes blogg och hennes andra kanaler. Bloggens adress är  www.malinblomquist.nu

Kontraster

Gårdagen spenderades på stranden med bad, bus och glass. På kvällen myste vi framför en långfilm och alla somnade glada och nöjda. Allihop laddade och taggade inför en ny vecka på fritids och jobb. Förutsättningarna för en bra start på veckan var alltså mycket goda.

Tyvärr blev starten på veckan något helt annat. Oscar vaknade med magknip och huvudvärk. Sedan dess har han varit hängig, varm och mest sovit. Det var inte ens att fundera över huruvida jag skulle vabba eller inte. Så blev det VAB och en dag hemma.

Med ett barn som sover mest hela tiden hinner tankarna fara fram och tillbaka. Visst finns det saker att göra här hemma som skulle kunna mota bort tankarna, men den gnagande oron har ändå lyckats mota sig igenom alla försök till motstånd.

Jag har förlorat så många människor i mitt liv och jag är varje dag livrädd för att något ska hända de människor som finns kvar och som jag älskar mest av allt. Jag är rädd för att inte vara tillräcklig, rädd för att inte göra precis allt jag kan för att skapa de bästa förutsättningarna i livet för grabbarna. Rädd för att något ska gå snett, rädd för framtiden.

Av egen erfarenhet vet jag att rädslan egentligen har helt motsatt effekt. Rädsla och oro föder negativa händelser och en negativ atmosfär och jag vet att jag måste hitta min motståndskraft igen. Den kraft jag haft sedan jag var en liten flicka. Kraften finns fortfarande där, men den är inte konstant just nu. Den kommer och går och jag vet att jag måste göra allt som står i min makt för att grabba tag i den och hålla den kvar som en skyddande mur runt oss. Svårare sagt än gjort, men det ska gå. Det måste gå.

Ett träningspass fick fortsätta dagen och en härlig fruktstund med Oscar efter att han piggnat till lite. Jag vet att jag rustar mig själv och min styrka bäst genom träning, extra mycket vitaminer och bra mat. Givetvis även genom att titta inåt, framförallt genom meditation och mindfulness. Det senare har jag slarvat mycket med på sistone och jag behöver vara mer noggrann med att ta mig tid till detta. Jag vet ju hur mycket kraft dessa verktyg ger i slutändan.

Konstruktiva förändringar är också något som kan bidra till ökad kraft, läkning och konkret styrka. Förändringar, framförallt att våga prova något nytt, skapar faktiskt nya synapser i hjärnan och vi får energi och kraft av just detta.

Vad ska du testa för nytt det nästkommande halvåret? Vad ska du våga prova?

Jag själv har faktiskt något nytt på gång. Något som verkligen kommer utveckla mig eftersom det kräver att jag lär mig en hel del nytt om jag ska lyckas. Men det känns så rätt!

Håll utkik! Mer information kommer :

Förundran inombords

Hej vänner!

Nu nalkas påsklov för många av oss och säkert finns där många som tvingats avboka sina inplanerade semesterresor.

Mitt råd till dig är att nu ta tillfället i akt och istället resa in i ditt inre. Hitta din inre fantasiplats och väck din inre förundran till liv. Den finns att hitta inom dig och närmare än du tror.

Andas, lyssna inåt och stanna upp ett tag ♡♡♡ Tillåt dig att bara vara. Sök inte efter yttre tillfredsställelse. Hitta din kraft och din trygga, vackra plats inombords. I den kan du vila närhelst stress, krav och vardag överrumplar dig.

All kärlek.

Till startsidan