Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

En kreativ karantän i väntan på testresultat

En kreativ karantän i väntan på testresultat

Hej!

Hur mår ni där ute? Det är många sjuka nu och så är även jag. Ännu ingen feber, men värk i kroppen och halsen. Eftersom en kompis som jag träffade i veckan testade positivt för Corona igår bokade även jag en tid för test. Nu inväntar jag svar. Hoppas på negativt svar så att vi kan hitta på lite saker under höstlovet, men just nu utgår jag från att det kommer bli positivt då jag känner av halsen väldigt mycket, vilket jag inte brukar annars när jag är sjuk.

Vid testcentralen i väntan på min tur

Det blir alltså inget halloween-firande för oss men lite halloween-känsla har vi ändå lyckats få till. Barnen har nämligen fått dille på att snodda så kallade loom bands och några armband och halsband fick gå i halloween-färger.

Vilmer tycker att det är så skönt att få pilla med sina armband i skolan. Han säger själv att det gör att han kan fokusera bättre på lektionerna. Jag blir så rörd när jag hör hur barnen hittar sina egna strategier för att underlätta skoldagarna. Fantastiskt!

5000 snoddar
De viktiga S:en för att fästa banden

I längsta laget
Vilmer har även tagit hem lite halloweenpyssel från syslöjden

Till middag lagade jag en köttfärssås som jag blev tipsad om av en vän. Grabbarna brukar inte gilla köttfärssås baserad på tomatsås, men denna är baserad på grädde och crème fraiche med basilika och tomat. Hos Vilmer gick det hem, men Oscar åt bara några tuggor. Jag tror att misstaget jag gjorde var att kalla det för “köttfärssås”. Oscar utgick då från att det skulle smaka som tidigare och hade nog den inställningen när han åt. Det gäller att välja sina ord rätt om man vill att barnen ska äta ordentligt. Det har jag lärt mig genom åren!

Barnvänlig köttfärssås?

Nu ska vi fortsätta vår “kreativa karantän” och gör några fler armband och kanske till och med några halsband. Jag har även hunnit upptäcka att snoddarna tål tvätt i maskinen, vilket passar bra nu när vi behöver vara extra renliga.

Jag vill passa på att önska er alla en skräckinjagande halloween!!

 

En helg av olycka – hjärnskakning på Kolmården och R.I.P Nala

En helg av olycka – hjärnskakning på Kolmården och  R.I.P Nala

Den här helgen skulle jag helst vilja radera ur tidslinjen. Vi hade planerat för en massa skoj. På fredagen Kolmården och på lördagen kalas på Yoump.

Vi börjar i kronologisk ordning. Fredagen startade med att barnen kom hit från sin pappa och vi förberedde oss för att åka till Kolmården efter lunch. Där skulle vi möta upp vänner som bjudit med oss på sina årskort. Ett specialerbjudande just den veckan.

Besöket startade bra. Karusellerna lockade mer än djuren och barnen ville direkt till Vikingaskeppet. Vi åkte tillsammans första åket (O och V hade inte åkt den innan och jag ville sitta bredvid första gången), men de älskade upplevelsen och fick mersmak. De åkte ett par gånger till och sedan tog vi en paus för glass och dricka. Jag gav som förslag att åka Delfinexpressen åtminstone en gång innan de skulle fortsätta åka skeppet. Förslaget dissades och snabbt sprang de tillbaka till skeppet. De åkte ett par gånger och allt var frid och fröjd. Det var drygt en halvtimme kvar tills vi skulle äta mat på tacorestaurangen och jag upplyste barnen om att de fick åka skeppet en sista gång innan vi skulle äta. Efter åket var barnen så exalterade att de sprang ut från karusellen och ville hinna snabbt till kön för att åka en gång till. Precis vid utgångspassagen såg jag hur Oscar försvann från min åsyn. Jag skyndade mig fram och såg hur en man hade fångat upp Oscar som illskrek. Jag närmade mig och såg hur blod forsade från hans panna och hur ett hål format sig varifrån blodet kom. Jag blev iskall i kroppen och brast själv ut i gråt. Mannen såg min reaktion och tog fram en servett ur sin ficka som han höll mot Oscars panna för att stoppa den värsta blödningen. Jag sprang fram mot närmaste servering och bad dem kalla på sjukvårdspersonal. Efter en stund anlände en sjukvårdare som stoppade den värsta blödningen och tejpade så gott det gick. Han trodde att Oscar hade fått en lätt hjärnskakning och vi var tvungna att åka till akuten direkt. Självaste parkchefen skjutsade oss till vår bil på parkeringen.

Det var högt söktryck på akuten och vi fick vänta ungefär två timmar. När vi väl kom in gick det snabbt. Det blev tre stygn och lugna lekar “på ordination”. Oscar var jätteduktig och lugn även om han fick rejält ont när läkaren la lokalbedövningen.

Vid 23-tiden var vi hemma igen och vi var utmattade av trötthet. V tyckte synd om sin bror och ville ligga bredvid honom i sängen en stund. Han klappade Oscar på huvudet och man verkligen såg att Vilmer genuint brydde sig och led med sin bror. Om jag minns rätt kom även Nala och anslöt till myset.

På lördagsmorgonen gick vi upp tidigt då barnen skulle ha kalas på Yoump. Typiskt då Oscar inte fick hoppa. Men vi bet ihop och tänkte att det skulle bli roligt ändå. Vi skulle ju trots allt vara i kalasrummet under den sista timmen. Vi åt frukost, duschade och klädde på oss. Ungefär en kvart innan vi skulle åka hörde vi flera enorma skrik och såg hur Nala hasade sig fram mot köket. Vi förstod att något var fel och observerade henne allihop. I köket föll hon platt på golvet intill köksbordet. Jag gick fram och kände på henne. Hon hyperventilerade och hela bakdelen kändes slapp. Jag testade att lyfta den men det kändes som att lyfta en blöt trasa. Hon var helt slapp i kroppen och gav ingen respons på att kvickna till. Vi förstod att det var allvarligt och ringde jourveterinären. Vi tog ett snabbt beslut att dela på oss. Eric åkte med Nala till veterinären medan vi åkte till kalaset. Där var ju gäster som väntade och barnen hade sett fram emot den här dagen så länge. Dessutom fick enbart en person komma in på kliniken på grund av corona. Jag fanns dock tillgänglig på telefonen hela tiden och talade med veterinären som berättade att Nala var i ett extremt dåligt tillstånd och att jag nu behövde besluta om hon skulle få somna in direkt eller läggas in på intensivvård. Jag frågade förstås hur stora chanserna till överlevnad var för henne och fick då till svar att chansen var mycket mycket liten men att chansen ändå fanns där. Jag svarade att jag ville ge henne en chans och se om hon skulle ge någon som helst respons. Under några timmar fick hon alltså intensivvård och vi bestämde att höras senare på eftermiddagen för att planera vidare.

Redan i bilen på vägen hem från kalaset ringde veterinären igen. Jag bad honom återkomma efter ca 10 minuter då jag inte ville att barnen skulle höra genom bilens högtalare. Med snabba hjärtslag körde jag den sista biten hem och efter att vi stigit in genom dörren dröjde det bara någon minut innan veterinären ringde igen. Jag stängde in mig i köket och var beredd på att få höra det värsta. Och så blev det. Han berättade att hennes tillstånd var oförändrat och att en natt med ytterligare intensivvård skulle innebära en minimal, eller i stort sett obefintlig chans till förbättring. Han var tydlig med att hans råd i detta läge var att låta henne somna in. Det fanns också en risk att hon led. Jag beslutade att det så måste bli och han erbjöd sig att ringa upp om ytterligare en timme för att jag skulle få en möjlighet att informera övriga familjen.

Barnen blev ledsna men förstod att det viktiga nu var att Nala skulle få somna in på ett så värdigt sätt som möjligt. Vi gick ut för att plocka blommor att ha med oss till henne. När vi hade plockat en liten bukett ringde veterinären och jag sa att vi ville komma upp direkt och ta farväl av henne.

Vi hade hoppats få vara vid hennes sida när hon tog sina sista andetag men på vägen ringde veterinären och berättade att Nala hade börjat andas väldigt tungt och att det mest humana vore att ge henne sprutan direkt. Jag var tydlig med att de skulle ge henne sprutan direkt men att vi ändå ville komma och ta farväl av henne genom att se henne och lägga blommorna vid hennes sida.

Det blev en mycket fin stund. De ledde in oss i ett rum där vi först fick sitta ned och samtala med veterinären i lugn och ro. Han förklarade att allt tydde på att det var en plötslig hjärnblödning hon hade fått. Efter samtalet skulle han gå och hämta henne.

Han öppnade dörren och kom in med henne inlindad i en rosa filt. Han la henne på bädden och vi klappade henne försiktigt. Barnen strödde blommorna runtomkring henne. Vi grät hejdlöst och höll om varandra och Nala. Jag försökte läsa texten om regnbågsbron för barnen men det gick inget vidare då jag hulkade och grät emellan vartenda ord. Efter en stund gick vi fram till henne en sista gång och tog farväl. Stunden var så fin och vi ville lämna rummet i ett ögonblick som kändes rätt. Jag spelade “Immortality” och därefter lämnade vi rummet. Fortfarande i chocktillstånd närmade vi oss bilen och vi frågade varandra frågor som inte gick att svara på.

Nu orkar jag inte skriva mer. Det gör ont.

Blandade bilder från helgen:

Vikingaskeppet

Drickpaus

Kalas på Yoump
Presentöppning

 

 

 

Farväl älskade Nala

Nala som kattunge

Sommar

Det känns som om det var igår man plockade ner julsakerna. Ja, tiden går i ett rasande tempo och nu är det sommar igen. I fredags gick jag på semester och det kändes extremt välbehövligt.

Våren har varit utmanande och tuff, men också otroligt givande och lärorik. På jobbet fick vi ställa om oss till att arbeta hemifrån och genomföra distans/fjärrundervisning för våra elever. Utmanande men lärorikt. Vi kommer ha så mycket nytta av all denna nyvunna kunskap även efter coronapandemin. Både elever och lärare.

Hemmavid har det också hänt en hel del. Barnen avslutade simskolan i maj och kan nu simma båda två. Fem meter klarade dem av, vilket resulterade i märket “bläckfisken”. Det blev ytterligare ett par märken därefter och de är så stolta båda två 🙂

De har även gått ut åk 1. Vi föräldrar fick givetvis inte vara med på själva skolavslutningen men vi firade senare på kvällen ♡. Barnen ville visa upp lite material från sina skolmappar. Ja, ni ser ju själv på bilden vad de prioriterade att visa upp.. Pokemonbilder 😉

 

Ta hand om er!

Påsklovsvecka och påskfirande

Barnen var lediga tillsammans med mig hela påsklovet och vi passade på att få lite ärenden gjorda samtidigt som vi också njöt av lediga dagar.

På måndagen spenderade vi dagen i Vidingsjö motionscentrum. Vi tog med oss lunch och fika och barnen åkte linbana mest hela tiden. Vi tog också en skön promenad i skogen bland pinnar och stubbar. Barnen älskar allt vad skog och mark heter. Inget går upp emot en riktigt rejäl pinne att leka med. Leksaksaffärerna kan slänga sig i väggen 😉

Tidigt på morgonen på tisdagen åkte vi till vårdcentralen eftersom Oscar skulle ta ett viktigt blodprov. De fick sticka tre gånger innan det blev rätt. Jag är glad att jag satte dit ett Emla-plåster innan. Han var helt färdig efteråt och ville bara åka hem och vila. Därför fick det bli en hemmadag, med lite lek på gården. Barnens skolkompis Madicken kom över efter en stund oçh anslöt till leken. Hon fick sedan vara med och äta middag hos oss, vilket grabbarna tyckte var mysigt.

Under onsdagen förenade vi nytta med nöje och åkte till Specsavers på Tornby för att justera Vilmers glasögon. På vägen hem åkte vi förbi Eric som bjöd på våfflor. Bästa lunchen enligt barnen 😉 Oscar ville ut och leka på gården medan Vilmer ville stanna inne och titta på Frost. Skönt att dela på oss lite!

Torsdagen blev en hemmadag och barnen lekte med kompisar på gården. Jag åkte förbi barnens skola och hämtade lite skoluppgifter som de missat att göra veckan innan (de var hemma med sin pappa tre dagar på grund av förkylning). På kvällen kom Eric och vi åt middag ihop allihop. Mysigt! Senare blev det skolarbete. De var duktiga och fick en hel del gjort!

På fredagen träffade vi min moster Monika i Valla lekpark och spenderade ett par timmar där. Som vanligt var det förstås kojan i skogen som var mest intressant att leka i. Vi åt också glass och barnen fick varsitt påskägg. Lyckad och trevlig långfredag helt enkelt.

På självaste påskafton inleddes dagen med äggletande. Det tog sin lilla stund och jag är sjukt nöjd med mina gömställen 😉 I dagar som dessa tyckte vi att utomhusfirande med grillning och lek passade bäst så vi packade matsäck och fika och begav oss iväg för att hitta en grillplats. Lättare sagt än gjort då minst 90 % av resterande befolkning tänkt likadant. Utegrillarna var förstås upptagna så vi åkte iväg för att köpa en engångsgrill. Även detta var lättare sagt än gjort eftersom affärerna tydligen har slutat sälja engångsgrillar på grund av brandrisken.

Eric kom dock på idéen att ringa till sin syster och fråga om vi kunde få låna hennes torp. Det fick vi och det blev riktigt lyckat. Som stadsbo känns det lyxigt med både grill och sittplatser för oss själva :). Dessutom fick vi ju hälsa på honungsbina i bikupan där ute, vilket barnen uppskattade. Men visst får man lite smårysningar när man går fram till kupan och hör surret av tusentals små bin. Men oj så snälla de var. Inte ens påskäggen gav de sig på 🙂

På söndagen hade jag och barnen fullt upp med att packa och fixa inför fem dagar hos sin pappa. Vilmer gjorde sig också vårfin i håret och jag passade på att rengöra hans hörselapparat.

Barnens pappa och jag ska hädanefter börja byta på fredagar istället, vilket gör att barnen kommer igen redan på fredag 😀 Underbart!

Idag har Eric och jag varit och handlat åt hans föräldrar och även ätit utomhuslunch med dem. Minst två meter emellan oss såklart! Efteråt tog vi även en tur på Tornby och handlade lite småsaker som går åt.

Tusen distanskramar till er alla där ute!

Lite bilder från veckan

Erics systers torp:

Bikupan:

Våfflor för hela slanten:

Vidingsjö motionscentrum:

Linbanan:

Middag och lek med skolkompisen:

Valla gård:

Vardag igen – Godnatt

Hej vänner!

Jag tänkte bara skriva ett kort inlägg.

Jag berättar inte precis allt i bloggen, vilket ni säkert förstår. Ibland får jag dock sådan lust att skriva om min sjuka mamma, men jag vet att detaljer om hennes sjukdom skulle kunna komma i helt fel händer och det är det sista jag vill. Jag hoppas dock att ni, mina kära läsare, har förståelse för att jag inte alltid kommer vara mitt “vanliga” glada jag och att jag kanske kommer att uppdatera bloggen mer sällan ett tag framöver.

Nu till någonting mycket positivt:

Det blev träning både igår (på självaste nyårsafton) och idag. Fick även sova ut ordentligt i morse. Därför känns det helt ok att börja jobba imorgon *host*.

Eftersom vardagen börjar för mig säger jag redan nu God natt och önskar er en god fortsättning på det nya året.

Lite matbilder från nyårsafton:

Gott nytt år!

Jag vill önska er alla ett riktigt Gott nytt år!

Årets höjdpunkter:

Kroatienresan

Barnen testade att gå på “Fotbollskul”

Barnen började årskurs 1

Barnen började lära sig skriva och läsa korta ord

Vilmer fick äntligen hörapparat

Barnen fick egna rum

Jag började träna

Jag började med antiinflammatorisk kost

Jag bytte bloggportal

Vilka är era höjdpunkter under året?

En fantastisk julvecka

Förutom en fantastiskt fin jul med glada barn och många skratt har veckan fortsatt i glädjens och gemenskapens tecken.

På onsdagen träffade vi min moster Monika och umgicks ett par timmar. Vi hade mycket att prata om och hann även med en promenad tillsammans.

Torsdagen spenderades på Leos lekland (barnen fick Leos-kort i julklapp ♡). Vi tog med oss en av barnens kompisar. Dessutom kom Vilmers bästis med familj dit efter någon timme. Lyckliga barn. Definitivt bästa julklappen.

Idag var Rebecca här och umgicks med Oscar medan Vilmer och jag hade egentid. Vi fikade på café, gick en kortare pokenad och handlade lördagsgodis. Vi fick värdefulla pratstunder som man sällan får till med båda barnen samtidigt.

Julafton:

Leos lekland:

Fikamys med Vilmer:

Supereffektiv

Jag vet ärligt talat inte varifrån jag fått all energi, men jag har verkligen hunnit med massor denna helg. Var det julmaten mån tro? Den brukar vanligtvis göra mig trött. Vad kan kocken haft i? 🙂 Den kryddan skulle jag gärna vilja ha receptet på 😉

Ett axplock av allt jag hunnit med:

– Storhandlat/julhandlat inkl. julklappar

– Slagit in paket

– Dammat, dammsugit och skurat alla golv

– Tvättat tre maskiner och hängt

– Städat båda badrummen

– Rensat bland papper

– Tränat och mediterat

…….

Känns helt ok 🙂

Äntligen fjärde advent.. 🙂

Till startsidan