Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

När jag tänker skapar jag

Bra vibrationer

Det är inte en slump att så många kända textstycken kan härröras till de mer abstrakta termerna för lust och välmående så som “Bra vibrationer” av Kicki Danielsson eller “Vem tänder stjärnorna” av Eva Dahlgren.

Kay Pollak skriver i sin bok Att välja glädje (2007) att varenda cell i vår kropp vibrerar av energier och att alla våra tankar och känslor påverkar dessa vibrationer i mycket hög grad. Faktum är att vi har flera hundra miljarder vibrerande celler i våra kroppar. Alla påverkade av våra tankar, känslor och förhållningssätt. 

Livet är inte rättvist. Livet blir vad man gör det till. Yttre faktorer kan försvåra och göra att man måste vara starkare än andra för att må bra och trivas, men faktum är att vi alla har ett val. 

För mig har det faktiskt alltid varit självklart att jag själv måste ta ansvar för min egen lycka. Dock är jag en av dem som haft många yttre käpphästar. Redan som 11 månaders bebis drabbades jag av en cancertumör, en elakartad sådan, som gjorde att mitt vänstra öga fick avlägsnas och ersättas av en protes. Och sedan avlöstes problemen ett efter ett som jag har gestaltat tidigare i boken. Det är inte så att man förväntar sig av den beskrivna lilla flickan i boken att tänka positivt och fortsätta kämpa, eller hur?. Men trots alla käpphästar och vidriga erfarenheter fortsatte hon faktiskt framåt och försökte se det ljusa i tillvaron. Hon var otroligt medveten redan som liten tjej. Och på ett sätt tror jag att käpphästarna faktiskt bidrog till att jag utvecklade denna medvetenhet. Medvetenheten om att valet är mitt

När jag tänker skapar jag

När jag läser Pollaks bok så känns det han skriver, på ett sätt, väldigt självklart. På ett annat sätt känns det nästan skrattretande med vetenskapen om att den även läses av människor som fått ta emot oräknebart många tunga kriser i livet och som man snarare kan tycka att det är ett mirakel att de ens står på sina ben. Samtidigt vet vi att offerkoftan och “tyck synd om mig”-mentaliteten inte leder någonstans och snarare stjälper mer än hjälper. Av den anledningen tror jag att bokens budskap går att applicera väl både på den som levt ett smärtfritt liv som på den som fått gå igenom hinder efter hinder. 

Förhållningssättet som boken förmedlar gynnar faktiskt alla människor på så vis att oavsett vilka hinder vi har framför oss så kan vi faktiskt välja hur vi ska förhålla oss till dem. Bara vetskapen om detta gör allt lite lättare, eller hur? Och om vi ska tro forskningen kommer just detta förhållningssätt ge positiva ringar på vattnet och i mångt och mycket bidra till en ljusare framtid. När vi tror och tänker så skapar vi, som Pollak framhåller och han ger rådet att faktiskt upprepa för oss själva då och då att “När jag tänker så skapar jag”. Och det är ju faktiskt så. Mina tankar skapar vibrationer på cellnivå i hela kroppen. Den kraften kan faktiskt ingen ta ifrån mig, inte ens en seglivad käpphäst.

Men vi kommer nog aldrig ifrån att livet är orättvist. Det gör vi inte. Men vi kan välja hur vi förhåller oss till den kunskapen.

Synaps i hjärnan

Lämna ett svar