Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Två-siffrigt, ett decennium, 10 år

Den 19 juli fyllde grabbarna två-siffrigt, hela 10 år, och som vanligt undrar jag vart tiden tog vägen? 10 år har gått sedan två små änglalika gossar äntrade världen. Ett decennium. Det är stort.

Kalaset firades på Yoump med massor av vänner. Det blev både mat i form av pizza, och två omgångar fika, först kladdkaka och därefter kanelbullar.  Fyller man två-siffrigt så gör man och då ska det inte snålas.

Förutom mat och fika blev det förstås massa hopp och aldrig tidigare har jag sett lika många svettiga barn samtidigt. Det var en bra idé att packa ned våtservetter märkte jag och de användes flitigt 🙂

Grattis mina älskade pojkar. Ni är det finaste jag har.

 

 

 

Nu har vi slutat lågstadiet!

Idag hade mina grabbar sina sista skolavslutningar på lågstadiet och i augusti börjar de på mellanstadiet. Helt galet vad fort tiden går. Jag tyckte de började dagis nyss. Vad hände egentligen? 

Kompisen bjöds förstås på tårta också
Oscar
Vilmer
Tårtan

De hade båda jättefina avslutningar och de var så stolta och glada båda två. Mina ögon tårades mer än en gång kan sägas.

 

Jag tror vi alla kommer somna ovaggade ikväll ❤️

 

Vilken vecka!

Den här veckan har varit otroligt intensiv men samtidigt väldigt härlig och glädjefylld.

På jobbet är betygen satta och sommarkurser planerade för uppstart nästa vecka. Skönt! När den delen är klar brukar tiden fram till semestern gå rasande snabbt 😀

På torsdagskvällen deltog jag i Blodomloppet tillsammans med kollegor. Det blev en perfekt kväll med underbart väder och glatt humör.

Är du blodgivare? Jag skulle gärna vara det men får tyvärr inte på grund av historik av cancer när jag var liten bebis. Varje dag behövs många hundratals liter blod bara här i Sverige. Därför är det så viktigt att människor fortsätter ge blod om de kan och får.

Veckan avslutades med ett besök hos frissan, lite shopping och lunch på Tropikhuset.

 

Fick idag en fin bild skickad till mig. På bilden visar Oscar sitt allra första fiskenapp.. Och så lycklig han ser ut. Är det detta som kallas fiskelycka?

I skrivande stund har jag just gjort i ordning kalasinbjudningar och börjat skicka ut ett par stycken. Barnen fyller två-siffrigt i sommar och det måste givetvis firas stort 😀

 

Hur har ni det? Ser ju att många läser min blogg men sällan kommenterar. Det vore jättekul att få veta lite om er läsare. Har ni haft en fin pingsthelg?

 

Rymden och påskägg

Jag hoppas ni alla har haft en trevlig påsk. Jag skulle ha skrivit detta inlägg för flera dagar sedan men tiden har  verkligen rusat iväg och jag har helt enkelt inte hunnit.

Vårt påsklov blev riktigt lyckat. Det blev mycket utelek för barnen – inte helt oväntat med tanke på det fina vädret – och på torsdagen åkte vi till Norrköping för att gå på domföreställningen Stort 3D på Visualiseringscenter. Vi fick följa med ut på en resa i rymden, från jorden – med en mellanlandning på mars – och därefter hela vägen till Big Bang. Det var svindlande att åka med och barnen tyckte att det var spännande. Vi fick också möjlighet att titta på fler utställningar efteråt, bland annat en visualiserad modell av jorden där man kunde utforska jordens yta utifrån olika perspektiv.

Norrköping
I väntan på mat innan föreställningen

En visualiserad jordglob
Lite annat kul

På fredagen och lördagen blev det påskmat och ett lugnt firande här hemma. Mamma kom över och åt påskmat med oss och med sig hade hon en jättefin påsktårta.

Oscar och mormor först vid bordet
Tårtan

Barnen höll sig sysselsatta en bra stund med att leta påskägg.  Även jag fick leta påskägg som barnen så fint hade gömt. Att leta påskägg kan man aldrig bli för gammal för. Eller hur?

Jag måste säga att jag är riktigt stolt över mig själv som skött träningen så bra trots att det har varit påsk. Jag tränade enligt plan både förra veckan och denna veckan. Inget fusk här inte. Dock blev det mer godis än planerat, men man kan inte vara mer än människa. Inte när det är påsk i alla fall 😉 Dock försökte jag balansera upp allt godis med massa god frukt också. Barnen fick grädde till och jag tog istället yogurtkvarg till, vilket blev riktigt gott. Jag ska försöka se till att ha det hemma nu under varmare dagar ifall jag råkar bli sugen på att nalla från barnens glasspaket. Då fungerar ju detta precis lika bra 🙂

Så gott!

Nu önskar jag er en bra helg och ett fint avslut på april 🙂

Ett sent Gott nytt år och smala life hacks!

Ett sent Gott nytt år och smala life hacks!

Hej!

Här kommer ett sent Gott nytt år!

Dagarna har verkligen flugit förbi och helt ärligt har jag inte haft “lust” att sätta mig framför datorn och skriva. Jag har ägnat mig åt annat vilket varit välbehövligt.

Nyårsafton spenderades hos en av mina bästa vänner och hennes familj. Grabbarna var hos sin pappa och vi önskade varandra gott nytt år över telefon vid 00-slaget och jag fick lite bilder från deras firande. De fick varsin drink att skåla in det nya året med. Ja, givetvis alkoholfritt. Lika bra att vara övertydlig där. Kvällens höjdpunkt blev faktiskt i tv-soffan. Vi tittade på ett par svenska komedier (“Tomten är far till alla barnen” och “Tills Frank skiljer oss åt”) och höll på att skratta ihjäl oss. Det var länge sedan jag hade så roligt och kanske blev allt extra kul med lite alkohol i kroppen. Jag behövde inte köra och kunde ta ett par glas, vilket sällan händer. Men vilken kväll det blev. Tess och hennes familj kan jag verkligen slappna av med och helt och hållet vara mig själv med. Vi har känt varandra så länge att vi mer känns som familj än vänner <3.

 

Förra veckan började jag jobba igen, men det kändes skönt. Det blev liksom en mjukstart då de allra flesta fortfarande var lediga.

Jag som är en riktig salladsmänniska blev så glad över en krydda som en kompis tipsade mig om. Vegeta allkrydda heter den och i helgen testade jag den. Den piffade verkligen upp min sallad på en helt annan nivå en vad jag tidigare har fått till det. Självklart tillverkas den i bästa Kroatien, men det visste jag faktiskt inte innan jag hade köpt den ;). På bilden ser ni en kycklingsallad med denna krydda på. Denna gång blev jag inte ett dugg läskad av barnens kolhydrater (som jag brukar skippa). Vanligtvis brukar jag göra konjaktsrotsnudlar till mig men de har tagit slut i skafferiet och jag inväntar nya förpackningar från Katrin och Clean Eating. Denna gång valde jag de med morotssmak och jag hoppas att Vegeta kommer gifta sig fint till det. Det kommer vi höras om Katrin, jag lovar ;).

Kycklingsallad med Vegetakrydda
På väg hem!

Ja, vill man hålla vikten behöver man faktiskt små life hacks. Det är verkligheten. Finns inga genvägar. Träningen utgör bara 20 % av resultatet och kosten 80 %. 20/80-principen kan även appliceras på det här med “fusk”. Det är ok att fuska 20 % av tiden, men resterande 80 %:en behöver skötas. Vill du veta mer om denna princip så hör av dig. Vi på Grow har regelbundna föreläsningar om just detta 🙂 Jag började leva enligt denna princip sedan i somras och har gått ned 16 kg och det bästa är att det är fantastiskt lätt och kilona fortsätter droppa.

Jag vill passa på att önska er en fantastisk vecka så hörs vi snart igen.

God jul!

God jul!

Hoppas ni alla har haft en fin julafton. Vi firade här hemma i år och höll oss ifrån att träffa släkt och vänner på grund av att barnen är förkylda. Men det blev en mysig jul ändå 🙂

 

God jul och god fortsättning vill vi passa på att önska er!

Less is more! Speciellt när man bor litet 🙂
Stilrent kör vi på. Mindre krimskrams åt folket.
Mina julbordsfavoriter: Svampomelett, jansson
rödkol, köttbullar och prinskorv…

 

En kreativ karantän i väntan på testresultat

En kreativ karantän i väntan på testresultat

Hej!

Hur mår ni där ute? Det är många sjuka nu och så är även jag. Ännu ingen feber, men värk i kroppen och halsen. Eftersom en kompis som jag träffade i veckan testade positivt för Corona igår bokade även jag en tid för test. Nu inväntar jag svar. Hoppas på negativt svar så att vi kan hitta på lite saker under höstlovet, men just nu utgår jag från att det kommer bli positivt då jag känner av halsen väldigt mycket, vilket jag inte brukar annars när jag är sjuk.

Vid testcentralen i väntan på min tur

Det blir alltså inget halloween-firande för oss men lite halloween-känsla har vi ändå lyckats få till. Barnen har nämligen fått dille på att snodda så kallade loom bands och några armband och halsband fick gå i halloween-färger.

Vilmer tycker att det är så skönt att få pilla med sina armband i skolan. Han säger själv att det gör att han kan fokusera bättre på lektionerna. Jag blir så rörd när jag hör hur barnen hittar sina egna strategier för att underlätta skoldagarna. Fantastiskt!

5000 snoddar
De viktiga S:en för att fästa banden

I längsta laget
Vilmer har även tagit hem lite halloweenpyssel från syslöjden

Till middag lagade jag en köttfärssås som jag blev tipsad om av en vän. Grabbarna brukar inte gilla köttfärssås baserad på tomatsås, men denna är baserad på grädde och crème fraiche med basilika och tomat. Hos Vilmer gick det hem, men Oscar åt bara några tuggor. Jag tror att misstaget jag gjorde var att kalla det för “köttfärssås”. Oscar utgick då från att det skulle smaka som tidigare och hade nog den inställningen när han åt. Det gäller att välja sina ord rätt om man vill att barnen ska äta ordentligt. Det har jag lärt mig genom åren!

Barnvänlig köttfärssås?

Nu ska vi fortsätta vår “kreativa karantän” och gör några fler armband och kanske till och med några halsband. Jag har även hunnit upptäcka att snoddarna tål tvätt i maskinen, vilket passar bra nu när vi behöver vara extra renliga.

Jag vill passa på att önska er alla en skräckinjagande halloween!!

 

En helg av olycka – hjärnskakning på Kolmården och R.I.P Nala

En helg av olycka – hjärnskakning på Kolmården och  R.I.P Nala

Den här helgen skulle jag helst vilja radera ur tidslinjen. Vi hade planerat för en massa skoj. På fredagen Kolmården och på lördagen kalas på Yoump.

Vi börjar i kronologisk ordning. Fredagen startade med att barnen kom hit från sin pappa och vi förberedde oss för att åka till Kolmården efter lunch. Där skulle vi möta upp vänner som bjudit med oss på sina årskort. Ett specialerbjudande just den veckan.

Besöket startade bra. Karusellerna lockade mer än djuren och barnen ville direkt till Vikingaskeppet. Vi åkte tillsammans första åket (O och V hade inte åkt den innan och jag ville sitta bredvid första gången), men de älskade upplevelsen och fick mersmak. De åkte ett par gånger till och sedan tog vi en paus för glass och dricka. Jag gav som förslag att åka Delfinexpressen åtminstone en gång innan de skulle fortsätta åka skeppet. Förslaget dissades och snabbt sprang de tillbaka till skeppet. De åkte ett par gånger och allt var frid och fröjd. Det var drygt en halvtimme kvar tills vi skulle äta mat på tacorestaurangen och jag upplyste barnen om att de fick åka skeppet en sista gång innan vi skulle äta. Efter åket var barnen så exalterade att de sprang ut från karusellen och ville hinna snabbt till kön för att åka en gång till. Precis vid utgångspassagen såg jag hur Oscar försvann från min åsyn. Jag skyndade mig fram och såg hur en man hade fångat upp Oscar som illskrek. Jag närmade mig och såg hur blod forsade från hans panna och hur ett hål format sig varifrån blodet kom. Jag blev iskall i kroppen och brast själv ut i gråt. Mannen såg min reaktion och tog fram en servett ur sin ficka som han höll mot Oscars panna för att stoppa den värsta blödningen. Jag sprang fram mot närmaste servering och bad dem kalla på sjukvårdspersonal. Efter en stund anlände en sjukvårdare som stoppade den värsta blödningen och tejpade så gott det gick. Han trodde att Oscar hade fått en lätt hjärnskakning och vi var tvungna att åka till akuten direkt. Självaste parkchefen skjutsade oss till vår bil på parkeringen.

Det var högt söktryck på akuten och vi fick vänta ungefär två timmar. När vi väl kom in gick det snabbt. Det blev tre stygn och lugna lekar “på ordination”. Oscar var jätteduktig och lugn även om han fick rejält ont när läkaren la lokalbedövningen.

Vid 23-tiden var vi hemma igen och vi var utmattade av trötthet. V tyckte synd om sin bror och ville ligga bredvid honom i sängen en stund. Han klappade Oscar på huvudet och man verkligen såg att Vilmer genuint brydde sig och led med sin bror. Om jag minns rätt kom även Nala och anslöt till myset.

På lördagsmorgonen gick vi upp tidigt då barnen skulle ha kalas på Yoump. Typiskt då Oscar inte fick hoppa. Men vi bet ihop och tänkte att det skulle bli roligt ändå. Vi skulle ju trots allt vara i kalasrummet under den sista timmen. Vi åt frukost, duschade och klädde på oss. Ungefär en kvart innan vi skulle åka hörde vi flera enorma skrik och såg hur Nala hasade sig fram mot köket. Vi förstod att något var fel och observerade henne allihop. I köket föll hon platt på golvet intill köksbordet. Jag gick fram och kände på henne. Hon hyperventilerade och hela bakdelen kändes slapp. Jag testade att lyfta den men det kändes som att lyfta en blöt trasa. Hon var helt slapp i kroppen och gav ingen respons på att kvickna till. Vi förstod att det var allvarligt och ringde jourveterinären. Vi tog ett snabbt beslut att dela på oss. Eric åkte med Nala till veterinären medan vi åkte till kalaset. Där var ju gäster som väntade och barnen hade sett fram emot den här dagen så länge. Dessutom fick enbart en person komma in på kliniken på grund av corona. Jag fanns dock tillgänglig på telefonen hela tiden och talade med veterinären som berättade att Nala var i ett extremt dåligt tillstånd och att jag nu behövde besluta om hon skulle få somna in direkt eller läggas in på intensivvård. Jag frågade förstås hur stora chanserna till överlevnad var för henne och fick då till svar att chansen var mycket mycket liten men att chansen ändå fanns där. Jag svarade att jag ville ge henne en chans och se om hon skulle ge någon som helst respons. Under några timmar fick hon alltså intensivvård och vi bestämde att höras senare på eftermiddagen för att planera vidare.

Redan i bilen på vägen hem från kalaset ringde veterinären igen. Jag bad honom återkomma efter ca 10 minuter då jag inte ville att barnen skulle höra genom bilens högtalare. Med snabba hjärtslag körde jag den sista biten hem och efter att vi stigit in genom dörren dröjde det bara någon minut innan veterinären ringde igen. Jag stängde in mig i köket och var beredd på att få höra det värsta. Och så blev det. Han berättade att hennes tillstånd var oförändrat och att en natt med ytterligare intensivvård skulle innebära en minimal, eller i stort sett obefintlig chans till förbättring. Han var tydlig med att hans råd i detta läge var att låta henne somna in. Det fanns också en risk att hon led. Jag beslutade att det så måste bli och han erbjöd sig att ringa upp om ytterligare en timme för att jag skulle få en möjlighet att informera övriga familjen.

Barnen blev ledsna men förstod att det viktiga nu var att Nala skulle få somna in på ett så värdigt sätt som möjligt. Vi gick ut för att plocka blommor att ha med oss till henne. När vi hade plockat en liten bukett ringde veterinären och jag sa att vi ville komma upp direkt och ta farväl av henne.

Vi hade hoppats få vara vid hennes sida när hon tog sina sista andetag men på vägen ringde veterinären och berättade att Nala hade börjat andas väldigt tungt och att det mest humana vore att ge henne sprutan direkt. Jag var tydlig med att de skulle ge henne sprutan direkt men att vi ändå ville komma och ta farväl av henne genom att se henne och lägga blommorna vid hennes sida.

Det blev en mycket fin stund. De ledde in oss i ett rum där vi först fick sitta ned och samtala med veterinären i lugn och ro. Han förklarade att allt tydde på att det var en plötslig hjärnblödning hon hade fått. Efter samtalet skulle han gå och hämta henne.

Han öppnade dörren och kom in med henne inlindad i en rosa filt. Han la henne på bädden och vi klappade henne försiktigt. Barnen strödde blommorna runtomkring henne. Vi grät hejdlöst och höll om varandra och Nala. Jag försökte läsa texten om regnbågsbron för barnen men det gick inget vidare då jag hulkade och grät emellan vartenda ord. Efter en stund gick vi fram till henne en sista gång och tog farväl. Stunden var så fin och vi ville lämna rummet i ett ögonblick som kändes rätt. Jag spelade “Immortality” och därefter lämnade vi rummet. Fortfarande i chocktillstånd närmade vi oss bilen och vi frågade varandra frågor som inte gick att svara på.

Nu orkar jag inte skriva mer. Det gör ont.

Blandade bilder från helgen:

Vikingaskeppet

Drickpaus

Kalas på Yoump
Presentöppning

 

 

 

Farväl älskade Nala

Nala som kattunge

Sommar

Det känns som om det var igår man plockade ner julsakerna. Ja, tiden går i ett rasande tempo och nu är det sommar igen. I fredags gick jag på semester och det kändes extremt välbehövligt.

Våren har varit utmanande och tuff, men också otroligt givande och lärorik. På jobbet fick vi ställa om oss till att arbeta hemifrån och genomföra distans/fjärrundervisning för våra elever. Utmanande men lärorikt. Vi kommer ha så mycket nytta av all denna nyvunna kunskap även efter coronapandemin. Både elever och lärare.

Hemmavid har det också hänt en hel del. Barnen avslutade simskolan i maj och kan nu simma båda två. Fem meter klarade dem av, vilket resulterade i märket “bläckfisken”. Det blev ytterligare ett par märken därefter och de är så stolta båda två 🙂

De har även gått ut åk 1. Vi föräldrar fick givetvis inte vara med på själva skolavslutningen men vi firade senare på kvällen ♡. Barnen ville visa upp lite material från sina skolmappar. Ja, ni ser ju själv på bilden vad de prioriterade att visa upp.. Pokemonbilder 😉

 

Ta hand om er!