Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

En helg av olycka – hjärnskakning på Kolmården och R.I.P Nala

En helg av olycka – hjärnskakning på Kolmården och  R.I.P Nala

Den här helgen skulle jag helst vilja radera ur tidslinjen. Vi hade planerat för en massa skoj. På fredagen Kolmården och på lördagen kalas på Yoump.

Vi börjar i kronologisk ordning. Fredagen startade med att barnen kom hit från sin pappa och vi förberedde oss för att åka till Kolmården efter lunch. Där skulle vi möta upp vänner som bjudit med oss på sina årskort. Ett specialerbjudande just den veckan.

Besöket startade bra. Karusellerna lockade mer än djuren och barnen ville direkt till Vikingaskeppet. Vi åkte tillsammans första åket (O och V hade inte åkt den innan och jag ville sitta bredvid första gången), men de älskade upplevelsen och fick mersmak. De åkte ett par gånger till och sedan tog vi en paus för glass och dricka. Jag gav som förslag att åka Delfinexpressen åtminstone en gång innan de skulle fortsätta åka skeppet. Förslaget dissades och snabbt sprang de tillbaka till skeppet. De åkte ett par gånger och allt var frid och fröjd. Det var drygt en halvtimme kvar tills vi skulle äta mat på tacorestaurangen och jag upplyste barnen om att de fick åka skeppet en sista gång innan vi skulle äta. Efter åket var barnen så exalterade att de sprang ut från karusellen och ville hinna snabbt till kön för att åka en gång till. Precis vid utgångspassagen såg jag hur Oscar försvann från min åsyn. Jag skyndade mig fram och såg hur en man hade fångat upp Oscar som illskrek. Jag närmade mig och såg hur blod forsade från hans panna och hur ett hål format sig varifrån blodet kom. Jag blev iskall i kroppen och brast själv ut i gråt. Mannen såg min reaktion och tog fram en servett ur sin ficka som han höll mot Oscars panna för att stoppa den värsta blödningen. Jag sprang fram mot närmaste servering och bad dem kalla på sjukvårdspersonal. Efter en stund anlände en sjukvårdare som stoppade den värsta blödningen och tejpade så gott det gick. Han trodde att Oscar hade fått en lätt hjärnskakning och vi var tvungna att åka till akuten direkt. Självaste parkchefen skjutsade oss till vår bil på parkeringen.

Det var högt söktryck på akuten och vi fick vänta ungefär två timmar. När vi väl kom in gick det snabbt. Det blev tre stygn och lugna lekar “på ordination”. Oscar var jätteduktig och lugn även om han fick rejält ont när läkaren la lokalbedövningen.

Vid 23-tiden var vi hemma igen och vi var utmattade av trötthet. V tyckte synd om sin bror och ville ligga bredvid honom i sängen en stund. Han klappade Oscar på huvudet och man verkligen såg att Vilmer genuint brydde sig och led med sin bror. Om jag minns rätt kom även Nala och anslöt till myset.

På lördagsmorgonen gick vi upp tidigt då barnen skulle ha kalas på Yoump. Typiskt då Oscar inte fick hoppa. Men vi bet ihop och tänkte att det skulle bli roligt ändå. Vi skulle ju trots allt vara i kalasrummet under den sista timmen. Vi åt frukost, duschade och klädde på oss. Ungefär en kvart innan vi skulle åka hörde vi flera enorma skrik och såg hur Nala hasade sig fram mot köket. Vi förstod att något var fel och observerade henne allihop. I köket föll hon platt på golvet intill köksbordet. Jag gick fram och kände på henne. Hon hyperventilerade och hela bakdelen kändes slapp. Jag testade att lyfta den men det kändes som att lyfta en blöt trasa. Hon var helt slapp i kroppen och gav ingen respons på att kvickna till. Vi förstod att det var allvarligt och ringde jourveterinären. Vi tog ett snabbt beslut att dela på oss. Eric åkte med Nala till veterinären medan vi åkte till kalaset. Där var ju gäster som väntade och barnen hade sett fram emot den här dagen så länge. Dessutom fick enbart en person komma in på kliniken på grund av corona. Jag fanns dock tillgänglig på telefonen hela tiden och talade med veterinären som berättade att Nala var i ett extremt dåligt tillstånd och att jag nu behövde besluta om hon skulle få somna in direkt eller läggas in på intensivvård. Jag frågade förstås hur stora chanserna till överlevnad var för henne och fick då till svar att chansen var mycket mycket liten men att chansen ändå fanns där. Jag svarade att jag ville ge henne en chans och se om hon skulle ge någon som helst respons. Under några timmar fick hon alltså intensivvård och vi bestämde att höras senare på eftermiddagen för att planera vidare.

Redan i bilen på vägen hem från kalaset ringde veterinären igen. Jag bad honom återkomma efter ca 10 minuter då jag inte ville att barnen skulle höra genom bilens högtalare. Med snabba hjärtslag körde jag den sista biten hem och efter att vi stigit in genom dörren dröjde det bara någon minut innan veterinären ringde igen. Jag stängde in mig i köket och var beredd på att få höra det värsta. Och så blev det. Han berättade att hennes tillstånd var oförändrat och att en natt med ytterligare intensivvård skulle innebära en minimal, eller i stort sett obefintlig chans till förbättring. Han var tydlig med att hans råd i detta läge var att låta henne somna in. Det fanns också en risk att hon led. Jag beslutade att det så måste bli och han erbjöd sig att ringa upp om ytterligare en timme för att jag skulle få en möjlighet att informera övriga familjen.

Barnen blev ledsna men förstod att det viktiga nu var att Nala skulle få somna in på ett så värdigt sätt som möjligt. Vi gick ut för att plocka blommor att ha med oss till henne. När vi hade plockat en liten bukett ringde veterinären och jag sa att vi ville komma upp direkt och ta farväl av henne.

Vi hade hoppats få vara vid hennes sida när hon tog sina sista andetag men på vägen ringde veterinären och berättade att Nala hade börjat andas väldigt tungt och att det mest humana vore att ge henne sprutan direkt. Jag var tydlig med att de skulle ge henne sprutan direkt men att vi ändå ville komma och ta farväl av henne genom att se henne och lägga blommorna vid hennes sida.

Det blev en mycket fin stund. De ledde in oss i ett rum där vi först fick sitta ned och samtala med veterinären i lugn och ro. Han förklarade att allt tydde på att det var en plötslig hjärnblödning hon hade fått. Efter samtalet skulle han gå och hämta henne.

Han öppnade dörren och kom in med henne inlindad i en rosa filt. Han la henne på bädden och vi klappade henne försiktigt. Barnen strödde blommorna runtomkring henne. Vi grät hejdlöst och höll om varandra och Nala. Jag försökte läsa texten om regnbågsbron för barnen men det gick inget vidare då jag hulkade och grät emellan vartenda ord. Efter en stund gick vi fram till henne en sista gång och tog farväl. Stunden var så fin och vi ville lämna rummet i ett ögonblick som kändes rätt. Jag spelade “Immortality” och därefter lämnade vi rummet. Fortfarande i chocktillstånd närmade vi oss bilen och vi frågade varandra frågor som inte gick att svara på.

Nu orkar jag inte skriva mer. Det gör ont.

Blandade bilder från helgen:

Vikingaskeppet

Drickpaus

Kalas på Yoump
Presentöppning

 

 

 

Farväl älskade Nala

Nala som kattunge

Sömn, träning och Vadstena

Sedan barnen åkt till sin pappa har jag använt dagarna till att ta igen mig med vila, sömn och träning. Troligen har jag sovit i snitt 12 h per dygn (minst) och fy sjutton vad det behövdes! Så skönt!

Jag har även tagit mig själv i kragen och kört två träningspass då jag ser alldeles för många kilon på vågen.  Det har blivit alldeles för mycket av det goda och nu behöver vi komma i fas igen. Samtidigt som jag tränat har jag haft boken “Ett sötare blod” av Ann Fernqvist i lurarna och det har ytterligare spätt på motivationen att få ordning på kroppen igen.

Igår tog vi en tur till Vadstena för att försöka göra något trevligt ihop på tu man hand, men det kändes som om vi båda mest längtade hem för att fortsätta ta igen oss med ljudböcker och vila. Men lite bilder finns det allt att bjuda på:

Idag har vi en mindre vilsam dag med städ, tvätt och handling inför en ny vecka med barnen. Eftersom de även har kalas på lördag så väntas paketinslagning och annat fix under eftermiddagen och kvällen. Men jag känner mig utvilad och redo för en mer intensiv period igen. Vi börjar med en tur till Kolmården imorgon med vänner som bjudit med oss på sina årskort (specialerbjudande just denna vecka).  En oväntad överraskning som vi tacksamt tar emot.

Nu ska jag skynda på här och åka och handla.

Vad har du för dig idag? Kommentera gärna.

 

Första semesterveckan: Pippi, Yoump och camping

Hej alla fina läsare!

Ber om ursäkt för frånvaro från bloggen men vår första semestervecka har varit extremt intensiv med aktiviteter från morgon till kväll.

Veckostarten inleddes med utomhusteatern “Pippi på de sju haven” i vackra Bergs slussar. Grabbarna satt som trollbundna och efteråt diskuterades flitigt huruvida Pippi och sjörövarna var riktiga eller inte. Ja, grabbarna fyller trots allt 9 år i skrivande stund och jag antar att de börjar genomskåda världen mer och mer 😉

 

På tisdagen åkte vi till Yoump för första gången och det blev en riktig hit. De bokstavligt talat “svävade” av lycka och vi bokade en extra timme. Man märker att de är riktiga akrobater och det känns helt rätt att vi även bokat kalas just på Yoump.

På torsdagen åkte vi äntligen till Västervik resort för camping i en mysig liten fjällstuga. Vi hade tänkt oss något bekvämare i år men när vi bokade var denna spartanska stuga det enda som fanns kvar och detta trots att vi bokade redan i april. Utan rinnande vatten och långt till närmaste toalett blev dock upplevelsen av att campa ännu starkare i år. Ingen glamping här inte 😉

Bjuder på härliga bilder från vistelsen:

Stugan
Stugbyn
Inspekterar stugan
Andra dagen inleds med en tur i trampbil. Bra träning för oss vuxna 😀
Barnen tyckte det var kul i backarna och Oscar höll stenkoll på när vi behövde bromsa 😀
Sedan begav vi oss till äventyrsbadet

Vacker miljö
Favoritkanan
Lite kvällshäng i stugan
Dag 3 blev en dag på stranden

Vilmer värmer sig i sin handduk
Vad finns det på botten? Spännande

Bredvid stranden syns äventyrsbadet

Chill på uteplatsen
Kvällshäng på lilla verandan
Påväg till lekplatsen

Kvällen avslutades med hamburgare på uteplatsen
Hungrig Oscar
Dag 4 (sista dagen) blev lugn med Pokemonjakt då det var stort event

 

Vi kom hem igårkväll och i skrivande stund har grabbarna anlänt till sin pappa, men som tur är kommer de tillbaka redan på fredag. På lördag vankas kalas och tills dess ska vi hitta födelsedagspresenter. Tar tacksamt emot tips i kommentarsfältet.

Dagen avslutades med ett kortare träningspass och strax blir det en smoothie (Complete) till middag. Det har blivit alldeles för lite träning och för mycket godsaker på sistone och det syns på vågen 😱 Nu får det bli ett par dagar av träning och lätt fasta tills barnen anländer på fredag. Jag bryr mig inte nämnvärt om vikten av “estetiska skäl” utan mer på grund av att orken och måendet blir så mycket bättre när jag inte går runt och bär på för många kilon. Är så tacksam att jag har mina Completepåsar som gör det enkelt att göra hälsosmoothies och samtidigt få i mig all den näring jag behöver utan att behöva komplettera med ytterligare måltid efter.

Vill du veta vilket program jag använder för att gå ned i vikt så är det bara att höra av dig i en kommentar eller till min mail carolinkonig1988@gmail.com

Vi på GROW har olika viktminskningsprogram utformade på individnivå

Tack för att just du läser min blogg. Lämna gärna en kommentar 😀

Sista dagarna innan semestern

Den här veckan har varit segare än vanligt då det är mina sista dagar innan en efterlängtad semester. Idag åkte jag in och rensade på kontoret, vilket var välbehövligt. Det blev väl sisådär tre kartonger med bara pappersstrimlor 🙂 Det känns ändå skönt att känna att det var mindre papper än vid förra rensningen, med tanke på att väldigt mycket har digitaliserats i och med Corona.

Det känns alltid lika skönt att rensa för att göra plats åt nya, fräscha idéer till hösten. Önskar rensarlusten var lika stark här hemma, men den kanske dyker upp under sommaren. Vem vet!

I min postlåda låg ett fint kort från chefen. Det värmde lite extra och med tanke på att hon avslutade sin tjänst hos oss nu i juli blev det extra fint att kunna spara en bit av den genuina omtänksamheten som hon uppvisat under sin tid hos oss.

Grabbarna har smygstartat semestern redan denna vecka eftersom deras pappa gick på semester förra veckan. De har varit på Lost City i Örebro och jag fick jättefina bilder igår och blev extra glad eftersom grabbarna har lärt sig att simma på rygg. Här kommer några bilder. Ja, pappan är tekniknörd och har en undervattenskamera 🙂

 

Även vi som undviker gluten och mjölk vill ju kunna njuta av godsaker under sommaren och här är några av de alternativ jag riggat upp med. Glassen vet jag fungerar, men nötkrämen och veganchokladen är fortfarande osäkra kort, men vi testar. Grabbarna kommer imorgon och de lär inte tacka nej till utprovning av godsaker 🙂

Glass
Hittade äntligen en god nötkräm utan mjölk och gluten
Ljus choklad

 

Tack för att du följer min blogg. Lämna gärna en kommentar.

Hittad!

Jag ber verkligen om ursäkt att jag inte har uppdaterat er tidigare men det har varit en enormt hektisk vecka där tiden bara rusat förbi.

Vi hittade Nala strax innan kl. 23 på midsommaraftonskvällen. Detta kanske låter flummigt, men när Oscar och jag begav oss ut för att titta efter henne en sista gång innan sänggående fick jag en stark tanke om att försöka känna in hennes energier och följa den väg där energierna kändes starka. Vi hade gått samma väg tidigare och ropat på henne utan resultat. Den gången gick vi den vägen med tanke på att den vore logisk att välja utifrån platsen varifrån hon måste ha tagit sig ut och utifrån att vägen sträcker sig bredvid en byggnad som bör ha givit henne möjlighet att smyga iväg så diskret som möjligt (hon är skygg). Men den här gången gick vi alltså på energierna och det gjorde vi rätt i. När vi hade ropat ett par gånger fick vi ett svar. Ett förtvivlat men samtidigt hoppfullt jamande hörde vi och Oscar och jag tittade på varandra med häpna blickar. Var detta sant? Hade energierna visat oss vägen? Är det inte bara sådant som folk kallar trams och flum?

Den mycket täta växtligheten i skogsdungen varifrån jamandet kom gav inte utrymme för oss att se eller krypa in och vi fick helt enkelt fortsätta ropa tills dess att hon själv vågade det sig fram. Vi hörde hur jamandet närmade sig och vi höll andan och hoppades så innerligt att det skulle komma ut en liten Nala. Och det gjorde det. Försiktigt kröp hon upp i min famn och jag kunde bära henne hem.

Denna händelse får mig att tänka på boken “The secret” och attraktionslagen med tanke på att jag just denna gång hade sagt till Oscar och både tänkt och känt i kroppen att nu ska vi hitta henne. Nu ska vi känna in henne och hitta henne.

Vad tror ni? Var det en slump eller ett tecken på magin med energier och universums lagar? ❤

För övrigt har veckan varit späckad med både jobb,  möten och hemmabestyr. Testat att laga flera gluten- och mjölkfria maträtter och grabbarna har ätit det mesta vilket känns lovande.

Lite blandade bilder från veckan:

Nöjd att vara hemma igen
Hundmys med Snöa och Fenris hos Linnea.
Huskies ❤
Utflykt till Blå lagunen i Skänninge. Exotisk känsla! Varmt och turkost vatten.
Mjölk- och glutenfria amerikanska pannkakor. Riktigt goda!

 

Tack för att du läser och följer min blogg. Lämna gärna en kommentar.

All kärlek ♡

/ Carolin

Till startsidan