Att finnas där när “det gör ont”
Hej!
Det var ett tag sedan vi hördes, vänner.
Livet är ganska mycket pust och stön just nu. Januari har präglats av sjukdomar. Det ena har avlöst det andra och barnens förkylningar har verkligen gått omlott. Om de åtminstone kunde bli sjuka samtidigt?
Oscar har mått så dåligt idag av hög feber, nästäppa och halsont så först nu har han lyckats slappna av och somna. Med Alvedon och nässpray ska väl tilläggas..Han har gråtit flera gånger för att det “gjort så ont” som han uttryckte det. Det var länge sedan jag såg honom så här däckad av sjukdom.
Det är väl märkligt att det dåliga samvetet för att vara borta från jobbet ändå pockar på, men det blir ju lätt så när man är ensam om att ta det mesta av vabben. Det känns som om andras barn aldrig är sjuka men jag vet ju att det inte är så utan att det vanliga är att man är två som delar på vabben eller att mor- och farföräldrar rycker in. Så nu ska jag be mitt dåliga samvete att täppa igen sitt fula tryne och tänka att mina juveler är värda en vuxen som är fullt närvarande när “det gör ont” ❤️
Hoppas ni klarar er igenom januarimånaden lite smidigare än vi.