Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Gör den smarta telefonen oss dumma?

Gör den smarta telefonen oss dumma?


 

I dagens Sverige har nästan varenda människa en egen smartphone, eller smarttelefon. Vi har den bredvid oss när vi sover eller i knät då vi sitter i soffan. Allt för att vara tillgängliga och redo för att ta emot meddelanden, uppdateringar och notiser.

Visst, det kan vara jättebra att kunna ta fram viktig information direkt när vi behöver den, till exempel om vi behöver veta vilken tid bussen går eller vilket telefonnummer vårdcentralen har. Det är ju också jättebra att direkt kunna meddela familj, släkt och vänner om man till exempel blir försenad eller behöver hjälp med något. Här är det inte fråga om snigelpost, utan på mindre än en sekund kan vi med hjälp av den smarta telefonen meddela oss. Vi sparar alltså enormt mycket tid tack vare dessa små apparater som glatt gör jobbet åt oss.

Men vad händer när de smarta telefonerna tar över och fängslar våra hjärnors uppmärksamhet? Hur mycket tid och kraft vinner vi egentligen på att hela tiden vara uppkopplade och redo att direkt ta del av nästkommande meddelande/uppdatering/notis? Hur mycket av vår uppmärksamhet stjäl egentligen den smarta telefonen då vi i själva verket borde vara fokuserade på något helt annat, exempelvis med att skriva en sådan här text? Vi kommer inte ifrån det. Uppmärksamheten blir hela tiden delad. Delar av den går oavkortat till vår smarta telefon.

Så, hur mycket tid och energi sparar vi egentligen? Jag vet inte. Det är säkert olika från person till person hur stor förmåga vi har att ”koppla bort” vår uppmärksamhet från den smarta telefonen och istället hålla fokus på den ”verkliga” uppgiften. Frågan är om våra barn och ungdomar är rustade att kunna hantera detta? Att ständigt vara tillgängliga och att ständigt kunna se vad kompisarna gör på sociala medier? Nej, jag tror inte det. Jag tror inte ens att många av oss vuxna kan hantera det.

Som konklusion vill jag säga att oavsett vad vi själva tycker om den snabba teknikutvecklingen måste vi inse att i takt med att teknik och samhälle förändras måste vi rusta oss för att kunna hantera nya problem och konsekvenser som uppstår på grund av densamma. Börjar det inte bli dags att införa ett nytt skolämne i hur man hanterar den smarta telefonen? Jag vet inte. Men säkert är att vi behöver göra något.

 

 

Svartkummin – ett riktigt superfood

Svartkummin – ett riktigt superfood

I samband med att jag var dålig under en längre period fick jag en uppmuntrande gåva av en kollega, nämligen en påse svartkummin.

Jag kan säga att efter att jag hade läst på om dess hälsofördelar bestämde jag mig för att alltid ha en påse hemma. Den omnämns ju trots allt både i Koranen och Bibeln som mycket hälsofrämjande. Hur många fröer har sådan status?

Svartkummin har alltså under tusentals år varit känd för sin förmåga att gynna människors hälsa på olika sätt.

För det första innehåller den väldigt mycket antioxidanter. Antioxidanter är ämnen som framförallt finns i frukt och grönsaker och som vi behöver för att våra celler ska må bra och inte drabbas av för mycket oxidativ stress (nedbrytning).

För det andra är den aptithämmande, framförallt när det gäller minskat sötsug. Dessutom har det visat sig att den boostar fettförbränningen om vi tar en tesked i samband med måltiderna.

Som grädde på moset har den också visat sig hjälpa till att balansera blodsockernivåerna, även hos diabetiker.

Även lindring av magproblem och hudåkommor så som psoriasis har också lyfts fram som en superegenskap hos detta lilla frö.

Jag hoppas du fick med dig något matnyttigt av detta inlägg eller kanske har du redan upptäckt hälsofördelarna med svartkummin? Skriv då en kommentar och låt oss andra få veta. Sharing is caring.

Kan intas som hela frön eller som en olja, så kallad Black seed oil.

 

 

Att vara sin egen trygghet

Att vara sin egen trygghet

Ju längre tiden går desto mer inser jag att den enda jag kan förlita mig på och räkna med är jag själv. Jag väntar inte  på att något utifrån ska komma och göra livet fantastiskt. Det har aldrig fungerat så för mig och med tiden har jag insett att det nog är så det kommer fortsätta.

Jag tar det lilla jag har och gör det bästa av det. Fick lust att göra det lite vintermysigt här hemma. Även om det handlar om de billigaste lamporna och slingorna från Ikea så inger de precis samma mysiga känsla som vilka dyra varianter som helst.

Vad vill jag säga med detta? Jag vet inte riktigt. Kanske passar här ett ordspråk som jag gillar:

Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket.

Blev skickad till akuten

Blev skickad till akuten

Det började efter covidvaccinet som jag tog förra måndagen (den 8/11). Jag började få yrsel, känna mig illamående och väldigt väldigt trött. Inget konstigt tänkte jag då jag hade hört att det var vanligt att bli sjuk under något dygn efter någon av sprutorna. Jag försökte vila mycket för att bli frisk så snabbt som möjligt.

Tji fick jag. Yrseln och illamåendet gick inte över. Jag ringde till sjukvårdsrådgivningen som rådde mig att avvakta till veckan efter.

Dagarna gick och mitt mående oförändrat. På tisdagen började jag känna mig ännu sämre och var i stort sett sängliggande hela eftermiddagen och kvällen. Jag beslöt mig då för att boka tid på vårdcentralen morgonen efter. Jag fick en snabb tid och blev skjutsad av en god vän. Jag hade inte kunnat köra bil sedan vaccinationen på grund av framförallt yrseln.

På vårdcentralen kunde man inte hitta någon infektion eller liknande som påverkade mitt mående och därför misstänkte man en trombos (propp). De skickade mig direkt till akuten där de gjorde EKG och en massa andra tester. Men man hittade absolut ingenting och uteslöt också proppar, vilket kändes som en enorm lättnad för mig.

Många tester togs med hjälp av denna infart
Vilar med kraftig yrsel

Diagnosen blev en ovanligt utdragen vaccinbiverkning troligen till följd av en redan ansträngd livssituation med nedsatt återhämtningsförmåga. Man sjukskrev mig en vecka framåt och bokade direkt in en uppföljningstid på vårdcentralen.

Jag är så lättad över att det inte var något farligt och att det går att vila bort symtomen. Jag är också tacksam över den otroligt bra vården jag fick och det fina bemötande som jag inte alls hade räknat med.

Hur mår jag nu då? Igårkväll började jag så smått känna mig lite bättre och idag är yrseln betydligt mildare än tidigare och jag tror mig till och med orka ta itu med ett ärende. Men jag ska givetvis fortsätta att ta det lugnt för att det inte ska komma något bakslag.

 

Ha det gott där ute så hörs vi snart igen!

Vaccinationskrämpor – Håll till godo med lite högläsning!

Hej!

Jag vill bara meddela att jag efter min vaccination i måndags blivit dålig med kraftig yrsel och trötthet vilket har gjort att jag knappt har orkat jobba och självklart inte heller blogga.

Tills jag får orken tillbaka kommer här ytterligare ett utdrag ur min kommande roman.

Som flera av er vet kommer jag att ge ut min egen roman som handlar om min kamp för min bror som blivit kolossalt sviken av samhället trots att han hade laglig rätt att skyddas från att utnyttjas på grund av sin funktionsnedsättning. Jag högläser här det kapitel som heter “Tomhet” och det handlar om mina ambivalenta känslor när stormen tagit slut; när kampen är förlorad och jag behöver välja om jag ska resa mig upp igen eller falla ned i ett avgrundsdjupt hål.

Klicka här för att lyssna på kapitlet “Tomhet”

 

Jag hoppas att jag snart piggnar till så att jag orkar blogga mer igen.  Håll tummarna!

Negativt coronatest och nu kör vi “move”mber på riktigt!

Negativt coronatest och nu kör vi “move”mber på riktigt!

Hej fina och vackra du!

 

Coronatestet visade sig vara negativt och idag kunde jag äntligen sticka ut näsan i luften. Underbart att det fortfarande är milt ute. Inga röda kinder och stelfrusna fingrar. Den där kylan som jag skrev om för några inlägg sedan verkar som bortblåst. Vi får hoppas det håller i sig ett tag till.

Jag känner mig betydligt bättre och känner att jag kan köra igång med träningen igen. Det blev en liten paus i och med att oktober avslutades med både migrän, värk och sjukdom, men nu känner jag mig redo att köra igång igen.

Jag tänker faktiskt att jag vill köra igång ett extra hälsosamt november tillsammans er. Därför har jag utformat hälsoutmaningen “movember”. Jag har 10 platser och först till kvarn gäller. Du får tillgång till mitt kost- och träningsschema (enbart med hjälp av kostschemat har jag tappat 10 kg sedan sommaren) samt pepp, råd och veckoavstämning. Givetvis anpassas schemana utifrån dina behov och förutsättningar men grunden är densamma, nämligen 80/20-principen. Vid deltagande kommer du få mer information om hur vi jobbar.

Nu kör vi!

Skriv en kommentar i kommentarsfältet vid intresse så kontaktar jag dig.

 

Nu kör vi! Movember är här!

En kreativ karantän i väntan på testresultat

En kreativ karantän i väntan på testresultat

Hej!

Hur mår ni där ute? Det är många sjuka nu och så är även jag. Ännu ingen feber, men värk i kroppen och halsen. Eftersom en kompis som jag träffade i veckan testade positivt för Corona igår bokade även jag en tid för test. Nu inväntar jag svar. Hoppas på negativt svar så att vi kan hitta på lite saker under höstlovet, men just nu utgår jag från att det kommer bli positivt då jag känner av halsen väldigt mycket, vilket jag inte brukar annars när jag är sjuk.

Vid testcentralen i väntan på min tur

Det blir alltså inget halloween-firande för oss men lite halloween-känsla har vi ändå lyckats få till. Barnen har nämligen fått dille på att snodda så kallade loom bands och några armband och halsband fick gå i halloween-färger.

Vilmer tycker att det är så skönt att få pilla med sina armband i skolan. Han säger själv att det gör att han kan fokusera bättre på lektionerna. Jag blir så rörd när jag hör hur barnen hittar sina egna strategier för att underlätta skoldagarna. Fantastiskt!

5000 snoddar
De viktiga S:en för att fästa banden

I längsta laget
Vilmer har även tagit hem lite halloweenpyssel från syslöjden

Till middag lagade jag en köttfärssås som jag blev tipsad om av en vän. Grabbarna brukar inte gilla köttfärssås baserad på tomatsås, men denna är baserad på grädde och crème fraiche med basilika och tomat. Hos Vilmer gick det hem, men Oscar åt bara några tuggor. Jag tror att misstaget jag gjorde var att kalla det för “köttfärssås”. Oscar utgick då från att det skulle smaka som tidigare och hade nog den inställningen när han åt. Det gäller att välja sina ord rätt om man vill att barnen ska äta ordentligt. Det har jag lärt mig genom åren!

Barnvänlig köttfärssås?

Nu ska vi fortsätta vår “kreativa karantän” och gör några fler armband och kanske till och med några halsband. Jag har även hunnit upptäcka att snoddarna tål tvätt i maskinen, vilket passar bra nu när vi behöver vara extra renliga.

Jag vill passa på att önska er alla en skräckinjagande halloween!!

 

Låt Super-Charlie inspirera ditt barn!

Inspiration för både barn och vuxna

Den elfte boken i serien om Super-Charlie

Den här veckan fick vi hem ett signerat exemplar av Camilla Läckbergs nyaste barnbok i serien om Super-Charlie: Super-Charlie och rymdvalpen. Barnen blev självklart tokglada, men gladast blev nog jag då jag är ett stort fan av Camilla Läckberg. Då menar jag inte bara av hennes böcker utan även av henne som människa. Jag har nog sett varenda intervju av henne och jag blir lika inspirerad varje gång. Hon är en fantastisk förebild med sunda värderingar och ett driv som lätt smittar av sig.

För mig är det självklart att Läckbergs barnboksserie ska stå i vår bokhylla då jag vill att mina barn ska få möjligheten att inspireras och dra lärdom av det som Läckberg (enligt mig) förmedlar; nämligen att det bor en liten superhjälte i oss alla, och även i det lilla barnet bor en kompetens som vi måste våga lyfta, uppmuntra och erkänna. Jag tror genuint på att barn kan stärkas i sin utveckling om vi vuxna vågar låta dem vara små superhjältar ibland och låta deras förmågor stå i centrum. Vi måste våga byta roller ibland. Tänk på vad barnet kan lära dig och vad du kan dra för lärdom av ditt barn. Låt barnet visa och bara följ. Prova och se vad som händer!

Jag rekommenderar verkligen bokserien Super-Charlie till både barn och vuxna. Läckberg åskådliggör barnets kompetens på ett helt bedårande sätt och det lockar, i alla fall mig, till att våga prova nya saker där jag kanske inte alltid känner mig helt bekväm, men där mina barn kan få blomma ut och använda sina ”superkrafter”.

Super-Charlie och rymdvalpen är den elfte fristående boken om Super-Charlie. När Charlies familj adopterar en hundvalp upptäcker Charlie att den lilla valpen inte är som andra valpar och han inser snabbt att han har ett uppdrag att utföra. Till sin hjälp tar han lillasyster Polly och självklart sina superkrafter – som lämpligen kommer väl till pass.

Baksidan

Förutom en underbar och inspirerande historia får barnen njuta av Therese Vildefalls lockande illustrationer.

Vackra och livfulla illustrationer

 

Här kan du beställa ditt exemplar av Super-Charlie och rymdvalpen. Hela 10 % av intäkterna går till Barncancerfonden. Eftersom jag själv drabbades av en cancertumör i vänster öga när jag var 11 månader gammal blir jag extra glad av detta initiativ. Boken är märkt att passa barn mellan 3-6 år, men jag skulle säga att den för de flesta fungerar längre upp i åldrarna än så!

Kylan är här och “tortyrstunden” – med risk för att låta överdrivet dramatisk – är tillbaka

Kylan är här och “tortyrstunden” – med risk för att låta överdrivet dramatisk – är tillbaka

God kväll!

Den här morgonen var ovanligt tung att ta sig igenom. Det tror jag definitivt att fler än jag tyckte. Termometern visade minusgrader och jag kände mig tacksam över att jag hade varit förutseende och tagit upp alla vinterkläder från källaren redan någon vecka tidigare. Jag behövde också tänka på att komma iväg några minuter tidigare för att hinna skrapa bilen. Detta elände som präglar den svenska vintern. Med kallfrusna fingrar står man där och skrapar sin genomfrusna bil när man i sin dumdristighet har prioriterat bort sig själv och missat att ta på sig sina egna vantar mitt i allt tjat på barnen att klä sig varmt. Något som är väldigt impopulärt här hemma hos oss är att ta på sig vinterkläder. Helst skulle grabbarna vilja gå i shorts och t-shirt året om.

En viss tid varje morgon går alltså åt till tjat om just detta och jag är glad om jag åtminstone kommer ihåg att ta på mig min egen jacka. Jag vill inte låta allt för bitter. Jag märker faktiskt att det blir lite mindre tjat för varje år som går och det som tidigare tog en timme tar nu åtminstone bara en sisådär fem-tio minuter.

Tillbaka till skrapandet. Är det bara jag som känner en otroligt deprimerande känsla just när man står där och skrapar? Man har högst troligen haft en stressig morgon med pulspåslag, klockan närmar sig åtta (skolstart) och själv har man en hel arbetsdag framför sig och ja, ytterligare en “arbetsdag” när man kommer hem och ska fixa middag, disk och all annan markservice. Just den där stunden när man står där och skrapar. Den är riktigt grotesk. Håller ni inte med? Kalla fingrar, värkande armar och klockan som närmar sig skolstart. Jag får kalla kårar bara av att tänka på det.

Men, tack och lov lättar känslan ganska snabbt när man väl lämnat barnen på skolan och startat arbetsdagen. Kroppen har hunnit värmas upp igen och en kopp kaffe eller te har troligtvis intagits och helt plötsligt känns det lite mysigt med krispiga löv och eftermiddagens mörker som ger en rätten att tidigt på kvällen krypa upp under en filt och mysa framför Tv:n med barnen. Men just det där stunden av att skrapa bil på morgonen. Någon annan som skulle kunna gå så långt som att kalla detta för “tortyrstunden”? Eller kanske har du en helt annan tortyrstund på dygnet. Berätta gärna i en kommentar.

För övrigt har det inte hänt något nytt. Skola och jobb tar den största delen av tiden och grabbarna fortsätter gå på sin innebandy.

På jobbet har det varit intensiva dagar med betygsättning, planering av nya kursstarter och även två dagar på hotell för utvecklingsarbete. Det senare tog visserligen mycket tid i anspråk, men gav så otroligt mycket energi tillbaka då vi blev bortskämda med fina luncher och fikapauser tillsammans. Sådan avslappnad och högtidlig samvaro med kollegorna har man ju verkligen törstat efter sedan Corona-tiden.

Den här veckan är det nya kursstarter som gäller och till helgen blir det högtidligt igen då jag är bjuden till en barndomsväns dop för sina fina tvillingar.

Nu önskar jag god natt och skickar några extra varma kramar så här i kylan!

Oktober är här – årets mysigaste månad

Då var oktober här i all sin prakt. Färgernas månad. Det är så vackert med höstfärgerna tycker jag. De ger en så mysig känsla inombords. För mig innebär nämligen oktober väldigt mycket mys. Man plockar fram doftljusen och tänder upp mysbelysningen. När man efter en lång arbetsdag tänder doftljusen och sätter sig med en varm filt omkring sig i soffan känns livet rätt bra. Håller ni inte med?

I år passade det extra bra att jag och min väninna gjorde en shoppingrunda sista helgen i september. Då köpte jag ett helt underbart doftljus i favoritfärgen pastellila. Jag blev sugen på att köpa på mig fler, men jag hejdade mig och tänkte att jag ju måste använda upp de jag har först.

Har det hänt något nytt sedan senaste inlägget? Nej, inte något särskilt mer än att jag har bestämt mig för att börja motionssimma tillsammans med en vän. Hon frågade om jag ville följa med henne och simma förra helgen och jag tackade ja eftersom jag inte hade något annat för mig då och barnen var hos sin pappa. Jag fick mersmak och skaffade mig ett egen kort som räcker terminen ut och lite till. Tanken är att vi ska åka och simma åtminstone varannan helg.

Jobbmässigt känner jag mig väldigt stolt då jag testade att mer aktivt börja arbeta enligt en metodik jag verkligen tror på, men då krävs det att man jobbar mer en-till-en. Det kräver tid, men jag tänker att man i gengäld får tillbaka tiden i form av bättre resultat och snabbare utveckling.  Detta kommer jag definitivt hålla fast vid och finjustera så småningom. Jag kommer dock inte att gå in på detaljer här då det är väldigt yrkesspecifikt för läraryrket, men om någon är intresserad av att veta mer kan man alltid höra av sig.

 

Hur har oktober börjat för er?

 

/ Carolin

 

 

 

Till startsidan