Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

En kreativ karantän i väntan på testresultat

En kreativ karantän i väntan på testresultat

Hej!

Hur mår ni där ute? Det är många sjuka nu och så är även jag. Ännu ingen feber, men värk i kroppen och halsen. Eftersom en kompis som jag träffade i veckan testade positivt för Corona igår bokade även jag en tid för test. Nu inväntar jag svar. Hoppas på negativt svar så att vi kan hitta på lite saker under höstlovet, men just nu utgår jag från att det kommer bli positivt då jag känner av halsen väldigt mycket, vilket jag inte brukar annars när jag är sjuk.

Vid testcentralen i väntan på min tur

Det blir alltså inget halloween-firande för oss men lite halloween-känsla har vi ändå lyckats få till. Barnen har nämligen fått dille på att snodda så kallade loom bands och några armband och halsband fick gå i halloween-färger.

Vilmer tycker att det är så skönt att få pilla med sina armband i skolan. Han säger själv att det gör att han kan fokusera bättre på lektionerna. Jag blir så rörd när jag hör hur barnen hittar sina egna strategier för att underlätta skoldagarna. Fantastiskt!

5000 snoddar
De viktiga S:en för att fästa banden

I längsta laget
Vilmer har även tagit hem lite halloweenpyssel från syslöjden

Till middag lagade jag en köttfärssås som jag blev tipsad om av en vän. Grabbarna brukar inte gilla köttfärssås baserad på tomatsås, men denna är baserad på grädde och crème fraiche med basilika och tomat. Hos Vilmer gick det hem, men Oscar åt bara några tuggor. Jag tror att misstaget jag gjorde var att kalla det för “köttfärssås”. Oscar utgick då från att det skulle smaka som tidigare och hade nog den inställningen när han åt. Det gäller att välja sina ord rätt om man vill att barnen ska äta ordentligt. Det har jag lärt mig genom åren!

Barnvänlig köttfärssås?

Nu ska vi fortsätta vår “kreativa karantän” och gör några fler armband och kanske till och med några halsband. Jag har även hunnit upptäcka att snoddarna tål tvätt i maskinen, vilket passar bra nu när vi behöver vara extra renliga.

Jag vill passa på att önska er alla en skräckinjagande halloween!!

 

Låt Super-Charlie inspirera ditt barn!

Inspiration för både barn och vuxna

Den elfte boken i serien om Super-Charlie

Den här veckan fick vi hem ett signerat exemplar av Camilla Läckbergs nyaste barnbok i serien om Super-Charlie: Super-Charlie och rymdvalpen. Barnen blev självklart tokglada, men gladast blev nog jag då jag är ett stort fan av Camilla Läckberg. Då menar jag inte bara av hennes böcker utan även av henne som människa. Jag har nog sett varenda intervju av henne och jag blir lika inspirerad varje gång. Hon är en fantastisk förebild med sunda värderingar och ett driv som lätt smittar av sig.

För mig är det självklart att Läckbergs barnboksserie ska stå i vår bokhylla då jag vill att mina barn ska få möjligheten att inspireras och dra lärdom av det som Läckberg (enligt mig) förmedlar; nämligen att det bor en liten superhjälte i oss alla, och även i det lilla barnet bor en kompetens som vi måste våga lyfta, uppmuntra och erkänna. Jag tror genuint på att barn kan stärkas i sin utveckling om vi vuxna vågar låta dem vara små superhjältar ibland och låta deras förmågor stå i centrum. Vi måste våga byta roller ibland. Tänk på vad barnet kan lära dig och vad du kan dra för lärdom av ditt barn. Låt barnet visa och bara följ. Prova och se vad som händer!

Jag rekommenderar verkligen bokserien Super-Charlie till både barn och vuxna. Läckberg åskådliggör barnets kompetens på ett helt bedårande sätt och det lockar, i alla fall mig, till att våga prova nya saker där jag kanske inte alltid känner mig helt bekväm, men där mina barn kan få blomma ut och använda sina ”superkrafter”.

Super-Charlie och rymdvalpen är den elfte fristående boken om Super-Charlie. När Charlies familj adopterar en hundvalp upptäcker Charlie att den lilla valpen inte är som andra valpar och han inser snabbt att han har ett uppdrag att utföra. Till sin hjälp tar han lillasyster Polly och självklart sina superkrafter – som lämpligen kommer väl till pass.

Baksidan

Förutom en underbar och inspirerande historia får barnen njuta av Therese Vildefalls lockande illustrationer.

Vackra och livfulla illustrationer

 

Här kan du beställa ditt exemplar av Super-Charlie och rymdvalpen. Hela 10 % av intäkterna går till Barncancerfonden. Eftersom jag själv drabbades av en cancertumör i vänster öga när jag var 11 månader gammal blir jag extra glad av detta initiativ. Boken är märkt att passa barn mellan 3-6 år, men jag skulle säga att den för de flesta fungerar längre upp i åldrarna än så!

Kylan är här och “tortyrstunden” – med risk för att låta överdrivet dramatisk – är tillbaka

Kylan är här och “tortyrstunden” – med risk för att låta överdrivet dramatisk – är tillbaka

God kväll!

Den här morgonen var ovanligt tung att ta sig igenom. Det tror jag definitivt att fler än jag tyckte. Termometern visade minusgrader och jag kände mig tacksam över att jag hade varit förutseende och tagit upp alla vinterkläder från källaren redan någon vecka tidigare. Jag behövde också tänka på att komma iväg några minuter tidigare för att hinna skrapa bilen. Detta elände som präglar den svenska vintern. Med kallfrusna fingrar står man där och skrapar sin genomfrusna bil när man i sin dumdristighet har prioriterat bort sig själv och missat att ta på sig sina egna vantar mitt i allt tjat på barnen att klä sig varmt. Något som är väldigt impopulärt här hemma hos oss är att ta på sig vinterkläder. Helst skulle grabbarna vilja gå i shorts och t-shirt året om.

En viss tid varje morgon går alltså åt till tjat om just detta och jag är glad om jag åtminstone kommer ihåg att ta på mig min egen jacka. Jag vill inte låta allt för bitter. Jag märker faktiskt att det blir lite mindre tjat för varje år som går och det som tidigare tog en timme tar nu åtminstone bara en sisådär fem-tio minuter.

Tillbaka till skrapandet. Är det bara jag som känner en otroligt deprimerande känsla just när man står där och skrapar? Man har högst troligen haft en stressig morgon med pulspåslag, klockan närmar sig åtta (skolstart) och själv har man en hel arbetsdag framför sig och ja, ytterligare en “arbetsdag” när man kommer hem och ska fixa middag, disk och all annan markservice. Just den där stunden när man står där och skrapar. Den är riktigt grotesk. Håller ni inte med? Kalla fingrar, värkande armar och klockan som närmar sig skolstart. Jag får kalla kårar bara av att tänka på det.

Men, tack och lov lättar känslan ganska snabbt när man väl lämnat barnen på skolan och startat arbetsdagen. Kroppen har hunnit värmas upp igen och en kopp kaffe eller te har troligtvis intagits och helt plötsligt känns det lite mysigt med krispiga löv och eftermiddagens mörker som ger en rätten att tidigt på kvällen krypa upp under en filt och mysa framför Tv:n med barnen. Men just det där stunden av att skrapa bil på morgonen. Någon annan som skulle kunna gå så långt som att kalla detta för “tortyrstunden”? Eller kanske har du en helt annan tortyrstund på dygnet. Berätta gärna i en kommentar.

För övrigt har det inte hänt något nytt. Skola och jobb tar den största delen av tiden och grabbarna fortsätter gå på sin innebandy.

På jobbet har det varit intensiva dagar med betygsättning, planering av nya kursstarter och även två dagar på hotell för utvecklingsarbete. Det senare tog visserligen mycket tid i anspråk, men gav så otroligt mycket energi tillbaka då vi blev bortskämda med fina luncher och fikapauser tillsammans. Sådan avslappnad och högtidlig samvaro med kollegorna har man ju verkligen törstat efter sedan Corona-tiden.

Den här veckan är det nya kursstarter som gäller och till helgen blir det högtidligt igen då jag är bjuden till en barndomsväns dop för sina fina tvillingar.

Nu önskar jag god natt och skickar några extra varma kramar så här i kylan!

Innebandyhöst och projekt tvillingstudie slutfört

Hej!

I helgen gjorde vi sista delen av tvillingstudien som ni kan läsa om i tidigare inlägg. Det tog sin lilla tid, men genom att utforma det till en tävling blev det mer motiverande för barnen att göra klart provet. Det fick bli något så udda som en “spottävling”, men på köpet lärde vi oss att man kan stimulera salivbildningen genom att gnugga på kinderna.  Något att tänka på för personer som har dålig salivbildning, t.ex. på grund av läkemedel.

Barnen tycker det är häftigt att få bidra till viktig forskning och vi är alla nyfikna på resultat på om de är en-äggisar eller två-äggisar. Själva tror de att de en-äggisar. Det ska bli kul att snart få veta!

Två biobiljetter som tack

För två veckor sedan började grabbarna på innebandy och det blev en dunderstart för dem, med flera mål gjorda och mycket beröm från ledarna. Här kommer lite bilder:

 

Hur mår ni och hur har er höst startat? Kommentera gärna 🙂

 

 

Världens största tvillingregister – vår tur att delta i studien

Världens största tvillingregister – vår tur att delta i studien

Hej alla fina läsare!

Jag hoppas ni har det bra och jag kan tänka mig att ni, liksom vi, är mitt inne i den vanliga vardagslunken med jobb, skola och fritidsaktiviteter. Här är det mer än fullt upp, men det känns ändå ganska skönt att alla rutiner är igång igen. Tyvärr fick vi snabbt planera om höstens fritidsaktivitet parkour då platserna blev fulla snabbare än väntat och trots att jag försökte boka platser samma dag som bokningen öppnade fanns där inte en enda plats kvar. Jag vet inte om de andra föräldrarna steg upp kl. 00:01 för att boka in sina barn. Det kanske är så det går till nu för tiden? I vilket fall har grabbarna bestämt sig för att spela innebandy istället, vilket de testade i våras och tyckte var ganska kul.

I veckan låg ett brev i brevlådan från Karolinska institutet. Det är grabbarnas tur att delta i studien CATSS, vilken är världens största tvillingstudie på barn och unga vuxna i Sverige. Svenska tvillingregistret innehåller i stort sett alla enäggs- och tvåäggstvillingar födda i Sverige sedan år 1886. Detta register har gjort det möjligt att genomföra flera vetenskapliga studier som inte hade varit genomförbara annars.  Flera av dessa studier har dessutom varit banbrytande när det gäller att titta på genetiska- och miljömässiga faktorer för flera sjukdomar, bland andra hjärt- och kärlsjukdomar. Hur häftigt är inte det?

Vi har genomfört webbenkäten och inväntar ett testkit som ska komma i brevlådan inom någon vecka. Som bonus kommer vi också få veta om grabbarna är enäggs- eller tvåäggstvillingar. Jag har ingen aning och är så trött på att inte kunna ge ett tydligt svar på frågor om det. Men nu får vi äntligen snart veta!

För övrigt vill jag tipsa om nyttig snabbmat som är helt perfekt för de dagar då man jobbar hemifrån. Det är en rotfruktsmix som man bara häller ut på en plåt, ringlar över en skvätt olivolja och in i ugnen i ungefär 20 minuter. Fantastiskt gott, nyttigt och smidigt!

Jag älskar smidigheten i att ugnsbaka mat. Det är ju så smidigt att låta maten sköta sig själv inne i ugnen. Då kan man passa på och göra annat under tiden, vilket är guld värt när tiden inte alltid räcker till.

Smidig, nyttig och god

 

Nu ska vi ut och njuta av solen medan den fortfarande lyser. Snart är hösten här!

Må väl så hörs vi snart igen.

Sista semesterveckan 2021 – ånglok och gosiga råttpojkar

Sista semesterveckan 2021 – ånglok och gosiga råttpojkar

Det har varit en oerhört intensiv och händelserik vecka. Veckan har tack och lov präglats av trevliga och roliga händelser och nu känns det som om vi kan lämna den gamla olycksdominerande perioden bakom om.

Helgens höjdpunkt blev besöket på järnvägsmuseet Risten-Lakvik där vi åkte ett fint gammalt ånglok och avslutade med våffellunch på det tillhörande caféet. Barnen tyckte att det var häftigt med “röken” (ångan) som bildades när tåget gasade på.

Visst är det väl något visst med gamla ånglok? Titta på den robusta elegansen som får en att färdas 100 år tillbaka i tiden där den Victorianska stilen dominerade. Är det bara jag som känner mig fridfull i själen av blotta närvaron av denna elegans och robusthet? Så långt ifrån massproducerade plastprylar man kan komma. Att ens plocka upp smarttelefonen i detta sammanhang känns fel.

Hungriga grabbar efter åkturen
Kaffe till oss vuxna

Nu vidare till … veckans höjdpunkt!    Låt mig presentera våra nya familjemedlemmar Gunter och Albert. 

Två helt fantastiskt fina tamråttor. På tisdagen hämtade vi dem från Tranås och det blev alltså en ganska lång biltur för dem, men de verkade inte ha något emot det med tanke på att vi hade bäddat åt dem i en stor transportbur och även preppat med morötter 😉 De verkade mer än nöjda där inne.

I bilen påväg till sitt nya hem ♡
Albert tog en tupplur i bilen
På vägen åkte vi förbi denna skapelse som ska föreställa Heliga Birgitta. Vackert!

Gunter är 8 månader gammal och Albert 6 månader. Gunter är lite mer av den lata typen och föredrar att ligga och slöa i sitt hus medan Albert gärna är framme och leker mest hela tiden. Kul att redan se deras små personligheter. Men båda är gosiga och tycker om att vara i famnen eller på axlarna och mysa.

På onsdagen ägnade vi den största delen av tiden med att pyssla med pälspojkarna så att de skulle vänja sig vid oss och sitt nya hem. Det blev mycket gos och mycket lek i hallen. Oscar och Vilmer byggde en rolig hinderbana av lego till dem 🙂

Vilmer och Albert
Hinderbanan

Titt-ut
Spännande

Buren

På torsdagen hämtade vi barnens plastkusin Rasmus för lek och övernattning. Självklart umgicks de allihop en hel del med pälspojkarna också. Men jag kan säga att med fem pojkar (varav två pälsbeklädda ;)) i huset var det allt annat än svårt att somna på kvällen sedan.

Här får de full uppmärksamhet av tre grabbar

På fredagen rastade vi de icke-pälsbeklädda pojkarna på Yoump och avslutade med mat på McDonalds.

De fick ett par timmar till att leka hemma hos oss innan Oscar och Vilmers pappa kom och hämtade dem för pappavecka. Därefter körde Eric och jag hem Rasmus och sedan gick vi i djuraffärer och handlade lite skojiga saker till Gunter och Albert, bl.a en tunnel, ett extra hyllplan och bäddmaterial. När vi kom städade och pysslade vi hos pälspojkarna och sedan däckade vi i sängen. Jag kan inte påstå att jag gick upp tidigt i morse. Jag tycker att jag var väl värd en sovmorgon.

Idag har vi inte gjort många knyck. Jag har tvättat, skurat två golv och rastat Gunter och Albert. När jag skrivit klart detta blogginlägg ska jag registrera barnens fritidstider i ett nytt system som kommunen börjat använda. Hoppas det ska fungera bra. Tiderna är redan bestämda och inlämnade “manuellt” och jag hoppas det ska gå att kopiera över dem på ett smidigt sätt.

Kommentera gärna!

Önskar er alla en bra start på terminen som står annalkandes framför dörren <3

 

 

 

En helg av olycka – hjärnskakning på Kolmården och R.I.P Nala

En helg av olycka – hjärnskakning på Kolmården och  R.I.P Nala

Den här helgen skulle jag helst vilja radera ur tidslinjen. Vi hade planerat för en massa skoj. På fredagen Kolmården och på lördagen kalas på Yoump.

Vi börjar i kronologisk ordning. Fredagen startade med att barnen kom hit från sin pappa och vi förberedde oss för att åka till Kolmården efter lunch. Där skulle vi möta upp vänner som bjudit med oss på sina årskort. Ett specialerbjudande just den veckan.

Besöket startade bra. Karusellerna lockade mer än djuren och barnen ville direkt till Vikingaskeppet. Vi åkte tillsammans första åket (O och V hade inte åkt den innan och jag ville sitta bredvid första gången), men de älskade upplevelsen och fick mersmak. De åkte ett par gånger till och sedan tog vi en paus för glass och dricka. Jag gav som förslag att åka Delfinexpressen åtminstone en gång innan de skulle fortsätta åka skeppet. Förslaget dissades och snabbt sprang de tillbaka till skeppet. De åkte ett par gånger och allt var frid och fröjd. Det var drygt en halvtimme kvar tills vi skulle äta mat på tacorestaurangen och jag upplyste barnen om att de fick åka skeppet en sista gång innan vi skulle äta. Efter åket var barnen så exalterade att de sprang ut från karusellen och ville hinna snabbt till kön för att åka en gång till. Precis vid utgångspassagen såg jag hur Oscar försvann från min åsyn. Jag skyndade mig fram och såg hur en man hade fångat upp Oscar som illskrek. Jag närmade mig och såg hur blod forsade från hans panna och hur ett hål format sig varifrån blodet kom. Jag blev iskall i kroppen och brast själv ut i gråt. Mannen såg min reaktion och tog fram en servett ur sin ficka som han höll mot Oscars panna för att stoppa den värsta blödningen. Jag sprang fram mot närmaste servering och bad dem kalla på sjukvårdspersonal. Efter en stund anlände en sjukvårdare som stoppade den värsta blödningen och tejpade så gott det gick. Han trodde att Oscar hade fått en lätt hjärnskakning och vi var tvungna att åka till akuten direkt. Självaste parkchefen skjutsade oss till vår bil på parkeringen.

Det var högt söktryck på akuten och vi fick vänta ungefär två timmar. När vi väl kom in gick det snabbt. Det blev tre stygn och lugna lekar “på ordination”. Oscar var jätteduktig och lugn även om han fick rejält ont när läkaren la lokalbedövningen.

Vid 23-tiden var vi hemma igen och vi var utmattade av trötthet. V tyckte synd om sin bror och ville ligga bredvid honom i sängen en stund. Han klappade Oscar på huvudet och man verkligen såg att Vilmer genuint brydde sig och led med sin bror. Om jag minns rätt kom även Nala och anslöt till myset.

På lördagsmorgonen gick vi upp tidigt då barnen skulle ha kalas på Yoump. Typiskt då Oscar inte fick hoppa. Men vi bet ihop och tänkte att det skulle bli roligt ändå. Vi skulle ju trots allt vara i kalasrummet under den sista timmen. Vi åt frukost, duschade och klädde på oss. Ungefär en kvart innan vi skulle åka hörde vi flera enorma skrik och såg hur Nala hasade sig fram mot köket. Vi förstod att något var fel och observerade henne allihop. I köket föll hon platt på golvet intill köksbordet. Jag gick fram och kände på henne. Hon hyperventilerade och hela bakdelen kändes slapp. Jag testade att lyfta den men det kändes som att lyfta en blöt trasa. Hon var helt slapp i kroppen och gav ingen respons på att kvickna till. Vi förstod att det var allvarligt och ringde jourveterinären. Vi tog ett snabbt beslut att dela på oss. Eric åkte med Nala till veterinären medan vi åkte till kalaset. Där var ju gäster som väntade och barnen hade sett fram emot den här dagen så länge. Dessutom fick enbart en person komma in på kliniken på grund av corona. Jag fanns dock tillgänglig på telefonen hela tiden och talade med veterinären som berättade att Nala var i ett extremt dåligt tillstånd och att jag nu behövde besluta om hon skulle få somna in direkt eller läggas in på intensivvård. Jag frågade förstås hur stora chanserna till överlevnad var för henne och fick då till svar att chansen var mycket mycket liten men att chansen ändå fanns där. Jag svarade att jag ville ge henne en chans och se om hon skulle ge någon som helst respons. Under några timmar fick hon alltså intensivvård och vi bestämde att höras senare på eftermiddagen för att planera vidare.

Redan i bilen på vägen hem från kalaset ringde veterinären igen. Jag bad honom återkomma efter ca 10 minuter då jag inte ville att barnen skulle höra genom bilens högtalare. Med snabba hjärtslag körde jag den sista biten hem och efter att vi stigit in genom dörren dröjde det bara någon minut innan veterinären ringde igen. Jag stängde in mig i köket och var beredd på att få höra det värsta. Och så blev det. Han berättade att hennes tillstånd var oförändrat och att en natt med ytterligare intensivvård skulle innebära en minimal, eller i stort sett obefintlig chans till förbättring. Han var tydlig med att hans råd i detta läge var att låta henne somna in. Det fanns också en risk att hon led. Jag beslutade att det så måste bli och han erbjöd sig att ringa upp om ytterligare en timme för att jag skulle få en möjlighet att informera övriga familjen.

Barnen blev ledsna men förstod att det viktiga nu var att Nala skulle få somna in på ett så värdigt sätt som möjligt. Vi gick ut för att plocka blommor att ha med oss till henne. När vi hade plockat en liten bukett ringde veterinären och jag sa att vi ville komma upp direkt och ta farväl av henne.

Vi hade hoppats få vara vid hennes sida när hon tog sina sista andetag men på vägen ringde veterinären och berättade att Nala hade börjat andas väldigt tungt och att det mest humana vore att ge henne sprutan direkt. Jag var tydlig med att de skulle ge henne sprutan direkt men att vi ändå ville komma och ta farväl av henne genom att se henne och lägga blommorna vid hennes sida.

Det blev en mycket fin stund. De ledde in oss i ett rum där vi först fick sitta ned och samtala med veterinären i lugn och ro. Han förklarade att allt tydde på att det var en plötslig hjärnblödning hon hade fått. Efter samtalet skulle han gå och hämta henne.

Han öppnade dörren och kom in med henne inlindad i en rosa filt. Han la henne på bädden och vi klappade henne försiktigt. Barnen strödde blommorna runtomkring henne. Vi grät hejdlöst och höll om varandra och Nala. Jag försökte läsa texten om regnbågsbron för barnen men det gick inget vidare då jag hulkade och grät emellan vartenda ord. Efter en stund gick vi fram till henne en sista gång och tog farväl. Stunden var så fin och vi ville lämna rummet i ett ögonblick som kändes rätt. Jag spelade “Immortality” och därefter lämnade vi rummet. Fortfarande i chocktillstånd närmade vi oss bilen och vi frågade varandra frågor som inte gick att svara på.

Nu orkar jag inte skriva mer. Det gör ont.

Blandade bilder från helgen:

Vikingaskeppet

Drickpaus

Kalas på Yoump
Presentöppning

 

 

 

Farväl älskade Nala

Nala som kattunge

Första semesterveckan: Pippi, Yoump och camping

Hej alla fina läsare!

Ber om ursäkt för frånvaro från bloggen men vår första semestervecka har varit extremt intensiv med aktiviteter från morgon till kväll.

Veckostarten inleddes med utomhusteatern “Pippi på de sju haven” i vackra Bergs slussar. Grabbarna satt som trollbundna och efteråt diskuterades flitigt huruvida Pippi och sjörövarna var riktiga eller inte. Ja, grabbarna fyller trots allt 9 år i skrivande stund och jag antar att de börjar genomskåda världen mer och mer 😉

 

På tisdagen åkte vi till Yoump för första gången och det blev en riktig hit. De bokstavligt talat “svävade” av lycka och vi bokade en extra timme. Man märker att de är riktiga akrobater och det känns helt rätt att vi även bokat kalas just på Yoump.

På torsdagen åkte vi äntligen till Västervik resort för camping i en mysig liten fjällstuga. Vi hade tänkt oss något bekvämare i år men när vi bokade var denna spartanska stuga det enda som fanns kvar och detta trots att vi bokade redan i april. Utan rinnande vatten och långt till närmaste toalett blev dock upplevelsen av att campa ännu starkare i år. Ingen glamping här inte 😉

Bjuder på härliga bilder från vistelsen:

Stugan
Stugbyn
Inspekterar stugan
Andra dagen inleds med en tur i trampbil. Bra träning för oss vuxna 😀
Barnen tyckte det var kul i backarna och Oscar höll stenkoll på när vi behövde bromsa 😀
Sedan begav vi oss till äventyrsbadet

Vacker miljö
Favoritkanan
Lite kvällshäng i stugan
Dag 3 blev en dag på stranden

Vilmer värmer sig i sin handduk
Vad finns det på botten? Spännande

Bredvid stranden syns äventyrsbadet

Chill på uteplatsen
Kvällshäng på lilla verandan
Påväg till lekplatsen

Kvällen avslutades med hamburgare på uteplatsen
Hungrig Oscar
Dag 4 (sista dagen) blev lugn med Pokemonjakt då det var stort event

 

Vi kom hem igårkväll och i skrivande stund har grabbarna anlänt till sin pappa, men som tur är kommer de tillbaka redan på fredag. På lördag vankas kalas och tills dess ska vi hitta födelsedagspresenter. Tar tacksamt emot tips i kommentarsfältet.

Dagen avslutades med ett kortare träningspass och strax blir det en smoothie (Complete) till middag. Det har blivit alldeles för lite träning och för mycket godsaker på sistone och det syns på vågen 😱 Nu får det bli ett par dagar av träning och lätt fasta tills barnen anländer på fredag. Jag bryr mig inte nämnvärt om vikten av “estetiska skäl” utan mer på grund av att orken och måendet blir så mycket bättre när jag inte går runt och bär på för många kilon. Är så tacksam att jag har mina Completepåsar som gör det enkelt att göra hälsosmoothies och samtidigt få i mig all den näring jag behöver utan att behöva komplettera med ytterligare måltid efter.

Vill du veta vilket program jag använder för att gå ned i vikt så är det bara att höra av dig i en kommentar eller till min mail carolinkonig1988@gmail.com

Vi på GROW har olika viktminskningsprogram utformade på individnivå

Tack för att just du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar 😀

Sista dagarna innan semestern

Den här veckan har varit segare än vanligt då det är mina sista dagar innan en efterlängtad semester. Idag åkte jag in och rensade på kontoret, vilket var välbehövligt. Det blev väl sisådär tre kartonger med bara pappersstrimlor 🙂 Det känns ändå skönt att känna att det var mindre papper än vid förra rensningen, med tanke på att väldigt mycket har digitaliserats i och med Corona.

Det känns alltid lika skönt att rensa för att göra plats åt nya, fräscha idéer till hösten. Önskar rensarlusten var lika stark här hemma, men den kanske dyker upp under sommaren. Vem vet!

I min postlåda låg ett fint kort från chefen. Det värmde lite extra och med tanke på att hon avslutade sin tjänst hos oss nu i juli blev det extra fint att kunna spara en bit av den genuina omtänksamheten som hon uppvisat under sin tid hos oss.

Grabbarna har smygstartat semestern redan denna vecka eftersom deras pappa gick på semester förra veckan. De har varit på Lost City i Örebro och jag fick jättefina bilder igår och blev extra glad eftersom grabbarna har lärt sig att simma på rygg. Här kommer några bilder. Ja, pappan är tekniknörd och har en undervattenskamera 🙂

 

Även vi som undviker gluten och mjölk vill ju kunna njuta av godsaker under sommaren och här är några av de alternativ jag riggat upp med. Glassen vet jag fungerar, men nötkrämen och veganchokladen är fortfarande osäkra kort, men vi testar. Grabbarna kommer imorgon och de lär inte tacka nej till utprovning av godsaker 🙂

Glass
Hittade äntligen en god nötkräm utan mjölk och gluten
Ljus choklad

 

Tack för att du följer min blogg. Lämna gärna en kommentar.

Hittad!

Jag ber verkligen om ursäkt att jag inte har uppdaterat er tidigare men det har varit en enormt hektisk vecka där tiden bara rusat förbi.

Vi hittade Nala strax innan kl. 23 på midsommaraftonskvällen. Detta kanske låter flummigt, men när Oscar och jag begav oss ut för att titta efter henne en sista gång innan sänggående fick jag en stark tanke om att försöka känna in hennes energier och följa den väg där energierna kändes starka. Vi hade gått samma väg tidigare och ropat på henne utan resultat. Den gången gick vi den vägen med tanke på att den vore logisk att välja utifrån platsen varifrån hon måste ha tagit sig ut och utifrån att vägen sträcker sig bredvid en byggnad som bör ha givit henne möjlighet att smyga iväg så diskret som möjligt (hon är skygg). Men den här gången gick vi alltså på energierna och det gjorde vi rätt i. När vi hade ropat ett par gånger fick vi ett svar. Ett förtvivlat men samtidigt hoppfullt jamande hörde vi och Oscar och jag tittade på varandra med häpna blickar. Var detta sant? Hade energierna visat oss vägen? Är det inte bara sådant som folk kallar trams och flum?

Den mycket täta växtligheten i skogsdungen varifrån jamandet kom gav inte utrymme för oss att se eller krypa in och vi fick helt enkelt fortsätta ropa tills dess att hon själv vågade det sig fram. Vi hörde hur jamandet närmade sig och vi höll andan och hoppades så innerligt att det skulle komma ut en liten Nala. Och det gjorde det. Försiktigt kröp hon upp i min famn och jag kunde bära henne hem.

Denna händelse får mig att tänka på boken “The secret” och attraktionslagen med tanke på att jag just denna gång hade sagt till Oscar och både tänkt och känt i kroppen att nu ska vi hitta henne. Nu ska vi känna in henne och hitta henne.

Vad tror ni? Var det en slump eller ett tecken på magin med energier och universums lagar? ❤

För övrigt har veckan varit späckad med både jobb,  möten och hemmabestyr. Testat att laga flera gluten- och mjölkfria maträtter och grabbarna har ätit det mesta vilket känns lovande.

Lite blandade bilder från veckan:

Nöjd att vara hemma igen
Hundmys med Snöa och Fenris hos Linnea.
Huskies ❤
Utflykt till Blå lagunen i Skänninge. Exotisk känsla! Varmt och turkost vatten.
Mjölk- och glutenfria amerikanska pannkakor. Riktigt goda!

 

Tack för att du läser och följer min blogg. Lämna gärna en kommentar.

All kärlek ♡

/ Carolin

Till startsidan