Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Lite mer flow i livet – hur hittar vi det?

Lite mer flow i livet – hur hittar vi det?

Motstånd

Vissa morgnar vaknar man liksom med ett motstånd redan från start. Man vet att man har sjuhelsikes många saker att göra. Saker som känns utmanande fastän man gjort dem tusen gånger tidigare.

Många gånger har jag undrat varför det är så. Varifrån detta motstånd kommer? Vissa perioder innebär mer känslor av motstånd än andra och just nu är jag verkligen inne i en sådan period och mina, tack och lov ganska vanligt förekommande, perioder av flyt och en mer lättsam känsla känns långt bort.

Igår var en sådan dag då jag visste vet hur jag skulle få tiden att räcka till då ett veterinärbesök skulle hinnas med mellan två möten. Med extremt tajt tidsmarginal. Kanske var det därför inte så konstigt att motståndet kändes intensivt igår. Men jag kan ändå inte låta bli att fundera över hur man kan krossa motståndet och få in mer flyt även sådana dagar?

För drygt ett år sedan testade jag yoga för första gången och jag minns att det gav en lättsammare känsla i både kropp och själ. En känsla som inte bara satt i under själva yogapassen utan också flera dagar efteråt.

Utifrån denna erfarenhet har jag bestämt mig för att återgå till yogan och hoppas på att den ska ge lite mer flow i livet genom att lösa upp dessa känslor av motstånd i kroppen.

Den yoga som jag kommer utöva kallas yinyoga och här kan du läsa mer om den.

Förråd är alltid bra att ha för sina saker

När man har flera barn hemma så brukar man samla på sig massor av saker.

För barnen växer och då måste man köpa nya kläder eller så ärver de av varandra. Om de inte ärver av varandra så måste man ändå köpa mer och mer kläder ju mer dessa små barn växer. Sedan får vi inte glömma leksaker, cykel ja allt annat de behöver medans de växer. Tänk dig om man köper ett dockskåp till ett av barnen så vill de andra barnen har en likadan. Då plötsligt har man två dockskåp hemma samtidigt. Detta kan de ju då inte ärva av varandra eftersom båda vill ha likadana.

Så hur gör man då för att spara plats?

Man kan tex anlita förråd Stockholm så att man kan lägga in alla sina saker där som man för tillfället inte använder. När barnen växer ska man inte ge bort allt utan man ska vänta tills att man får barnbarn som kan ärva dessa leksaker och kläder. Det är inte kul kanske att köpa second hand saker men det är alltid kul att få en nallebjörn som farmor lekte med när hon var barn. Visste ni tex att alla kungens leksaker finns nu på ett museum.

De tömde kungens barndomsrum och säker anlitade någon som kunde hjälpa dem att flytta alla kungens leksaker. På detta sätt så kanske de både flyttade kungens leksaker och sedan förvarade dem i förråd på detta sätt som beskrivs ovan. Sedan när kungen blev trött och gammal har man lagt allt i ett museum som folk får gå och besöka i nutid.

Helgbestyr och hälsa

Känns så skönt så här på söndagskvällen när man känner att man fått massa bestyr gjorda. Sådant som man inte hinner mitt i veckan.

Igår samlade jag ihop grejer till insamling och återvinning. Det av lite högre värde packade jag ned i en sellpypåse. Så smidigt. Man packar, bokar tid för upphämtning och ställer påsen utanför dörren vid utsatt tid. Och försäljningen sköts helt av Sellpy.

Idag hade Vilmer tid hos optikern så vi passade också på att köpa höstskor när vi ändå var iväg.

Nu blir det myskväll, Pokemonfilm och mat. Bra avslut på helgen.

Kan tänka mig att vissa är lagom nyfikna på hur det har gått med min kroniska migrän och den trötthet som följde av medicinerna.

Jag slutade med Propranolol och fick en mildare blodtrycksmedicin som heter Candesartan. Den hjälpte inte helt på egen hand men med hjälp av CBD-olja fungerar den bra och jag blir inte lika trött av den. Målet är att helt kunna sluta med syntetiska läkemedel men jag är inte riktigt där ännu. Är glad att jag kan stå på en så pass låg dos.

Sedan har jag infört obligatoriskt umgänge med denna kompis varje kväll och den gör underverk för nacke och rygg.

Flowpillow

 

Ta hand om er tills vi hörs igen

Kommunikation på ett bättre sätt

Assertiv kommunikation gynnar alla parter

Något som ofta rekommenderas av professionella kommunikatörer, debattörer och medlare är att använda sig av det assertiva kommunikationssättet för att uttrycka sin vilja, åsikt eller ståndpunkt i en fråga.

Ordets makt

Vad utmärker då det assertiva kommunikationssättet? Här följer de mest utmärkande dragen:

– Det innebär att man står upp för sina åsikter, utan att trampa på den andre.

– Man är tydlig och rak utan att köra över den andre.

– Målet är bibehållen respekt för båda parter.

Hur uppnår man detta?

Jag vill påstå att ett aktivt lyssnande och att använda sig av jagbudskap är effektiva metoder för att uppnå detta.

För att ta reda på mer om ämnet har jag läst en bok om just kommunikation skriven av Björn Nilsson och Anna-Karin Waldemarsson med titeln Kommunikation – Samspel mellan människor. I boken nämns flera olika förhållningssätt som går i linje med det assertiva kommunikationssättet. Nedan förklarar jag kortfattat vad de olika metoderna innebär:

Ett aktivt lyssnande innebär att vi ställer frågor när vi inte har förstått, men också då vi tror oss ha begripit för att försäkra oss om att vi har tolkat budskapet rätt. Vidare skriver de att “Det utgör ett slags kvitto eller bekräftelse för sändaren på att budskapet gått hem och visar på att vi strävar efter förståelse och klarhet. Det aktiva lyssnandet speglar sig också i den icke-verbala kommunikationen med hummanden, nickningar, ögonkontakt och kroppshållning.” (Nilsson & Waldemarsson, 2007:90).

Författarna (2007:91) rekommenderar också att man som lyssnare ska försöka skapa en mental karta över vad som sägs. Kartan ska innehålla:

– En röd tråd (de olika temana)

– Oklarheter

– Områden att gå in på senare

Jagbudskap syftar till att undvika oklarheter och anklagelser. Författarna rekommenderar att vi börjar  våra meningar med “jag” för att tydliggöra att det handlar om vår egen tolkning och uppfattning av saker och ting. De skriver vidare att “Vi sätter ord på vad vi vill och önskar oss, istället för att bara tänka på detta (människor är inte tankeläsare).” (Nilsson & Abrahamsson, 2007:94).

Här har jag punktat ned några tips utifrån Nilsson & Abrahamssons beskrivning av jagbudskapets innebörd:

– Anklaga inte. Ställ frågor av typen “Hur?” och “Vad?”

– Var övertydlig. Ta inte för givet att den andre förstår

– Uttryck känslor och berätta om dina upplevelser utan att anklaga och döma

– Tänk på att människor sällan ändrar sin ståndpunkt genom tvång, oavsett om de vet att den andre har rätt. Anklagelser skapar helt enkelt motstånd.

Referens:

Nilsson, Björn & Waldemarsson, Anna-Karin (2007) Kommunikation – Samspel mellan människor. Studentlitteratur.

Gör den smarta telefonen oss dumma?

Gör den smarta telefonen oss dumma?


 

I dagens Sverige har nästan varenda människa en egen smartphone, eller smarttelefon. Vi har den bredvid oss när vi sover eller i knät då vi sitter i soffan. Allt för att vara tillgängliga och redo för att ta emot meddelanden, uppdateringar och notiser.

Visst, det kan vara jättebra att kunna ta fram viktig information direkt när vi behöver den, till exempel om vi behöver veta vilken tid bussen går eller vilket telefonnummer vårdcentralen har. Det är ju också jättebra att direkt kunna meddela familj, släkt och vänner om man till exempel blir försenad eller behöver hjälp med något. Här är det inte fråga om snigelpost, utan på mindre än en sekund kan vi med hjälp av den smarta telefonen meddela oss. Vi sparar alltså enormt mycket tid tack vare dessa små apparater som glatt gör jobbet åt oss.

Men vad händer när de smarta telefonerna tar över och fängslar våra hjärnors uppmärksamhet? Hur mycket tid och kraft vinner vi egentligen på att hela tiden vara uppkopplade och redo att direkt ta del av nästkommande meddelande/uppdatering/notis? Hur mycket av vår uppmärksamhet stjäl egentligen den smarta telefonen då vi i själva verket borde vara fokuserade på något helt annat, exempelvis med att skriva en sådan här text? Vi kommer inte ifrån det. Uppmärksamheten blir hela tiden delad. Delar av den går oavkortat till vår smarta telefon.

Så, hur mycket tid och energi sparar vi egentligen? Jag vet inte. Det är säkert olika från person till person hur stor förmåga vi har att ”koppla bort” vår uppmärksamhet från den smarta telefonen och istället hålla fokus på den ”verkliga” uppgiften. Frågan är om våra barn och ungdomar är rustade att kunna hantera detta? Att ständigt vara tillgängliga och att ständigt kunna se vad kompisarna gör på sociala medier? Nej, jag tror inte det. Jag tror inte ens att många av oss vuxna kan hantera det.

Som konklusion vill jag säga att oavsett vad vi själva tycker om den snabba teknikutvecklingen måste vi inse att i takt med att teknik och samhälle förändras måste vi rusta oss för att kunna hantera nya problem och konsekvenser som uppstår på grund av densamma. Börjar det inte bli dags att införa ett nytt skolämne i hur man hanterar den smarta telefonen? Jag vet inte. Men säkert är att vi behöver göra något.