Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Mindful eating

Stanna upp när du ändå inte kan göra annat

Jag är en sådan person som oftast vill vara effektiv när jag är vaken. Jag vill inte slösa på tiden genom att bara sitta och ingenting göra. Samtidigt vet jag att stunder av pauser och återhämtning är helt avgörande för vårt mående och att det liksom inte är något man kan eller bör välja bort. Det är en av anledningarna till att jag gör min yin yoga en gång i veckan och även går på massage regelbundet samt använder min massagekudde 30 minuter varannan kväll.

Mindful eating

En annan sak jag börjat med är det som kallas “mindful eating”. Det betyder att man äter med medveten närvaro. Du fokuserar helt och hållet på maten och ätandet. Du äter långsamt och lägger märke till smak, lukt och hur det känns genom hela måltiden. Du försöker helt och hållet fokusera på din måltidsstund just där och då och du försöker att inte låta tankarna fara iväg på annat.

Jag vet att det kan vara näst intill omöjligt att få till detta mitt i veckorna men varför inte börja ge dig själv dessa stunder på helgerna? Om du vet med dig att du har svårt att planera in stunder av återhämtning är ju helgmåltiderna ypperliga tillfällen. Du kan ju ändå inte hoppa över dem, eller hur?

Tända ljus bidrar till ökat lugn vid måltiden

Förutom att denna stund ger dig en stund av avkoppling och återhämtning kommer den också hjälpa din matsmältning. Det är nämligen så att ju mer fokuserade vi är på maten och ätandet i sig desto mer effektivt fungerar matsmältningen. Det motsatta sker när vi stressäter och tänker på allt annat än maten och ätandet. Då gör stressen i kroppen att matsmältningen skyndas på eftersom kroppen gör sig redo för helt andra uppgifter.

Mindful eating gynnar alltså både kropp och själ och varför inte passa på att ta hand om dig när du ändå inte kan göra så mycket annat egentligen.

Dagens måltid i lugnets tecken

 

 

När jag tänker skapar jag

Bra vibrationer

Det är inte en slump att så många kända textstycken kan härröras till de mer abstrakta termerna för lust och välmående så som “Bra vibrationer” av Kicki Danielsson eller “Vem tänder stjärnorna” av Eva Dahlgren.

Kay Pollak skriver i sin bok Att välja glädje (2007) att varenda cell i vår kropp vibrerar av energier och att alla våra tankar och känslor påverkar dessa vibrationer i mycket hög grad. Faktum är att vi har flera hundra miljarder vibrerande celler i våra kroppar. Alla påverkade av våra tankar, känslor och förhållningssätt. 

Livet är inte rättvist. Livet blir vad man gör det till. Yttre faktorer kan försvåra och göra att man måste vara starkare än andra för att må bra och trivas, men faktum är att vi alla har ett val. 

För mig har det faktiskt alltid varit självklart att jag själv måste ta ansvar för min egen lycka. Dock är jag en av dem som haft många yttre käpphästar. Redan som 11 månaders bebis drabbades jag av en cancertumör, en elakartad sådan, som gjorde att mitt vänstra öga fick avlägsnas och ersättas av en protes. Och sedan avlöstes problemen ett efter ett som jag har gestaltat tidigare i boken. Det är inte så att man förväntar sig av den beskrivna lilla flickan i boken att tänka positivt och fortsätta kämpa, eller hur?. Men trots alla käpphästar och vidriga erfarenheter fortsatte hon faktiskt framåt och försökte se det ljusa i tillvaron. Hon var otroligt medveten redan som liten tjej. Och på ett sätt tror jag att käpphästarna faktiskt bidrog till att jag utvecklade denna medvetenhet. Medvetenheten om att valet är mitt

När jag tänker skapar jag

När jag läser Pollaks bok så känns det han skriver, på ett sätt, väldigt självklart. På ett annat sätt känns det nästan skrattretande med vetenskapen om att den även läses av människor som fått ta emot oräknebart många tunga kriser i livet och som man snarare kan tycka att det är ett mirakel att de ens står på sina ben. Samtidigt vet vi att offerkoftan och “tyck synd om mig”-mentaliteten inte leder någonstans och snarare stjälper mer än hjälper. Av den anledningen tror jag att bokens budskap går att applicera väl både på den som levt ett smärtfritt liv som på den som fått gå igenom hinder efter hinder. 

Förhållningssättet som boken förmedlar gynnar faktiskt alla människor på så vis att oavsett vilka hinder vi har framför oss så kan vi faktiskt välja hur vi ska förhålla oss till dem. Bara vetskapen om detta gör allt lite lättare, eller hur? Och om vi ska tro forskningen kommer just detta förhållningssätt ge positiva ringar på vattnet och i mångt och mycket bidra till en ljusare framtid. När vi tror och tänker så skapar vi, som Pollak framhåller och han ger rådet att faktiskt upprepa för oss själva då och då att “När jag tänker så skapar jag”. Och det är ju faktiskt så. Mina tankar skapar vibrationer på cellnivå i hela kroppen. Den kraften kan faktiskt ingen ta ifrån mig, inte ens en seglivad käpphäst.

Men vi kommer nog aldrig ifrån att livet är orättvist. Det gör vi inte. Men vi kan välja hur vi förhåller oss till den kunskapen.

Synaps i hjärnan

Svartkummin – ett riktigt superfood

En påse svartkummin.

Jag kan säga att efter att jag hade läst på om dess hälsofördelar bestämde jag mig för att alltid ha en påse hemma. Den omnämns ju trots allt både i Koranen och Bibeln som mycket hälsofrämjande. Hur många fröer har sådan status?

Svartkummin har alltså under tusentals år varit känd för sin förmåga att gynna människors hälsa på olika sätt.

För det första innehåller den väldigt mycket antioxidanter. Antioxidanter är ämnen som framförallt finns i frukt och grönsaker och som vi behöver för att våra celler ska må bra och inte drabbas av för mycket oxidativ stress (nedbrytning).

För det andra är den aptithämmande, framförallt när det gäller minskat sötsug. Dessutom har det visat sig att den boostar fettförbränningen om vi tar en tesked i samband med måltiderna.

Som grädde på moset har den också visat sig hjälpa till att balansera blodsockernivåerna, även hos diabetiker.

Även lindring av magproblem och hudåkommor så som psoriasis har också lyfts fram som en superegenskap hos detta lilla frö.

Jag hoppas du fick med dig något matnyttigt av detta inlägg eller kanske har du redan upptäckt hälsofördelarna med svartkummin? Skriv då en kommentar och låt oss andra få veta. Sharing is caring.

Kan intas som hela frön eller som en olja, så kallad Black seed oil.

 

 

Lite mer flow i livet – hur hittar vi det?

Lite mer flow i livet – hur hittar vi det?

Motstånd

Vissa morgnar vaknar man liksom med ett motstånd redan från start. Man vet att man har sjuhelsikes många saker att göra. Saker som känns utmanande fastän man gjort dem tusen gånger tidigare.

Många gånger har jag undrat varför det är så. Varifrån detta motstånd kommer? Vissa perioder innebär mer känslor av motstånd än andra och just nu är jag verkligen inne i en sådan period och mina, tack och lov ganska vanligt förekommande, perioder av flyt och en mer lättsam känsla känns långt bort.

Igår var en sådan dag då jag visste vet hur jag skulle få tiden att räcka till då ett veterinärbesök skulle hinnas med mellan två möten. Med extremt tajt tidsmarginal. Kanske var det därför inte så konstigt att motståndet kändes intensivt igår. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera över hur man kan krossa motståndet och få in mer flyt även sådana dagar?

För drygt ett år sedan testade jag yoga för första gången och jag minns att det gav en lättsammare känsla i både kropp och själ. En känsla som inte bara satt i under själva yogapassen utan också flera dagar efteråt.

Utifrån denna erfarenhet har jag bestämt mig för att återgå till yogan och hoppas på att den ska ge lite mer flow i livet genom att lösa upp dessa känslor av motstånd i kroppen.

Den yoga som jag kommer utöva kallas yinyoga och här kan du läsa mer om den.

Helgbestyr och hälsa

Känns så skönt så här på söndagskvällen när man känner att man fått massa bestyr gjorda. Sådant som man inte hinner mitt i veckan.

Igår samlade jag ihop grejer till insamling och återvinning. Det av lite högre värde packade jag ned i en sellpypåse. Så smidigt. Man packar, bokar tid för upphämtning och ställer påsen utanför dörren vid utsatt tid. Och försäljningen sköts helt av Sellpy.

Idag hade Vilmer tid hos optikern så vi passade också på att köpa höstskor när vi ändå var iväg.

Nu blir det myskväll, Pokemonfilm och mat. Bra avslut på helgen.

Kan tänka mig att vissa är lagom nyfikna på hur det har gått med min kroniska migrän och den trötthet som följde av medicinerna.

Jag slutade med Propranolol och fick en mildare blodtrycksmedicin som heter Candesartan. Den hjälpte inte helt på egen hand men med hjälp av CBD-olja fungerar den bra och jag blir inte lika trött av den. Målet är att helt kunna sluta med syntetiska läkemedel men jag är inte riktigt där ännu. Är glad att jag kan stå på en så pass låg dos.

Sedan har jag infört obligatoriskt umgänge med denna kompis varje kväll och den gör underverk för nacke och rygg.

Flowpillow

 

Ta hand om er tills vi hörs igen

Kommunikation på ett bättre sätt

Assertiv kommunikation gynnar alla parter

Något som ofta rekommenderas av professionella kommunikatörer, debattörer och medlare är att använda sig av det assertiva kommunikationssättet för att uttrycka sin vilja, åsikt eller ståndpunkt i en fråga.

Ordets makt

Vad utmärker då det assertiva kommunikationssättet? Här följer de mest utmärkande dragen:

– Det innebär att man står upp för sina åsikter, utan att trampa på den andre.

– Man är tydlig och rak utan att köra över den andre.

– Målet är bibehållen respekt för båda parter.

Hur uppnår man detta?

Jag vill påstå att ett aktivt lyssnande och att använda sig av jagbudskap är effektiva metoder för att uppnå detta.

För att ta reda på mer om ämnet har jag läst en bok om just kommunikation skriven av Björn Nilsson och Anna-Karin Waldemarsson med titeln Kommunikation – Samspel mellan människor. I boken nämns flera olika förhållningssätt som går i linje med det assertiva kommunikationssättet. Nedan förklarar jag kortfattat vad de olika metoderna innebär:

Ett aktivt lyssnande innebär att vi ställer frågor när vi inte har förstått, men också då vi tror oss ha begripit för att försäkra oss om att vi har tolkat budskapet rätt. Vidare skriver de att “Det utgör ett slags kvitto eller bekräftelse för sändaren på att budskapet gått hem och visar på att vi strävar efter förståelse och klarhet. Det aktiva lyssnandet speglar sig också i den icke-verbala kommunikationen med hummanden, nickningar, ögonkontakt och kroppshållning.” (Nilsson & Waldemarsson, 2007:90).

Författarna (2007:91) rekommenderar också att man som lyssnare ska försöka skapa en mental karta över vad som sägs. Kartan ska innehålla:

– En röd tråd (de olika temana)

– Oklarheter

– Områden att gå in på senare

Jagbudskap syftar till att undvika oklarheter och anklagelser. Författarna rekommenderar att vi börjar  våra meningar med “jag” för att tydliggöra att det handlar om vår egen tolkning och uppfattning av saker och ting. De skriver vidare att “Vi sätter ord på vad vi vill och önskar oss, istället för att bara tänka på detta (människor är inte tankeläsare).” (Nilsson & Abrahamsson, 2007:94).

Här har jag punktat ned några tips utifrån Nilsson & Abrahamssons beskrivning av jagbudskapets innebörd:

– Anklaga inte. Ställ frågor av typen “Hur?” och “Vad?”

– Var övertydlig. Ta inte för givet att den andre förstår

– Uttryck känslor och berätta om dina upplevelser utan att anklaga och döma

– Tänk på att människor sällan ändrar sin ståndpunkt genom tvång, oavsett om de vet att den andre har rätt. Anklagelser skapar helt enkelt motstånd.

Referens:

Nilsson, Björn & Waldemarsson, Anna-Karin (2007) Kommunikation – Samspel mellan människor. Studentlitteratur.

Gör den smarta telefonen oss dumma?

Gör den smarta telefonen oss dumma?


 

I dagens Sverige har nästan varenda människa en egen smartphone, eller smarttelefon. Vi har den bredvid oss när vi sover eller i knät då vi sitter i soffan. Allt för att vara tillgängliga och redo för att ta emot meddelanden, uppdateringar och notiser.

Visst, det kan vara jättebra att kunna ta fram viktig information direkt när vi behöver den, till exempel om vi behöver veta vilken tid bussen går eller vilket telefonnummer vårdcentralen har. Det är ju också jättebra att direkt kunna meddela familj, släkt och vänner om man till exempel blir försenad eller behöver hjälp med något. Här är det inte fråga om snigelpost, utan på mindre än en sekund kan vi med hjälp av den smarta telefonen meddela oss. Vi sparar alltså enormt mycket tid tack vare dessa små apparater som glatt gör jobbet åt oss.

Men vad händer när de smarta telefonerna tar över och fängslar våra hjärnors uppmärksamhet? Hur mycket tid och kraft vinner vi egentligen på att hela tiden vara uppkopplade och redo att direkt ta del av nästkommande meddelande/uppdatering/notis? Hur mycket av vår uppmärksamhet stjäl egentligen den smarta telefonen då vi i själva verket borde vara fokuserade på något helt annat, exempelvis med att skriva en sådan här text? Vi kommer inte ifrån det. Uppmärksamheten blir hela tiden delad. Delar av den går oavkortat till vår smarta telefon.

Så, hur mycket tid och energi sparar vi egentligen? Jag vet inte. Det är säkert olika från person till person hur stor förmåga vi har att ”koppla bort” vår uppmärksamhet från den smarta telefonen och istället hålla fokus på den ”verkliga” uppgiften. Frågan är om våra barn och ungdomar är rustade att kunna hantera detta? Att ständigt vara tillgängliga och att ständigt kunna se vad kompisarna gör på sociala medier? Nej, jag tror inte det. Jag tror inte ens att många av oss vuxna kan hantera det.

Som konklusion vill jag säga att oavsett vad vi själva tycker om den snabba teknikutvecklingen måste vi inse att i takt med att teknik och samhälle förändras måste vi rusta oss för att kunna hantera nya problem och konsekvenser som uppstår på grund av densamma. Börjar det inte bli dags att införa ett nytt skolämne i hur man hanterar den smarta telefonen? Jag vet inte. Men säkert är att vi behöver göra något.

 

 

Det finns alltid en väg för den som vill (och letar)

Det finns alltid en väg för den som vill (och letar)

Några av er kanske har läst mina tidigare inlägg om den frustration jag känt över att inte kunna få bukt med min kroniska migrän utan att drabbas av medicinbiverkningar som gjort mig utmattad och kroniskt trött.

I brist på bakgrundsinformation i de senaste inläggen – mest skrivna i ren frustration – kände jag att jag ville ta bort dem och ersätta dem med detta längre inlägg som kommer förklara mer ingående vad som egentligen hände i början av våren 2022.

Det började med att jag under januari/februari märkte att min tidigare så kallade episodiska migrän började ändra skepnad. Det kändes som om migränen kom mer och mer frekvent. Tillslut dök migränen upp så ofta att det blev handikappande. På så sätt att det blev svårt att få tiden att räcka till när så stor del av min tid gick åt till att sova bort migränen. Och oftast hjälpte inte ens sömnen. Den tidigare medicin som jag fått utskriven vid tecken på anfall räckte inte på långa vägar. Jag kände nu att det inte fanns någon annan utväg än att kontakta vården och jag hade också tidigare fått rådet att kontakta vården igen om migränen skulle komma att ändra karaktär. Det hade den ju gjort, minst sagt.

Jag kontaktade alltså vårdcentralen och som vanligt brukar det kunna ta ett par veckor innan man får återkoppling kring passande behandling. Efter att jag fått komma på ett besök där vi framförallt pratade om migränen och där jag också fick en enkel undersökning gjord skrev läkaren ut en profylaktisk medicin, i form av en betablockerare. Denna skulle jag ta varje dag framöver. Och den hjälpte. Den hjälpte riktigt bra mot själva migränen. Vad den däremot gav för biverkningar var något som ingen inom vården hade förvarnat mig om, trots att de vet att jag tidigare har haft besvär med just det som de är detta läkemedels vanligaste biverkningar, exempelvis depression och ångest.

Jag började känna att livet kändes oerhört mörkt. Jag blev depressiv på ett helt annat sätt än vad jag överhuvudtaget kände igen. Under en tidigare depression för ett par år år sedan så fanns ändå ljuset där någonstans och glimmade, men nu fanns det ingenting. Jag kontaktade återigen vården för att rådfråga kring om jag verkligen skulle fortsätta med den här medicinen. Det tyckte dem. Däremot tyckte de att jag också skulle börja med en högre dos SSRI för att motverka biverkningarna av betablockeraren. Jag gjorde som vården hade sagt och jag började ta en hög dos SSRI.

Jag märkte skillnad ganska snabbt. Jag började se ljusare på tillvaron igen och de depressiva tankarna försvann och eftersom det annalkandes semester kände jag mig ganska ok med att vara lite trött så här de sista veckorna på jobbet. Semestern kom och då fanns det egentligen inga problem eftersom jag kunde vila mellan varven, men jag började ändå känna av att jag var väldigt trött. Jag kunde sova långt in på dagarna, när barnen var hos sin pappa, utan problem. Men jag tänkte att det kanske var semestersymtom, att kroppen helt enkelt ville ta igen sig från årets arbete.

I augusti började jag arbeta igen. Det var då jag märkte att orken inte räckte till, trots att migränen nu höll sig i schack så var kropp och hjärna så trött att jag ändå till största del la mig för att sova så fort möjlighet gavs. Jag gjorde bara de absolut mest nödvändiga sakerna, sedan var det sängen som gällde. Där stod jag tills en dag då jag faktiskt inte alls tog mig upp ur sängen alls. Då ringde jag till vården men också till en bekant som jag vet är kunnig inom området kropp och hälsa. Jag tänkte att jag nu behövde hålla alla dörrar öppna. Jag visste att det inte alls fanns någon säkerhet i att vården skulle kunna hjälpa mig på egen hand. Jag höll dörrarna öppna och vad som hände sedan kommer jag berätta i ett senare inlägg. Men jag kan säga att det nu börjar gå framåt, peppar peppar ta i trä.

Simma lugnt tills vi hörs igen kära läsare.

Valspurt i direktdemokratins tecken

Valet 2022

Som ni kanske har märkt har jag varit relativt dålig på att uppdatera bloggen på sistone. Det är nämligen så att jag, förutom avslut av semester och återgång till jobbet, till stor del av tiden har engagerat mig inom politiken, närmare bestämt inom ett parti som vill införa direktdemokrati i Sverige. Det handlar om att få in folkets röst i riksdagen, till en början endast som en del av rösterna i riksdagen men i förlängningen som den avgörande faktorn av olika beslut i densamma.

Demokrati på riktigt 

Jag, liksom många med mig, känner att allt för många beslut på sistone har tagits utan hänsyn till vad majoriteten av vad folket tycker och med den lama förklaringen att vi, folket, är för oinsatta i de politiska sakfrågorna för att förstå vårt eget bästa. Men om vi tittar på den samhällsutveckling som vi ser nu så kan man gott och väl fråga sig om det verkligen är kompetenta och sakkunniga riksdagsledamöter som tagit besluten de senaste åren? Frågan är om folket verkligen är så “okunnigt” som etablissemanget vill få oss att tro och frågan är om samhällsutvecklingen verkligen kan byta riktning genom att fortsätta i våra gamla fotspår. Jag tror inte det.

Ett kompetent folk

Man säger att med makt följer ansvar. Om folket delegeras mer makt så tror jag att den nyvunna känslan av att vara betrodd och sedd som en kompetent individ skulle få oss att sätta oss in i större sakfrågor på ett helt annat sätt än nu. Och jag tror också att var och en av oss faktiskt känner sig själv tillräckligt väl för att veta när man har tillräckligt med mark under fötterna för att rösta i olika sakfrågor eller inte.

Folket måste myndighetsförklaras igen, inte bara i den skendemokrati som har sitt klimax vart fjärde år. Det räcker inte. Och den som inte ser det bör titta noggrannare.

Samordning 

De senaste dagarna har vi partikamrater här i Linköping åkt skytteltrafik mellan våra förtidslokaler för att få ut valsedlar. I mellan varven har vi dessutom delat ut foldrar och “p-böter” och fortsatt samordna vårt arbete på olika sätt.

Rösta på Knapptryckarna om du vill få din röst hörd i riksdagen.

 

 

Carolin

Två-siffrigt, ett decennium, 10 år

Den 19 juli fyllde grabbarna två-siffrigt, hela 10 år, och som vanligt undrar jag vart tiden tog vägen? 10 år har gått sedan två små änglalika gossar äntrade världen. Ett decennium. Det är stort.

Kalaset firades på Yoump med massor av vänner. Det blev både mat i form av pizza, och två omgångar fika, först kladdkaka och därefter kanelbullar.  Fyller man två-siffrigt så gör man och då ska det inte snålas.

Förutom mat och fika blev det förstås massa hopp och aldrig tidigare har jag sett lika många svettiga barn samtidigt. Det var en bra idé att packa ned våtservetter märkte jag och de användes flitigt 🙂

Grattis mina älskade pojkar. Ni är det finaste jag har.