Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Blev skickad till akuten

Blev skickad till akuten

Det började efter covidvaccinet som jag tog förra måndagen (den 8/11). Jag började få yrsel, känna mig illamående och väldigt väldigt trött. Inget konstigt tänkte jag då jag hade hört att det var vanligt att bli sjuk under något dygn efter någon av sprutorna. Jag försökte vila mycket för att bli frisk så snabbt som möjligt.

Tji fick jag. Yrseln och illamåendet gick inte över. Jag ringde till sjukvårdsrådgivningen som rådde mig att avvakta till veckan efter.

Dagarna gick och mitt mående oförändrat. På tisdagen började jag känna mig ännu sämre och var i stort sett sängliggande hela eftermiddagen och kvällen. Jag beslöt mig då för att boka tid på vårdcentralen morgonen efter. Jag fick en snabb tid och blev skjutsad av en god vän. Jag hade inte kunnat köra bil sedan vaccinationen på grund av framförallt yrseln.

På vårdcentralen kunde man inte hitta någon infektion eller liknande som påverkade mitt mående och därför misstänkte man en trombos (propp). De skickade mig direkt till akuten där de gjorde EKG och en massa andra tester. Men man hittade absolut ingenting och uteslöt också proppar, vilket kändes som en enorm lättnad för mig.

Många tester togs med hjälp av denna infart
Vilar med kraftig yrsel

Diagnosen blev en ovanligt utdragen vaccinbiverkning troligen till följd av en redan ansträngd livssituation med nedsatt återhämtningsförmåga. Man sjukskrev mig en vecka framåt och bokade direkt in en uppföljningstid på vårdcentralen.

Jag är så lättad över att det inte var något farligt och att det går att vila bort symtomen. Jag är också tacksam över den otroligt bra vården jag fick och det fina bemötande som jag inte alls hade räknat med.

Hur mår jag nu då? Igårkväll började jag så smått känna mig lite bättre och idag är yrseln betydligt mildare än tidigare och jag tror mig till och med orka ta itu med ett ärende. Men jag ska givetvis fortsätta att ta det lugnt för att det inte ska komma något bakslag.

 

Ha det gott där ute så hörs vi snart igen!

Vaccinationskrämpor – Håll till godo med lite högläsning!

Hej!

Jag vill bara meddela att jag efter min vaccination i måndags blivit dålig med kraftig yrsel och trötthet vilket har gjort att jag knappt har orkat jobba och självklart inte heller blogga.

Tills jag får orken tillbaka kommer här ytterligare ett utdrag ur min kommande roman.

Som flera av er vet kommer jag att ge ut min egen roman som handlar om min kamp för min bror som blivit kolossalt sviken av samhället trots att han hade laglig rätt att skyddas från att utnyttjas på grund av sin funktionsnedsättning. Jag högläser här det kapitel som heter “Tomhet” och det handlar om mina ambivalenta känslor när stormen tagit slut; när kampen är förlorad och jag behöver välja om jag ska resa mig upp igen eller falla ned i ett avgrundsdjupt hål.

Klicka här för att lyssna på kapitlet “Tomhet”

 

Jag hoppas att jag snart piggnar till så att jag orkar blogga mer igen.  Håll tummarna!

Kylan är här och “tortyrstunden” – med risk för att låta överdrivet dramatisk – är tillbaka

Kylan är här och “tortyrstunden” – med risk för att låta överdrivet dramatisk – är tillbaka

God kväll!

Den här morgonen var ovanligt tung att ta sig igenom. Det tror jag definitivt att fler än jag tyckte. Termometern visade minusgrader och jag kände mig tacksam över att jag hade varit förutseende och tagit upp alla vinterkläder från källaren redan någon vecka tidigare. Jag behövde också tänka på att komma iväg några minuter tidigare för att hinna skrapa bilen. Detta elände som präglar den svenska vintern. Med kallfrusna fingrar står man där och skrapar sin genomfrusna bil när man i sin dumdristighet har prioriterat bort sig själv och missat att ta på sig sina egna vantar mitt i allt tjat på barnen att klä sig varmt. Något som är väldigt impopulärt här hemma hos oss är att ta på sig vinterkläder. Helst skulle grabbarna vilja gå i shorts och t-shirt året om.

En viss tid varje morgon går alltså åt till tjat om just detta och jag är glad om jag åtminstone kommer ihåg att ta på mig min egen jacka. Jag vill inte låta allt för bitter. Jag märker faktiskt att det blir lite mindre tjat för varje år som går och det som tidigare tog en timme tar nu åtminstone bara en sisådär fem-tio minuter.

Tillbaka till skrapandet. Är det bara jag som känner en otroligt deprimerande känsla just när man står där och skrapar? Man har högst troligen haft en stressig morgon med pulspåslag, klockan närmar sig åtta (skolstart) och själv har man en hel arbetsdag framför sig och ja, ytterligare en “arbetsdag” när man kommer hem och ska fixa middag, disk och all annan markservice. Just den där stunden när man står där och skrapar. Den är riktigt grotesk. Håller ni inte med? Kalla fingrar, värkande armar och klockan som närmar sig skolstart. Jag får kalla kårar bara av att tänka på det.

Men, tack och lov lättar känslan ganska snabbt när man väl lämnat barnen på skolan och startat arbetsdagen. Kroppen har hunnit värmas upp igen och en kopp kaffe eller te har troligtvis intagits och helt plötsligt känns det lite mysigt med krispiga löv och eftermiddagens mörker som ger en rätten att tidigt på kvällen krypa upp under en filt och mysa framför Tv:n med barnen. Men just det där stunden av att skrapa bil på morgonen. Någon annan som skulle kunna gå så långt som att kalla detta för “tortyrstunden”? Eller kanske har du en helt annan tortyrstund på dygnet. Berätta gärna i en kommentar.

För övrigt har det inte hänt något nytt. Skola och jobb tar den största delen av tiden och grabbarna fortsätter gå på sin innebandy.

På jobbet har det varit intensiva dagar med betygsättning, planering av nya kursstarter och även två dagar på hotell för utvecklingsarbete. Det senare tog visserligen mycket tid i anspråk, men gav så otroligt mycket energi tillbaka då vi blev bortskämda med fina luncher och fikapauser tillsammans. Sådan avslappnad och högtidlig samvaro med kollegorna har man ju verkligen törstat efter sedan Corona-tiden.

Den här veckan är det nya kursstarter som gäller och till helgen blir det högtidligt igen då jag är bjuden till en barndomsväns dop för sina fina tvillingar.

Nu önskar jag god natt och skickar några extra varma kramar så här i kylan!

Världens största tvillingregister – vår tur att delta i studien

Världens största tvillingregister – vår tur att delta i studien

Hej alla fina läsare!

Jag hoppas ni har det bra och jag kan tänka mig att ni, liksom vi, är mitt inne i den vanliga vardagslunken med jobb, skola och fritidsaktiviteter. Här är det mer än fullt upp, men det känns ändå ganska skönt att alla rutiner är igång igen. Tyvärr fick vi snabbt planera om höstens fritidsaktivitet parkour då platserna blev fulla snabbare än väntat och trots att jag försökte boka platser samma dag som bokningen öppnade fanns där inte en enda plats kvar. Jag vet inte om de andra föräldrarna steg upp kl. 00:01 för att boka in sina barn. Det kanske är så det går till nu för tiden? I vilket fall har grabbarna bestämt sig för att spela innebandy istället, vilket de testade i våras och tyckte var ganska kul.

I veckan låg ett brev i brevlådan från Karolinska institutet. Det är grabbarnas tur att delta i studien CATSS, vilken är världens största tvillingstudie på barn och unga vuxna i Sverige. Svenska tvillingregistret innehåller i stort sett alla enäggs- och tvåäggstvillingar födda i Sverige sedan år 1886. Detta register har gjort det möjligt att genomföra flera vetenskapliga studier som inte hade varit genomförbara annars.  Flera av dessa studier har dessutom varit banbrytande när det gäller att titta på genetiska- och miljömässiga faktorer för flera sjukdomar, bland andra hjärt- och kärlsjukdomar. Hur häftigt är inte det?

Vi har genomfört webbenkäten och inväntar ett testkit som ska komma i brevlådan inom någon vecka. Som bonus kommer vi också få veta om grabbarna är enäggs- eller tvåäggstvillingar. Jag har ingen aning och är så trött på att inte kunna ge ett tydligt svar på frågor om det. Men nu får vi äntligen snart veta!

För övrigt vill jag tipsa om nyttig snabbmat som är helt perfekt för de dagar då man jobbar hemifrån. Det är en rotfruktsmix som man bara häller ut på en plåt, ringlar över en skvätt olivolja och in i ugnen i ungefär 20 minuter. Fantastiskt gott, nyttigt och smidigt!

Jag älskar smidigheten i att ugnsbaka mat. Det är ju så smidigt att låta maten sköta sig själv inne i ugnen. Då kan man passa på och göra annat under tiden, vilket är guld värt när tiden inte alltid räcker till.

Smidig, nyttig och god

 

Nu ska vi ut och njuta av solen medan den fortfarande lyser. Snart är hösten här!

Må väl så hörs vi snart igen.

Sista dagarna innan semestern

Den här veckan har varit segare än vanligt då det är mina sista dagar innan en efterlängtad semester. Idag åkte jag in och rensade på kontoret, vilket var välbehövligt. Det blev väl sisådär tre kartonger med bara pappersstrimlor 🙂 Det känns ändå skönt att känna att det var mindre papper än vid förra rensningen, med tanke på att väldigt mycket har digitaliserats i och med Corona.

Det känns alltid lika skönt att rensa för att göra plats åt nya, fräscha idéer till hösten. Önskar rensarlusten var lika stark här hemma, men den kanske dyker upp under sommaren. Vem vet!

I min postlåda låg ett fint kort från chefen. Det värmde lite extra och med tanke på att hon avslutade sin tjänst hos oss nu i juli blev det extra fint att kunna spara en bit av den genuina omtänksamheten som hon uppvisat under sin tid hos oss.

Grabbarna har smygstartat semestern redan denna vecka eftersom deras pappa gick på semester förra veckan. De har varit på Lost City i Örebro och jag fick jättefina bilder igår och blev extra glad eftersom grabbarna har lärt sig att simma på rygg. Här kommer några bilder. Ja, pappan är tekniknörd och har en undervattenskamera 🙂

 

Även vi som undviker gluten och mjölk vill ju kunna njuta av godsaker under sommaren och här är några av de alternativ jag riggat upp med. Glassen vet jag fungerar, men nötkrämen och veganchokladen är fortfarande osäkra kort, men vi testar. Grabbarna kommer imorgon och de lär inte tacka nej till utprovning av godsaker 🙂

Glass
Hittade äntligen en god nötkräm utan mjölk och gluten
Ljus choklad

 

Tack för att du följer min blogg. Lämna gärna en kommentar.

Den eftertraktade tiden

Hej vänner!

Tiden flyger verkligen iväg just nu och det är inte alls många veckor kvar till semester. På ett sätt känns det skönt, men på ett annat sätt känns det skrämmande. Det märks verkligen att tiden blir en större och större bristvara i takt med att man själv blir äldre. Jag minns att jag fått höra en förklaring till detta fenomen, men jag har tyvärr inte tillräckligt starkt minne för att kunna återge. Men mycket förenklat kan man säga att ju mer tid vi själva har upplevt desto mindre vikt lägger vi vid återstoden av tiden och således känns det då som att den passerar snabbare. Något sådant.

Tid som fenomen är oerhört intressant och framförallt nu i en tid då tid upplevs som något exklusivt och i mångt och mycket den största bristvaran för de flesta människor. ”Att kunna bestämma över sin egen tid” har blivit något av ett ledord i en mer och mer digitaliserad och automatiserad tillvaro. För mig handlar det inte så mycket om att vilja ”bestämma” över min egen tid utan snarare om att kunna använda den lilla tid jag har så effektivt som möjligt. Jag vill liksom inte plocka bort någonting från mitt liv så som det ser ut idag. Jag utvecklas av alla dess delar, både yrkesmässigt och i privatlivet. En extra dag i veckan skulle snarare vara något av en dröm för mig för att kunna ägna mig åt allt jag skulle vilja i den omfattning som vore önskvärt. Nu måste jag helt enkelt prioritera. Bara den biten är ju en stress i sig.

Tillbaka till livet. Barnen avslutar sina sista veckor i årskurs 2 och jag är mitt inne i betygsättningstider på jobbet. En liten semesterresa är bokad och det blir även denna sommar ett par dagar i Västervik. Vi var först inne på Öland eller västkusten men inte en tillstymmelse till stuga fanns ledig. Och barnen blev mer än nöjda med ytterligare en sommarsemester i Västervik med tanke på hur kul de hade där för året. De har flera gånger undrat när vi kan åka tillbaka till ”Luftkuddeland” och när grabbarna själva fått önska semesterort har de i kör utbrustit ”Väääääästerviiiiik”. De lär knappast bli besvikna med andra ord 🙂 

Förra sommaren i Vviks Luftkuddeland

Jag planerar att så snart som möjligt skriva ett inlägg om stress och kosttillskott. Håll till godo så hörs vi snart!

Allt gott!

 

 

/ Carolin

Semesterdag och reflektioner kring det metabola syndromet

Hej kära läsare!

Det var ett tag sedan jag uppdaterade. Tiden flyger förbi som vanligt.

På jobbet är det full verksamhet, vilket märks när jag kommer hem. Då vill jag bara slöa i soffan. Försöker förstås att träna minst tre gånger i veckan, men det tar faktiskt emot lite mer nu än i höstas. Kanske handlar om en uppstartsfas efter jul och nyår.

Barnen har börjat på simskola. Första tillfället var i söndags och det gick över förväntan. Stolt mamma ♡

Överhuvudtaget märks en större mognad hos barnen nu än tidigare. De håller liksom reda på “vuxensaker”: “Mamma, släckte du lampan”, “Mamma, kom ihåg att vi har friluftsdag imorgon”. Hjärtat smälter 🙂

Tagit ut semester idag för att få lite gjort hemmavid.  Dock strulade det till sig redan vid första sysslan (bilvårdsfirman hade fel på systemet). Jag fick ringa runt till andra ställen och lyckades få en tid kl. 14. Jag ska alltså fara iväg en gång till. Underbart ;). Hade faktiskt varit sjukt med lite vila och lugn och ro också.

I vilket fall har jag hunnit läsa en hel del om det metabola syndromet. Riktigt otäck läsning när man får reda på varför det uppkommit.

Vill tipsa er om länken nedan samt att lyssna på Lars Berns föreläsningar på Youtube.

Det metabola syndromet

Vardag igen – Godnatt

Hej vänner!

Jag tänkte bara skriva ett kort inlägg.

Jag berättar inte precis allt i bloggen, vilket ni säkert förstår. Ibland får jag dock sådan lust att skriva om min sjuka mamma, men jag vet att detaljer om hennes sjukdom skulle kunna komma i helt fel händer och det är det sista jag vill. Jag hoppas dock att ni, mina kära läsare, har förståelse för att jag inte alltid kommer vara mitt “vanliga” glada jag och att jag kanske kommer att uppdatera bloggen mer sällan ett tag framöver.

Nu till någonting mycket positivt:

Det blev träning både igår (på självaste nyårsafton) och idag. Fick även sova ut ordentligt i morse. Därför känns det helt ok att börja jobba imorgon *host*.

Eftersom vardagen börjar för mig säger jag redan nu God natt och önskar er en god fortsättning på det nya året.

Lite matbilder från nyårsafton:

Livet i människobyn

Jag kan väl inte påstå att denna vecka blivit särskilt antiinflammatorisk och hälsosam. På jobbet har det bjudits på julfika var och varannan dag och jag har varit som alla andra. Jag har helt enkelt ätit vad som bjudits trots att jag vet hur illa det gör mig. Varför? Kanske för samhörighetens skull och för att inte verka konstig. Och helt enkelt för att det är gott. Det är trots allt mindre än en vecka kvar till jul och snart har vi ett heeeelt nytt år att vara hälsosamma under, eller hur? 🙂

Förövrigt är nu alla betyg satta och det börjar sakteligen att lugna ner sig på jobbet. Imorgon blir det några elevsamtal på förmiddagen och sedan bjuder jobbet på glöggmingel och julbord på lunchen. Jag ser väldigt mycket fram emot det.

Ska bli riktigt trevligt!

Till startsidan