Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Lycka kommer inifrån

När tiderna är tuffa behöver vi påminna oss om att det vi väljer att fokusera på är det som också blir vår verklighet

Jag har en liten bok här hemma som heter Lycka. I den finns fina citat som ska påminna oss om att känslan av lycka finns närmare än vi tror, om vi bara vågar släppa fram den. Så här lyder baksidestexten:

“Lyckan bor i oss alla, en vi behöver ge den plats. Den här lilla boken är fullproppad med kloka citat från soliga själar som visar vägen. Lycka! Gör alla dagar till bra dagar.” (Wright, Mark;2018 Tukan förlag)

När jag har kämpigare dagar brukar jag slå upp en slumpmässigt vald sida i denna bok för att muntra upp mig själv och komma på mer positiva tankar. Det behöver vi alla hjälp med ibland. Dippar kan vi alla få, men de får inte bli så djupa att vi sjunker ned i dem och stannar kvar där. Just för att undvika bestående dippar behöver vi den här boken som får oss att ta oss upp ur hålet igen.

Mitt favoritcitat ur denna bok är ett citat av Benjamin Franklin och det lyder så här:
“Lycka beror mer på – inre tankegångar – än yttre omständigheter.”

 

När jag tänker skapar jag

Bra vibrationer

Det är inte en slump att så många kända textstycken kan härröras till de mer abstrakta termerna för lust och välmående så som “Bra vibrationer” av Kicki Danielsson eller “Vem tänder stjärnorna” av Eva Dahlgren.

Kay Pollak skriver i sin bok Att välja glädje (2007) att varenda cell i vår kropp vibrerar av energier och att alla våra tankar och känslor påverkar dessa vibrationer i mycket hög grad. Faktum är att vi har flera hundra miljarder vibrerande celler i våra kroppar. Alla påverkade av våra tankar, känslor och förhållningssätt. 

Livet är inte rättvist. Livet blir vad man gör det till. Yttre faktorer kan försvåra och göra att man måste vara starkare än andra för att må bra och trivas, men faktum är att vi alla har ett val. 

För mig har det faktiskt alltid varit självklart att jag själv måste ta ansvar för min egen lycka. Dock är jag en av dem som haft många yttre käpphästar. Redan som 11 månaders bebis drabbades jag av en cancertumör, en elakartad sådan, som gjorde att mitt vänstra öga fick avlägsnas och ersättas av en protes. Och sedan avlöstes problemen ett efter ett som jag har gestaltat tidigare i boken. Det är inte så att man förväntar sig av den beskrivna lilla flickan i boken att tänka positivt och fortsätta kämpa, eller hur?. Men trots alla käpphästar och vidriga erfarenheter fortsatte hon faktiskt framåt och försökte se det ljusa i tillvaron. Hon var otroligt medveten redan som liten tjej. Och på ett sätt tror jag att käpphästarna faktiskt bidrog till att jag utvecklade denna medvetenhet. Medvetenheten om att valet är mitt

När jag tänker skapar jag

När jag läser Pollaks bok så känns det han skriver, på ett sätt, väldigt självklart. På ett annat sätt känns det nästan skrattretande med vetenskapen om att den även läses av människor som fått ta emot oräknebart många tunga kriser i livet och som man snarare kan tycka att det är ett mirakel att de ens står på sina ben. Samtidigt vet vi att offerkoftan och “tyck synd om mig”-mentaliteten inte leder någonstans och snarare stjälper mer än hjälper. Av den anledningen tror jag att bokens budskap går att applicera väl både på den som levt ett smärtfritt liv som på den som fått gå igenom hinder efter hinder. 

Förhållningssättet som boken förmedlar gynnar faktiskt alla människor på så vis att oavsett vilka hinder vi har framför oss så kan vi faktiskt välja hur vi ska förhålla oss till dem. Bara vetskapen om detta gör allt lite lättare, eller hur? Och om vi ska tro forskningen kommer just detta förhållningssätt ge positiva ringar på vattnet och i mångt och mycket bidra till en ljusare framtid. När vi tror och tänker så skapar vi, som Pollak framhåller och han ger rådet att faktiskt upprepa för oss själva då och då att “När jag tänker så skapar jag”. Och det är ju faktiskt så. Mina tankar skapar vibrationer på cellnivå i hela kroppen. Den kraften kan faktiskt ingen ta ifrån mig, inte ens en seglivad käpphäst.

Men vi kommer nog aldrig ifrån att livet är orättvist. Det gör vi inte. Men vi kan välja hur vi förhåller oss till den kunskapen.

Synaps i hjärnan

Lite mer flow i livet – hur hittar vi det?

Lite mer flow i livet – hur hittar vi det?

Motstånd

Vissa morgnar vaknar man liksom med ett motstånd redan från start. Man vet att man har sjuhelsikes många saker att göra. Saker som känns utmanande fastän man gjort dem tusen gånger tidigare.

Många gånger har jag undrat varför det är så. Varifrån detta motstånd kommer? Vissa perioder innebär mer känslor av motstånd än andra och just nu är jag verkligen inne i en sådan period och mina, tack och lov ganska vanligt förekommande, perioder av flyt och en mer lättsam känsla känns långt bort.

Igår var en sådan dag då jag visste vet hur jag skulle få tiden att räcka till då ett veterinärbesök skulle hinnas med mellan två möten. Med extremt tajt tidsmarginal. Kanske var det därför inte så konstigt att motståndet kändes intensivt igår. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera över hur man kan krossa motståndet och få in mer flyt även sådana dagar?

För drygt ett år sedan testade jag yoga för första gången och jag minns att det gav en lättsammare känsla i både kropp och själ. En känsla som inte bara satt i under själva yogapassen utan också flera dagar efteråt.

Utifrån denna erfarenhet har jag bestämt mig för att återgå till yogan och hoppas på att den ska ge lite mer flow i livet genom att lösa upp dessa känslor av motstånd i kroppen.

Den yoga som jag kommer utöva kallas yinyoga och här kan du läsa mer om den.

Kommunikation på ett bättre sätt

Assertiv kommunikation gynnar alla parter

Något som ofta rekommenderas av professionella kommunikatörer, debattörer och medlare är att använda sig av det assertiva kommunikationssättet för att uttrycka sin vilja, åsikt eller ståndpunkt i en fråga.

Ordets makt

Vad utmärker då det assertiva kommunikationssättet? Här följer de mest utmärkande dragen:

– Det innebär att man står upp för sina åsikter, utan att trampa på den andre.

– Man är tydlig och rak utan att köra över den andre.

– Målet är bibehållen respekt för båda parter.

Hur uppnår man detta?

Jag vill påstå att ett aktivt lyssnande och att använda sig av jagbudskap är effektiva metoder för att uppnå detta.

För att ta reda på mer om ämnet har jag läst en bok om just kommunikation skriven av Björn Nilsson och Anna-Karin Waldemarsson med titeln Kommunikation – Samspel mellan människor. I boken nämns flera olika förhållningssätt som går i linje med det assertiva kommunikationssättet. Nedan förklarar jag kortfattat vad de olika metoderna innebär:

Ett aktivt lyssnande innebär att vi ställer frågor när vi inte har förstått, men också då vi tror oss ha begripit för att försäkra oss om att vi har tolkat budskapet rätt. Vidare skriver de att “Det utgör ett slags kvitto eller bekräftelse för sändaren på att budskapet gått hem och visar på att vi strävar efter förståelse och klarhet. Det aktiva lyssnandet speglar sig också i den icke-verbala kommunikationen med hummanden, nickningar, ögonkontakt och kroppshållning.” (Nilsson & Waldemarsson, 2007:90).

Författarna (2007:91) rekommenderar också att man som lyssnare ska försöka skapa en mental karta över vad som sägs. Kartan ska innehålla:

– En röd tråd (de olika temana)

– Oklarheter

– Områden att gå in på senare

Jagbudskap syftar till att undvika oklarheter och anklagelser. Författarna rekommenderar att vi börjar  våra meningar med “jag” för att tydliggöra att det handlar om vår egen tolkning och uppfattning av saker och ting. De skriver vidare att “Vi sätter ord på vad vi vill och önskar oss, istället för att bara tänka på detta (människor är inte tankeläsare).” (Nilsson & Abrahamsson, 2007:94).

Här har jag punktat ned några tips utifrån Nilsson & Abrahamssons beskrivning av jagbudskapets innebörd:

– Anklaga inte. Ställ frågor av typen “Hur?” och “Vad?”

– Var övertydlig. Ta inte för givet att den andre förstår

– Uttryck känslor och berätta om dina upplevelser utan att anklaga och döma

– Tänk på att människor sällan ändrar sin ståndpunkt genom tvång, oavsett om de vet att den andre har rätt. Anklagelser skapar helt enkelt motstånd.

Referens:

Nilsson, Björn & Waldemarsson, Anna-Karin (2007) Kommunikation – Samspel mellan människor. Studentlitteratur.

Gör den smarta telefonen oss dumma?

Gör den smarta telefonen oss dumma?


 

I dagens Sverige har nästan varenda människa en egen smartphone, eller smarttelefon. Vi har den bredvid oss när vi sover eller i knät då vi sitter i soffan. Allt för att vara tillgängliga och redo för att ta emot meddelanden, uppdateringar och notiser.

Visst, det kan vara jättebra att kunna ta fram viktig information direkt när vi behöver den, till exempel om vi behöver veta vilken tid bussen går eller vilket telefonnummer vårdcentralen har. Det är ju också jättebra att direkt kunna meddela familj, släkt och vänner om man till exempel blir försenad eller behöver hjälp med något. Här är det inte fråga om snigelpost, utan på mindre än en sekund kan vi med hjälp av den smarta telefonen meddela oss. Vi sparar alltså enormt mycket tid tack vare dessa små apparater som glatt gör jobbet åt oss.

Men vad händer när de smarta telefonerna tar över och fängslar våra hjärnors uppmärksamhet? Hur mycket tid och kraft vinner vi egentligen på att hela tiden vara uppkopplade och redo att direkt ta del av nästkommande meddelande/uppdatering/notis? Hur mycket av vår uppmärksamhet stjäl egentligen den smarta telefonen då vi i själva verket borde vara fokuserade på något helt annat, exempelvis med att skriva en sådan här text? Vi kommer inte ifrån det. Uppmärksamheten blir hela tiden delad. Delar av den går oavkortat till vår smarta telefon.

Så, hur mycket tid och energi sparar vi egentligen? Jag vet inte. Det är säkert olika från person till person hur stor förmåga vi har att ”koppla bort” vår uppmärksamhet från den smarta telefonen och istället hålla fokus på den ”verkliga” uppgiften. Frågan är om våra barn och ungdomar är rustade att kunna hantera detta? Att ständigt vara tillgängliga och att ständigt kunna se vad kompisarna gör på sociala medier? Nej, jag tror inte det. Jag tror inte ens att många av oss vuxna kan hantera det.

Som konklusion vill jag säga att oavsett vad vi själva tycker om den snabba teknikutvecklingen måste vi inse att i takt med att teknik och samhälle förändras måste vi rusta oss för att kunna hantera nya problem och konsekvenser som uppstår på grund av densamma. Börjar det inte bli dags att införa ett nytt skolämne i hur man hanterar den smarta telefonen? Jag vet inte. Men säkert är att vi behöver göra något.

 

 

Längtans kraft

April och maj är för mig månader av längtan.

Längtan efter sommar och ett långt break från vardagen. Eftersom just denna längtan tenderar att ge mig extra mycket energi och ork är jag varje år noggrann med att planera för sommaren i god tid för att längtan ska kännas mer konkret och verklig.

Det här året blev planerna mer storslagna än på länge. De är kanske de bästa sommarplanerna hittills  eftersom jag för första gången ska resa på en solresa ner till medelhavet tillsammans med mina pojkar. Närmare bestämt Larnaca i Cypern.

Att ha något sådant här att längta till och att planera inför gör vardagen så otroligt mycket lättare. Axlarna lite mer nedsänkta. Nacken lite mjukare. Som ensam vuxen blir det förstås en hel del att planera och flera praktiska saker att lösa, men än så länge har det känts som ett rent nöje. Att planera de små detaljerna kring resan har känts som små exotiska mikropauser i vardagen och att hämta ut barnens pass – i dessa brist-på-passtider-tider– ingav känslan av att redan vara halvvägs framme. Förberedelserna och längtan är halva nöjet. Och ska så vara.

Jag tror att vi alla skulle må gott av att våga stanna upp och längta lite mer. Drömma lite mer. I alla fall ger det mig mer energi, lust och kraft.

Vikten av hopp

God lördag vänner!

Som flera av er vet kommer jag att ge ut min egen roman som handlar om min kamp för min bror som blivit kolossalt sviken av samhället trots att han hade laglig rätt att skyddas från att utnyttjas på grund av sin funktionsnedsättning.

Romanen är nu i slutfasen och planen är att ge ut den någon gång under hösten 2022.

Så här när våren annalkas och vi går mot ljusare och skönare tider vill jag dela med mig av ett utdrag ur romanen som handlar om just ljusa stunder och om vikten av hopp och längtan.

Klicka på länken nedan för att lyssna. Varsågoda:

Vikten av hopp

Hemberedskap, passbekymmer och påsklov

Hemberedskap, passbekymmer och påsklov

Hej!

Det var ett tag sedan jag uppdaterade kring livet i stort. Det har inte hänt så jättemycket. Jobb och skola har tagit upp största delen av tiden och däremellan har vi precis som alla andra förfärats över det som sker i Ukraina och hur den europeiska säkerhetsordningen riskerar att sättas ur spel.

 

Det viktiga nu är att vi håller ihop och att vi hjälper Ukraina i den mån vi kan. Carola gör en fantastisk insats utifrån sina förutsättningar och alla kan vi förstås inte åka ner dit och hjälpa till, men vi kanske kan bidra med kläder, hygienartiklar och andra förnödenheter? Eller hur? En annan otroligt viktig sak vid en skakig situation i världen är att vi som kan skaffar oss hemberedskap. På så sätt kan samhällets hjälp gå till människor som verkligen behöver det. Om du inte har läst MSB:s broschyr “Om kriget eller krisen kommer” så rekommenderar jag dig verkligen att läsa den. Den finns en Google-sökning bort om du mot förmodan har kastat den fysiska broschyren som landade i brevlådorna år 2017 (tror jag).

 

Min hemberedskap är långt ifrån fullständig men jag har iallafall kommit en bit på vägen. Det handlar inte om att skaffa allt på en gång utan om att förbereda sig med inköp lite då och då. Kanske har du redan flera bra saker hemma?

 

Varför förbereder jag mig då? Är jag rädd för krig? Nja, men med ett svajigt läge i Europa ökar risken för cyberattacker, el-kriser och andra – kortvariga eller långvariga – kollapser av viktiga samhällsfunktioner. Då vill inte jag stå i vägen för de som verkligen inte kan klara sig själva. Då bör samhällets hjälp gå till dem och inte till oss.

Här är min hemberedskap, ofullständig,  men en bra början:

  • Stormkök
  • Vattenfilter (Sawyer Micro squeeze)
  • Vattendunkar nere i källarförrådet (50 liter)
  • Första hjälpen-låda som även innehåller multiverktyg, tändstål och ficklampa
  • Vevradio med usb-uttag och inbyggd ficklampa
  • Laddsladd till usb-uttaget i vevradion
  • Extra batterier
  • Kemetyl till stormköket
  • Regnponchos
  • Sovsäckar (vinter)
  • Konserver och torrvaror, snabbkaffe, torrmjölk
  • Ihopvikbar vattendunk för vattenhämtning
  • Nödfiltar
  • Avfallspåsar (special) att göra behov i vid behov
  • Massa värmeljus
  • Tändstickor och tändare
  • Åtta paket våtservetter
  • Minitandborstar och tandkräm, desinfektionssprit stor flaska

Observera! Se till att skaffa dunkar som är godkända för livsmedel.

Läs noggrant bruksanvisningen till stormköket innan användning och se till att vara väl förtrogen med hur den ska hanteras eller välj istället ett gasolkök. Sök gärna upp Vardagsprepping på Youtube för mer information.

 

Nu något mer lättsamt, eller kanske inte, är det här med pass. Är det någon som lyckats få en tid innan sommaren? Här verkar det hopplöst. För första gången på många år hade vi tänkt åka utomlands men eftersom barnens pass har gått ut behöver vi först göra nya, vilket verkar omöjligt då lediga tider innan hösten är obefintliga. Det får bli en semester i Sverige i år igen helt enkelt. Vart det bär vet jag inte. Ge gärna förslag och idéer.

 

 

I fredags gick barnen på påsklov och imorgon kommer de och firar sitt påsklov här efter att ha varit hos sin pappa ett par dagar.

Jag har precis avslutat helgen med ett träningspass och lite fix inför barnens ankomst imorgon. Innan jag avslutar vill jag passa på att önska er en Glad påsk!

 

 

 

Låt Super-Charlie inspirera ditt barn!

Inspiration för både barn och vuxna

Den elfte boken i serien om Super-Charlie

Den här veckan fick vi hem ett signerat exemplar av Camilla Läckbergs nyaste barnbok i serien om Super-Charlie: Super-Charlie och rymdvalpen. Barnen blev självklart tokglada, men gladast blev nog jag då jag är ett stort fan av Camilla Läckberg. Då menar jag inte bara av hennes böcker utan även av henne som människa. Jag har nog sett varenda intervju av henne och jag blir lika inspirerad varje gång. Hon är en fantastisk förebild med sunda värderingar och ett driv som lätt smittar av sig.

För mig är det självklart att Läckbergs barnboksserie ska stå i vår bokhylla då jag vill att mina barn ska få möjligheten att inspireras och dra lärdom av det som Läckberg (enligt mig) förmedlar; nämligen att det bor en liten superhjälte i oss alla, och även i det lilla barnet bor en kompetens som vi måste våga lyfta, uppmuntra och erkänna. Jag tror genuint på att barn kan stärkas i sin utveckling om vi vuxna vågar låta dem vara små superhjältar ibland och låta deras förmågor stå i centrum. Vi måste våga byta roller ibland. Tänk på vad barnet kan lära dig och vad du kan dra för lärdom av ditt barn. Låt barnet visa och bara följ. Prova och se vad som händer!

Jag rekommenderar verkligen bokserien Super-Charlie till både barn och vuxna. Läckberg åskådliggör barnets kompetens på ett helt bedårande sätt och det lockar, i alla fall mig, till att våga prova nya saker där jag kanske inte alltid känner mig helt bekväm, men där mina barn kan få blomma ut och använda sina ”superkrafter”.

Super-Charlie och rymdvalpen är den elfte fristående boken om Super-Charlie. När Charlies familj adopterar en hundvalp upptäcker Charlie att den lilla valpen inte är som andra valpar och han inser snabbt att han har ett uppdrag att utföra. Till sin hjälp tar han lillasyster Polly och självklart sina superkrafter – som lämpligen kommer väl till pass.

Baksidan

Förutom en underbar och inspirerande historia får barnen njuta av Therese Vildefalls lockande illustrationer.

Vackra och livfulla illustrationer

Här kan du beställa ditt exemplar av Super-Charlie och rymdvalpen. Hela 10 % av intäkterna går till Barncancerfonden. Eftersom jag själv drabbades av en cancertumör i vänster öga när jag var 11 månader gammal blir jag extra glad av detta initiativ. Boken är märkt att passa barn mellan 3-6 år, men jag skulle säga att den för de flesta fungerar längre upp i åldrarna än så!

En bok om att leva med och komma ur en ätstörning

En bok om att leva med och komma ur en ätstörning

 En bok om att leva med och komma ur en ätstörning

Jag har precis läst boken “En kvinnas resa” skriven av den tidigare kostrådgivaren och personliga tränaren Malin Blomquist. Malin har sedan tidigare öppet delat med sig av den period i livet då hon drabbades av en ätstörning. År 2017 medverkade Malin och hennes dotter i morgonprogrammet ”Malou efter tio” där Malin berättade om hur hennes anorexi påverkade, inte bara henne själv, utan även hennes dotter. År 2020 kom hennes bok “En kvinnas resa” ut där hon ännu mer ingående berättar sin historia.

Boken handlar om hur det är att leva med och komma ur en ätstörning. Malin levde länge med en svår ätstörning, som började med anorexi och utvecklade sig till bulimi. Hon fick ständiga attacker av att hetsäta och att kräkas. Dessa attacker blev som en drog för henne. När hon hetsåt och kräktes kände hon eufori och lättnad, men sedan kom ångesten som ett brev på posten. Med stegrande ångest blev också hetsätningsattackerna värre och värre och den berömda “onda cirkeln” var igång.

I den här boken får vi följa hennes liv med ätstörningen och hur det faktiskt såg ut i hennes tankar. På ett bildligt och illustrativt sätt får vi följa hennes resa både med ätstörningen och mot ett friskare liv. Notera komparativformen på adjektivet här: -are. Helt frisk från en ätstörning går sällan att bli, men det går att bli i stort sett symptomfri och därav friskare.

 Egenvärde – en grund som inte fanns

Hon skriver på ett sätt som gör att man som läsare verkligen får insyn i hennes känslor och tankar. Vi får också veta att hon hela tiden under den tid som hon levde med ätstörningen kände sig värdelös och jag vill här citera ett avsnitt som var extra viktigt för mig att läsa. Det är det avsnittet när Malin berättar vad hon tror kan ligga till grund för att hon utvecklade en ätstörning, nämligen avsaknaden av att bli lyssnad på som barn. Här kommer ett citat som berörde mig på djupet:

Som liten upplevde jag alltid att andra bestämde över mig, vad jag skulle tycka, göra och känna.
Jag upplevde sällan att någon frågade vad jag ville och verkligen lyssnade på vad jag hade att säga. Ingen respekterade mig och mina åsikter.

Detta resulterade i att jag många gånger kände mig maktlös, arg och fången. Ilska, frustration och sorg blev till en tickande bomb inom mig. Till slut slutade tickandet och explosionen kom med full kraft, tårarna och utbrottet var ett faktum. Utbrottet var inget som diskuterades mer än att det absolut inte var okej att bete sig så. Jag lärde mig till slut kontrollera mina känslor eftersom det inte fanns någon som ville lyssna på vad jag kände, tänkte och hade att säga. (s. 29).

 

Det här citatet är extra viktigt för mig eftersom jag också har barn. Vikten av att lyssna och bekräfta sina barns känslor är så viktigt att det till och med kan avgöra hur de kommer se på sig själva i vuxen ålder. Att se sig själv som värdefull är faktiskt en grund för ett hälsosamt liv.

Att bygga en grund

Under hela den tid som Malin hade den här ätstörningen får vi veta att hon kände sig värdelös. Hon kände sig aldrig bra nog. Hon strävade alltid efter bättre och bättre prestationer och här kommer ett citat som visar hur hon tillslut försöker vända på kakan. Istället för att bara se till sina misslyckanden försöker hon nu se till det som fungerar och på så sätt bygga upp en ny och sundare självbild. Det är nu som Malin själv börjar bygga upp den grund som hon hela tiden tidigare hade saknat. En grund av självkänsla och självrespekt. Ett hus utan grund faller. En människa utan grund faller likaså.

Under min resa har jag hittills varit väldigt fokuserad på att ta mig framåt, närmare mitt mål. Det har gjort att jag aldrig riktigt reflekterat över hur långt jag faktiskt har kommit. Flera av mina återfall har berott på att uppgivenhet då jag känt att allt varit förgäves. Om jag istället hade burit med mig vetskapen om hur framgångsrik min resa har varit hade jag kanske kunnat stå emot frestelsen att falla tillbaka i mina destruktiva vanor.

När jag nu ser tillbaka på vad jag har gått igenom ser jag att det är tvärt emot vad jag hela tiden har föreställt mig. Jag har tagit mig förbi otaliga hinder, vunnit ronder, stått ut, förändrats och jag har brutit flera dåliga vanor. När jag förstår det växer hoppet inom mig. Det är inte omöjligt att klara av det här. Det kommer att gå. (s. 105)

 

Jag tycker också att detta citat belyser något som Malin tar upp åtskilliga gånger i boken, nämligen att en ätstörning i grunden inte handlar om vad och hur mycket du äter, utan om ditt förhållningssätt till dig själv. Malins grund kunde inte byggas upp utav mat, det hjälpte inte, sjukdomen fanns kvar trots att hon efter omgivningens tjat började äta, äta mer än mycket. Det som tillslut påbörjade hennes väg mot ett friskare liv var just denna grund av en mer nyanserad och positiv syn på sig själv och sitt egenvärde.

                                                                   Behandlingshemmet

Vi får också följa hennes tid på ett behandlingshem för ätstörda. En tid som egentligen inte ledde till något tillfrisknande alls. Precis som Malin, tror även jag att det stora fokuset på maten som sådan istället för på individernas inre är det som gör att de behandlingar som ges tenderar att misslyckas, alternativt lyckas för stunden men därefter resultera i att individen efter en tid dras ned i sin ätstörning igen. Vi måste helt enkelt börja angripa problemet från ett helt annat håll än tidigare.

                                 Vi känner och vi förstår, åtminstone snudd inpå

Vad är det då som gör att den här boken utmärker sig från andra liknande böcker? Jag skulle säga att det är för att den innehåller så otroligt många inre monologer. Vi får på ett mycket genuint och äkta sätt ta del av Malins tankar genom hela den här resan. Det gör att vi nästan kan känna hur vi befinner oss i Malins kropp och känner den smärta och ångest som Malin känner. Ja, åtminstone snudd inpå. Det gör att vi inte behöver försöka förstå. Vi bara förstår.

                                                          Att våga känna är vägen mot läkning

Innan jag avslutar vill jag återigen citera ett stycke ur boken. Ett stycke som belyser vikten av att våga känna efter och att se känsloutlopp som en del av läkningen istället för ett problem. Här i västvärlden är vi så vana vid att se starka känsloyttringar som något negativt, som något som ska tystas, stoppas och kuvas. Men i västvärlden är också den psykiska ohälsan som störst och kanske är det dags att tänka om? Kanske skulle det hjälpa oss alla att läka litegrann om vi vågade dela med oss av livets mörkare sidor. Om vi vågade öppna upp oss. Ja, om vi till och med vågade gråta. Här följer ett av bokens, enligt mig, mest tänkvärda citat:

När bestämdes det att livet endast ska vara roligt och lyckligt? Vem har sagt att det ska vara så? Jag tror att vi ibland mår dåligt över att vi inte tillåter oss att må just dåligt. Vi vill inte känna sorg, ilska eller uppgivenhet – vi vill bara må bra. Jag tror dock att vi mår sämre när vi förbjuder oss att känna det vi vill känna än när vi bara låter oss känna det. När vi är färdiga med känslan kan vi gå vidare med livet. Om vi håller känslan inne kommer den ligga och trycka hela tiden i väntan på att bli frisläppt. (s. 140)

 

Den här boken är värdefull för alla att läsa. Det spelar ingen roll om du har en personlig erfarenhet av ätstörningar eller inte. Boken säger någonting om oss som människor. Den visar, både illustrativt och på ett förklarande sätt, hur viktigt det är att inse sitt eget värde och hur känsloutlopp kan läka oss på riktigt. Att ha någon som lyssnar på en kan faktiskt utgöra halva jobbet. Boken visar också hur vården ofta börjar i helt fel ände (direkt med maten) och hur detta snarare kan förvärra symptomen snarare än att lindra dem.